Siirry sisältöön
Vaalipäivä 18.4.2027 · jäljellä 146 pv 20 h 32 min · Ennakkoäänestys 7.–13.4.2027

Etusivu · Valmistellut asiat · JsUB 20/2026 rd

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till skärgårdslag

JsUB 20/2026 rd · Valiokunnan mietintö

Tiedot

TunnusJsUB 20/2026 rd
TyyppiValiokunnan mietintö
KuvausValiokunnan mietintö eli sen kannanotto asiasta, jonka eduskunta on lähettänyt sille valmisteltavaksi.
Päivämäärä18.11.2026
KieliRuotsi
AlkuperäinenPDF eduskunnan arkistosta ↗

Aiheet

skärgårdarskärgårdspolitikskärgårdsbortjänster (service)kommunervälfärdsområdennäringspolitikskärgårdstrafikberedskap

Henkilöt ja roolit

NimiRooliAsema
Elina Auri mainittu ledande expert
Noora Herranen mainittu regeringssekreterare
Jaakko Laamanen mainittu överinspektör
Väinö Pitkänen mainittu överinspektör
Tuovi Päiviö mainittu avdelningschef
Mikael Nordström mainittu regiondirektör
Olli Riikonen mainittu specialsakkunnig
Malla Rannikko-Laine mainittu intressebevakningsdirektör
Suvi Louhelainen mainittu verksamhetsledare
Ritva Elomaa mainittu —
Anne Kalmari mainittu —
Markku Eestilä mainittu —
Tiina Elo mainittu —
Veronika Honkasalo mainittu —
Janne Jukkola mainittu —
Teemu Kinnari mainittu —
Milla Lahdenperä mainittu —
Helena Marttila mainittu —
Anders Norrback mainittu —
Piritta Rantanen mainittu —
Jenna Simula mainittu —
Eerikki Viljanen mainittu —
Peter Östman mainittu —
Tuire Taina. mainittu —

Valiokunnat

Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTKEgentliga Finlands förbundFinlands Byar rf.Finlands Fiskodlarförbund rfFinlands KommunförbundFinlands öar rf - Suomen saaret ryForststyrelsenJord- och skogsbruksutskottetLivskraftscentralen i Sydvästra FinlandNorra Karelens landskapsförbundNorra Österbottens förbundProAgria Keskusten Liitto rySvenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rfTaipalsaari skärgårdsnämndTrafikledsverketTransport- och kommunikationsverketVägföreningen i Finland rfVälfärdsområdesbolaget Hyvil Ab.arbets- och näringsministerietfinansministerietjord- och skogsbruksministerietjustitieministeriet.kommunikationsministerietmaa- ja metsätalousvaliokuntamiljöministeriet

Teksti

Näytä koko teksti (31 441 merkkiä)
Betänkande
JsUB
20
2026 rd
RP 166/2026 rd
Jord- och skogsbruksutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till skärgårdslag
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till skärgårdslag (
RP 166/2026 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört
ledande expert
Elina
Auri
jord- och skogsbruksministeriet
regeringssekreterare
Noora
Herranen
jord- och skogsbruksministeriet
överinspektör
Jaakko
Laamanen
kommunikationsministeriet
överinspektör
Väinö
Pitkänen
kommunikationsministeriet
avdelningschef
Tuovi
Päiviö
Livskraftscentralen i Sydvästra Finland
regiondirektör
Mikael
Nordström
Forststyrelsen
specialsakkunnig
Olli
Riikonen
Finlands Kommunförbund
intressebevakningsdirektör
Malla
Rannikko-Laine
Egentliga Finlands förbund
verksamhetsledare
Suvi
Louhelainen
Finlands Byar rf.
Skriftligt yttrande har lämnats av
finansministeriet
arbets- och näringsministeriet
miljöministeriet
Transport- och kommunikationsverket
Trafikledsverket
Norra Karelens landskapsförbund
Norra Österbottens förbund
Taipalsaari skärgårdsnämnd
Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf
ProAgria Keskusten Liitto ry
Finlands Fiskodlarförbund rf
Finlands öar rf - Suomen saaret ry
Vägföreningen i Finland rf
Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab.
Utskottet har fått ett meddelande, ingenting att yttra
justitieministeriet.
PROPOSITIONEN
Regeringen föreslår att det stiftas en ny skärgårdslag. Enligt propositionen ska den gällande lagen om främjande av skärgårdens utveckling upphävas. Föresatsen att uppdatera skärgårdslagen ingår i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering.
Syftet med propositionen är att främja en livskraftig skärgård och ge svar på de förändrade villkoren i skärgården och samhället i stort. I lagen föreslås dels en skyldighet för kommuner och välfärdsområden att med beaktande av skärgårdens särdrag se till att fast bosatta skärgårdsinvånare har tillgång till tillräcklig service, dels en skyldighet för staten att främja tillgången till digitala tjänster i skärgården. Lagen föreslås också föreskriva att när beslut som gäller skärgården fattas ska avseende fästas vid utvecklingen av skärgårdens livskraft och skärgårdens särdrag beaktas. När stödåtgärder enligt annan lagstiftning planeras och allokeras ska skärgårdens särskilda förhållanden beaktas som en faktor som ökar behovet av stöd.
Enligt lagförslaget ska staten ordna sådan förbindelsefartygstrafik att invånare i yttre skärgården och i mellanskärgården har tillgång till de trafiktjänster som är nödvändiga för stadigvarande boende. Tjänsterna ska vara flexibla och tillhandahållas gratis eller till skäligt pris. Enligt propositionen får bestämmelser om avgifter inom förbindelsefartygstrafiken utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. Lagförslaget innehåller även en beredskapsskyldighet som gäller förbindelsefartygstrafiken.
Dessutom innehåller lagförslaget en skyldighet att beakta de syften som anges i skärgårdslagen när planer enligt lagen om områdesanvändning görs upp för skärgården och vattenområden i skärgården. I lagen föreslås även ett bidrag för vård av skärgårdsnatur, skärgårdslandskap och kulturlandskap i skärgården. Enligt propositionen är det livskraftscentralerna som på ansökan beviljar bidraget inom ramen för statsbudgeten. Bidraget beviljas i form av statsunderstöd enligt statsunderstödslagen.
Lagförslaget innehåller vidare en skyldighet för statsrådet att hålla riksdagen informerad med läges- och utvecklingsbilder över skärgården. I lagen föreslås även bestämmelser om en parlamentarisk skärgårdsdelegation som statsrådet tillsätter. Enligt förslaget ska jord- och skogsbruksministeriet ansvara för beredningen av läges- och utvecklingsbilden, och skärgårdsdelegationen vara ansluten till det ministeriet. Dock ska det enligt förslaget åligga varje ministerium att genomföra och övervaka skärgårdspolitiken i fråga om det egna ansvarsområdet.
Lagen avses i huvudsak träda i kraft den 2 januari 2027. Bestämmelsen om beredskapsskyldighet ska dock träda dock i kraft sex månader efter lagens ikraftträdande för att tjänsteleverantörerna ska ha tillräckligt med tid att börja tillämpa den nya skyldigheten.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Reformen av skärgårdslagen
Regeringen föreslår att det stiftas en ny skärgårdslag. När den nya skärgårdslagen träder i kraft föreslås den gällande, över 45 år gamla lagen om främjande av skärgårdens utveckling bli upphävd. Genom den nya skärgårdslagen anpassas regleringen till de förändrade villkoren i kommunerna, skärgården och skärgårdsområdena. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering är tryggandet av skärgårdens livskraft en förutsättning för att självförsörjningen och försörjningsberedskapen ska kunna tryggas. Regeringsprogrammet innehåller också en föresats att uppdatera skärgårdslagen. Syftet med propositionen är att främja en livskraftig skärgård och svara på de förändrade villkoren i skärgården och samhället i stort. Genom den nya lagen stärks beaktandet av skärgårdsfrågor i beslutsfattandet och tryggas servicen och förbindelserna i skärgården. Propositionens konsekvenser gäller särskilt de fast bosatta skärgårdsinvånarna, men i propositionen beaktas också de säsongsboende, vars betydelse för skärgårdens livskraft har ökat under de senaste årtiondena. Skärgårdslagen som helhet främjar i princip jämlikheten mellan invånarna i skärgården och befolkningen på fastlandet. Sammantaget anser utskottet att propositionen är behövlig och ändamålsenlig och tillstyrker lagförslaget med de smärre ändringar som föreslås nedan.
Skärgården, skärgårdskommunerna och välfärdsområdena med skärgårdsförhållanden
Enligt lagförslaget i propositionen ska det i 3 § i skärgårdslagen föreskrivas om begreppet skärgård, som bestämmer lagens tillämpningsområde, och i 4 § om skärgårdskommuner. Enligt propositionen motsvarar paragraferna om skärgården och om välfärdsområden med skärgårdsförhållanden i huvudsak de paragrafer som föreslogs i finansministeriets projekt om finansieringen av välfärdsområdena. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om välfärdsområdenas finansiering och lagen om främjande av skärgårdens utveckling (
RP 56/2026 rd
Föreslagna 3 § motsvarar i huvudsak den definition av skärgård som stadfästes i juli och preciserar och moderniserar begreppet skärgård jämfört med den gällande lagen. De föreslagna skärgårdsklasserna yttre skärgård, mellanskärgård och inre skärgård samt fastlandsområden av skärgårdskaraktär ska i fortsättningen följa den objektiva skärgårdsklassificering som Finlands miljöcentral publicerar och som grundar sig på geografiska data. De skärgårdsområden som enligt föreslagna 3 § hör till lagens tillämpningsområde omfattar cirka 15 procent av Finlands areal. Omkring 330 000 fast bosatta och omkring 615 000 säsongsboende bor i områdena. I en utredning till jord- och skogsbruksutskottet har den nya skärgårdsklassificeringen allmänt välkomnats och den har ansetts minska den mångtydighet som hänför sig till klassificeringen.
Enligt propositionen har skärgårdsbefolkningen minskat med 19 procent sedan 1980 och åldersstrukturen i skärgårdsområdena har blivit äldre. Antalet invånare i pensionsålder har ökat i alla skärgårdsområden i landet. Det har å andra sidan aldrig tidigare funnits lika många invånare i skärgården som nu, om man även beaktar säsongsboende i skärgården. Beroende på beräkningssätt uppskattas antalet säsongsboende i Finland uppgå till 2,4—2,9 miljoner, av vilka cirka 600 000 i skärgårdsområdena. Antalet säsongsbostäder i skärgårdsområdena ökade under 2005—2023 med sammanlagt 14 000 bostäder, det vill säga med tio procent. År 2023 fanns det omkring 150 000 säsongsbostäder i skärgårdsområdena, vilket motsvarar 30 procent av samtliga säsongsbostäder i landet. Av säsongsbostäderna i skärgårdsområdena kunde 22,5 procent användas för boende året runt. De säsongsboende beaktas inte i den gällande lagen, vilket allmänt har betraktats som en allvarlig brist med tanke på den praktiska tillämpningen av lagen. I propositionen föreslås bestämmelser om beaktande av de säsongsboende i 5 § om välfärdsområden med skärgårdsförhållanden och i 7 § om tjänster inom förbindelsefartygstrafik. Bestämmelsen om skärgårdskommuner motsvarar dock till sitt innehåll i huvudsak den gällande lagen.
Paragrafen om skärgårdskommuner har i propositionen i sak samma innehåll som den gällande paragrafen. Avsikten är att bestämmelsen ska revideras senare då regleringen om kommunernas statsandelar ändras. Det innebär att de preciseringar av begreppet skärgård i 3 § som beskrivs ovan ännu inte påverkar fastställandet av skärgårdskommunerna. Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att bestämmelsen om skärgårdskommuner är betydelsefull, eftersom den utgör grunden för beräkningen av kommunernas statsandelar för basservice. En del av de kalkylerade kostnaderna för statsandelarna bestäms enligt kommunens karaktär av skärgård. I flera yttranden till utskottet har uppmärksamhet fästs vid reformen av statsandelssystemet. För närvarande finns det åtta skärgårdskommuner med sammanlagt omkring 34 000 invånare. Enligt uppgift riktas omkring 16 miljoner euro i kalkylerade statsandelar till dessa kommuner på grundval av deras ställning som skärgårdskommuner. Det finns för närvarande 40 kommuner med skärgårdsdel. De finns i 13 landskap och får omkring 10 miljoner euro i statsandelar på grundval av sina skärgårdsförhållanden.
Förbindelsefartygstrafiken
Enligt propositionen ska också den nya skärgårdslagen innehålla bestämmelser om ordnandet av förbindelsefartygstrafik. Förbindelsefartygstrafiken är en del av skärgårdstrafiken, som också omfattar landsvägsfärjor, vajerfärjor och färjor på enskilda vägar. Dessa tre former av skärgårdstrafik är geografiskt belägna i något olika områden och tillgodoser olika behov. I den yttre skärgården och mellanskärgården är förbindelsefartygstrafiken ofta den enda trafikförbindelsen, eftersom färjförbindelser inte lämpar sig för så långa avstånd. Förbindelsefartygstrafiken är trafik som ordnas av staten och den omfattar så gott som alla fast bosatta öar i Skärgårdshavet och på Finska viken som saknar vägförbindelse. Förbindelsefartygen trafikerar totalt cirka 150 öar och år 2023 var antalet resenärer cirka 260 000. Frakt och tunga transporter sköts med förbindelsefartyg i enlighet med deras bärkraft och lastutrymme. Livskraftscentralen i Sydvästra Finland är den myndighet som på riksnivå ansvarar för ordnandet av förbindelsefartygstrafiken, konkurrensutsätter serviceproducenterna och sköter betalningarna till aktörerna.
I den nya lagen föreslås det att ordnandet av tjänster inom förbindelsefartygstrafiken preciseras så att inte bara de fast bosatta invånarnas behov utan även säsongsboendes och näringslivets behov i skärgården ska beaktas vid planering av rutter och fartområden. De säsongsboende i skärgården är en betydande användargrupp inom förbindelsefartygstrafiken, och det är därför motiverat att beakta deras behov. När det gäller beaktandet av näringsverksamhetens behov har särskilt ordnandet av tunga transporter framhållits i en utredning till jord- och skogsbruksutskottet. Det har dessutom ansetts viktigt att lagens bestämmelser om beaktande av näringsverksamhetens behov får konkret genomslag vid planeringen av skärgårdsområdenas trafikrutter, tidtabeller, transportkapacitet och beredskapsarrangemang.
Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att störningar i förbindelsefartygstrafiken kan ha omedelbara konsekvenser för nödvändiga varutransporter, näringsverksamheten och skärgårdsinvånarnas möjligheter att tillgodose sina behov av att resa, exempelvis till arbetet eller studierna. Det föreslås att lagen kompletteras med en ny beredskapsskyldighet för producenter av tjänster inom förbindelsefartygstrafiken. Enligt skyldigheten ska serviceproducenterna förbereda sig för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden samt utarbeta beredskapsplaner. Enligt utredning till jord- och skogsbruksutskottet har förslaget om beredskapsskyldigheten ansetts vara motiverat. Utskottet betonar att regleringen också främjar det mål om tryggande av skärgårdens försörjningsberedskap som ställts upp i regeringsprogrammet.
Som det konstateras ovan sköter landsvägsfärjorna, vajerfärjorna och färjor på enskilda vägar också en del av skärgårdstrafiken. Bestämmelser om landsvägsfärjor och vajerfärjor finns i lagen om trafiksystem och landsvägar. I det finska vägnätet finns det totalt 40 färjelägen för frigående färjor och vajerfärjor, varav största delen finns i skärgården i Egentliga Finland och östra Finlands insjöområden. Bestämmelser om färjor på enskilda vägar finns i lagen om enskilda vägar. De tillgodoser, i likhet med enskilda vägar, i första hand privata trafikbehov till fastigheter. Enligt propositionen finns det 20 färjor på enskilda vägar. Av dessa finns fem i Egentliga Finlands skärgård och resten i insjöområdena. Utifrån inkommen utredning behöver den informativa hänvisning till lagen om enskilda vägar som föreslås i lagförslagets paragraf om tjänster inom förbindelsefartygstrafiken preciseras. Förslaget till precisering av bestämmelsen behandlas närmare nedan i detaljmotiveringen.
Digitala tjänster
Digitaliseringen är en av de förändringar i verksamhetsmiljön som lyfts fram i propositionen och som har krävt en innehållsmässig uppdatering av skärgårdslagen. Tillgången till digitala tjänster är särskilt viktig i de delar av skärgården som saknar fast vägförbindelse. Syftet med lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) är att säkerställa att kommunikationsnät och kommunikationstjänster är tillgängliga på skäliga villkor för var och en i hela landet. I Finland har kommunikationsnäten i första hand byggts ut på marknadsvillkor. I skärgården har den marknadsdrivna utbyggnaden av kommunikationsnäten dock genomförts i liten utsträckning. År 2024 var mobilt 5G-bredband tillgängligt för något över hälften av hushållen i skärgården, men tillgången varierade stort mellan skärgårdsområdena. I den yttre skärgården var mobilt 5G-bredband tillgängligt för endast omkring 5 procent av hushållen. För att förbättra den digitala tillgången till tjänster föreslås det i propositionen att 6 § i skärgårdslagen ska innehålla bestämmelser om statens skyldighet att främja tillgången till digitala tjänster i skärgården.
Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att fungerande datakommunikationsförbindelser numera är nödvändiga för såväl boende som företagsverksamhet. Som det konstateras i jord- och skogsbruksministeriets svar till utskottet har utbudet av tjänster, särskilt offentliga tjänster, minskat avsevärt i skärgården, vilket understryker betydelsen av tillgång till digitala tjänster. När digitala tjänster utvecklas är det viktigt att beakta befolkningsstrukturen i skärgårdsområdena och människornas varierande förutsättningar att använda digitala tjänster. För att digitala tjänster faktiskt ska vara tillgängliga krävs det utöver fungerande dataförbindelser tillräcklig digital kompetens och möjligheter att få stöd för användningen av tjänsterna. Med hänsyn till befolkningsstrukturen i skärgårdsområdena är det viktigt att uppmärksamma tillgången till och resurserna för digital handledning och annat användarstöd. Därigenom kan det säkerställas att utbyggnaden av de digitala tjänsterna stärker den jämlika tillgången till tjänster.
Stöd till näringslivet
I 10 § i den nya skärgårdslagen föreslås bestämmelser om främjande av näringslivet i skärgården. I propositionen konstateras det att näringarna i skärgården varierar avsevärt och att det ofta krävs sektorsövergripande företagande för att försörja sig i skärgården. Skärgårdens traditionella näringar, jordbruk, skogsbruk och fiske, har minskat betydligt, men nedgången har avtagit sedan början av 2000-talet. Särskilt antalet arbetstillfällen inom turism och service har ökat i skärgården under de senaste åren. I en utredning till jord- och skogsbruksutskottet framhålls det att jordbruket fortfarande är en väsentlig del av den lokala näringsstrukturen i skärgården. Jordbruket skapar arbetstillfällen, producerar livsmedel, upprätthåller öppna kulturlandskap och håller skärgården levande året runt. Fiskodling är i sin tur en av skärgårdens traditionella näringar och dess betydelse kommer också att öka. Företag inom primärproduktionen skapar dessutom efterfrågan på transporter, tjänster och annan företagsverksamhet, vilket stärker verksamhetsförutsättningarna också för andra företag i skärgården. Det är viktigt att skärgårdsförhållandena betraktas som en faktor som ökar behovet av stöd till näringslivet. Små företag i skärgården har ofta högre kostnader och begränsad tillgänglighet och är beroende av fungerande transporter.
Skärgårdens natur och kulturmiljö
I 12 § i skärgårdslagen föreslås bestämmelser om bidrag för vård av skärgårdsnatur, skärgårdslandskap och kulturmiljöer i skärgården. Regleringen om bidraget förblir i praktiken oförändrad, och livskraftscentralen är statsbidragsmyndighet. Skärgårdens natur, landskap, traditionella kulturmiljöer och byggnadsbestånd är en central del av skärgårdens identitet, attraktionskraft och livskraft. För att bevara dessa värden krävs det ofta aktiv vård och långsiktig finansiering. Genom omsorgsfull planering av områdesanvändningen kan miljöns och näringarnas behov samordnas. Förbättrad tillgänglighet till skärgården, utveckling av turismen och ett ökat antal besökare kan stärka skärgårdens livskraft, men samtidigt öka belastningen på känsliga naturobjekt. Konsekvenserna kan ta sig uttryck exempelvis i slitage på terrängen, störningar som påverkar arterna och ett växande behov av servicestruktur och styrning av användningen. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att också Forststyrelsen, som sköter betydande offentliga förvaltningsuppgifter i anknytning till förvaltningen av statens jord- och vattenegendom, hörs vid planeringen av förbindelsefartygstrafiken, när de planerade lösningarna har väsentliga konsekvenser för objekt som förvaltas av Forststyrelsen.
Läges- och utvecklingsbild över skärgården
I 13 § i skärgårdslagen föreslås bestämmelser om statsrådets skyldighet att lämna riksdagen en läges- och utvecklingsbild över skärgården. Enligt propositionen ska läges- och utvecklingsbilden lämnas till riksdagen exempelvis i form av en berättelse eller redogörelse minst en gång under varje valperiod. Enligt detaljmotiveringen till bestämmelsen ska läges- och utvecklingsbilden ge en aktuell överblick över nuläget och framtidsutsikterna i skärgården. Innehållet i exempelvis varannan läges- och utvecklingsbild kan vara snävare. Statsrådets skyldighet att förelägga riksdagen läges- och utvecklingsbilden stärker skärgårdspolitikens genomslag och ökar dess synlighet. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att en regelbunden uppföljning som grundar sig på statistiska och kvalitativa uppgifter också utgör ett underlag för bedömningen av skärgårdspolitikens konsekvenser. Konsekvensbedömning avseende skärgården, skärgårdsnämnder och lokala skärgårdsprogram erbjuder konkreta verktyg för att beakta utvecklingen av skärgårdens livskraft och skärgårdens särdrag vid planering och beslutsfattande som gäller skärgården.
DETALJMOTIVERING
Skärgårdslagen
7 §. Tjänster inom förbindelsefartygstrafik.
I paragrafen föreslås bestämmelser om tjänster inom förbindelsefartygstrafiken. I 4 mom. föreslås informativa hänvisningar till lagen om trafiksystem och landsvägar och till lagen om enskilda vägar. Utifrån inkommen utredning föreslår utskottet att hänvisningen till lagen om enskilda vägar preciseras så att både frigående färjor och vajerfärjor som hör till en enskild väg nämns i hänvisningen. På så sätt omfattar hänvisningen såväl frigående färjor som vajerfärjor, på motsvarande sätt som hänvisningen till lagen om trafiksystem och landsvägar. I momentets svenska språkdräkt förtydligas samtidigt hänvisningen till lagen om trafiksystem och landsvägar.
11 §. Planering av områdesanvändningen.
I paragrafen föreslås bestämmelser om att målen enligt skärgårdslagen ska beaktas i sådana planer enligt lagen om områdesanvändning och andra motsvarande planer som rör skärgården och till skärgården hörande vattenområden. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ny lag om områdesanvändning och till lagar som har samband med den (
RP 70/2026 rd
FÖRSLAG TILL BESLUT
Jord- och skogsbruksutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslaget i proposition RP 166/2026 rd med ändringar.
(Utskottets ändringsförslag)
Utskottets ändringsförslag
Skärgårdslag
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Syfte
Syftet med denna lag är att skapa de behövliga förutsättningarna för att stärka skärgårdens livskraft, bo i skärgården och värna om skärgårdens kulturarv och naturvärden.
2 §
Genomförande och övervakning av skärgårdspolitiken
Det åligger varje ministerium att genomföra och övervaka skärgårdspolitiken i fråga om det egna ansvarsområdet.
3 §
Skärgård
Denna lag tillämpas på skärgård som finns i havsområden och insjöområden. Skärgården indelas i följande kategorier:
1) yttre skärgård, som ligger längst bort från fastlandet,
2) mellanskärgård, som ligger mellan inre skärgård och yttre skärgård,
3) inre skärgård, som ligger närmast fastlandet.
Vad som i denna lag föreskrivs om skärgård tillämpas också på skärgård på fastlandet, som är belägen vid vattendrag och splittras kraftigt av vattendrag.
Vid indelningen av skärgården i kategorier används den skärgårdsklassificering som Finlands miljöcentral har publicerat som hjälp.
4 §
Skärgårdskommun
Som skärgårdskommuner kan förklaras de kommuner i vilka skärgårdsförhållandena utgör ett väsentligt hinder för kommunens utveckling. Av synnerliga skäl kan bestämmelserna om skärgårdskommun tillämpas även på skärgårdsdelen av en annan kommun.
Då en kommun förklaras såsom skärgårdskommun och beslut fattas om tillämpning av bestämmelserna om skärgårdskommuner på en skärgårdsdel i en annan kommun, ska detta grunda sig på antalet fast bosatta invånare i skärgården i fråga och dess andel av kommunens befolkning samt på trafikförbindelserna och svårigheterna att få basservice.
Genom förordning av statsrådet får en förteckning utfärdas över de kommuner som ska förklaras såsom skärgårdskommuner samt över de skärgårdsdelar i andra kommuner på vilka bestämmelserna om skärgårdskommuner tillämpas.
5 §
Välfärdsområde med skärgårdsförhållanden
Ett välfärdsområde inom vilket det finns skärgård kan förklaras såsom ett välfärdsområde med skärgårdsförhållanden.
Vilka välfärdsområden som är välfärdsområden med skärgårdsförhållanden fastställs på basis av skärgårdspoäng. Vid poängsättningen beaktas antalet fast bosatta skärgårdsinvånare och säsongsboende i skärgården, deras andel av hela välfärdsområdets befolkning samt välfärdsområdets skärgårdsareal. Stadsregionernas centrala tätorter beaktas inte vid poängsättningen.
Närmare bestämmelser om poängsättningen av välfärdsområden med skärgårdsförhållanden samt en förteckning över välfärdsområden med skärgårdsförhållanden får utfärdas genom förordning av statsrådet. Det ska kontrolleras vart femte år att skärgårdspoängen och förteckningen är aktuella.
6 §
Service i skärgården
Kommuner och välfärdsområden ska med beaktande av skärgårdens särdrag se till att fast bosatta skärgårdsinvånare har tillgång till service.
Staten ska främja tillgången till digitala tjänster i skärgården.
7 §
Tjänster inom förbindelsefartygstrafik
Staten ska inom ramen för de medel som anvisats i statsbudgeten se till att det i yttre skärgård och mellanskärgård finns tillgång till de tjänster inom förbindelsefartygstrafik som är nödvändiga för stadigvarande boende och för att dessa tjänster är flexibla och tillhandahålls avgiftsfritt eller till skäligt pris. Med
tjänster inom förbindelsefartygstrafik
Tjänsterna inom förbindelsefartygstrafik ordnas enligt rutt eller enligt fartområde. Ett fartområde eller en rutt ska omfatta flera öar. Rutterna och fartområdena ska planeras med beaktande av fast bosättning, säsongsbosättning och näringsverksamhet.
Livskraftscentralen i Sydvästra Finland bestämmer rutterna och fartområdena för förbindelsefartygstrafiken samt deras servicenivå. Planeringen av rutterna, fartområdena och servicenivån ska omfatta samråd med berörda kommuner och välfärdsområden samt skärgårdsdelegationen. Vid behov ska livskraftscentralen dessutom samråda med andra aktörer som i väsentlig grad berörs av planeringen.
Bestämmelser om
frigående färjor och vajerfärjor som hör till en landsväg
frigåendefärjor och vajerfärjor som hör till en enskild väg
Bestämmelser om avgifterna inom förbindelsefartygstrafiken får utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
8 §
Beredskapsskyldighet för serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik
Serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik ska förbereda sig för störningar under normala förhållanden och för sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) samt se till att dess verksamhet fortgår så störningsfritt som möjligt under sådana förhållanden. Beredskapsskyldigheten gäller tjänster inom förbindelsefartygstrafik.
Serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik ska dessutom bedöma de risker som hotar kontinuiteten i dess verksamhet och göra upp en beredskapsplan utifrån dem. Skärgårdens särdrag ska beaktas när planen utarbetas.
Serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik ska lämna in beredskapsplanen till Livskraftscentralen i Sydvästra Finland. På begäran av Transport- och kommunikationsverket ska serviceproducenten dessutom lämna in beredskapsplanen till verket.
Närmare bestämmelser om beredskap för störningar och undantagsförhållanden får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter om innehållet i och uppgörandet av beredskapsplanen.
9 §
Beaktande av skärgårdens särdrag och utvecklingen av skärgårdens livskraft
I planering och beslut som gäller skärgården ska avseende fästas vid utvecklingen av skärgårdens livskraft och skärgårdens särdrag beaktas.
Skärgårdens särdrag kan beaktas och avseende fästas vid utvecklingen av skärgårdens livskraft
1) genom att en konsekvensbedömning avseende skärgården utarbetas när beslut bereds,
2) genom att skärgårdsdelegationen hörs,
3) genom att en skärgårdsnämnd inrättas för kommunen eller välfärdsområdet eller något annat organ med ansvar för skärgårdsfrågor utnämns, och nämnden eller organet hörs som ett led i beslutsfattandet,
4) genom att följa hur skärgårdsangelägenheter sköts,
5) genom att göra upp ett lokalt eller regionalt skärgårdsprogram, eller
6) på något annat än i punkterna 1–5 avsett sätt som är ändamålsenligt.
10 §
Främjande av näringslivet i skärgården
I syfte att främja näringslivet i skärgården bör skärgårdens särskilda förhållanden betraktas som en omständighet som ökar behovet av stöd med avseende på planering och allokering av sådana stödåtgärder enligt annan lagstiftning som gäller skärgården.
11 §
Planering av områdesanvändningen
De mål som anges i 1 § ska beaktas i sådana planer enligt lagen om områdesanvändning (
132/1999
12 §
Bidrag för vård av skärgårdsnatur, skärgårdslandskap och kulturmiljöer i skärgården
När syftet är att vårda och värna om skärgårdsnatur eller skärgårdslandskap kan bidrag beviljas för åtgärder som gäller en skärgårdskommun eller en skärgårdsdel i en annan kommun. Bidrag kan beviljas en skärgårdskommun eller skärgårdsdel i en annan kommun, en i 3 § i kommunallagen (410/2015) avsedd medlem av en sådan kommun eller en förening eller stiftelse som är verksam i en sådan kommun. Bidrag kan även beviljas för syftet att vårda och värna om byggnader och konstruktioner i traditionella kulturmiljöer i skärgården.
Livskraftscentralerna beviljar på ansökan och inom ramen för statsbudgeten bidraget i form av statsunderstöd enligt statsunderstödslagen (688/2001). Livskraftscentralerna ska lämna in sammanställningar av ansökningarna till miljöministeriet. Miljöministeriet bereder de regionala bidragskvoterna och fördelar kvoterna mellan livskraftscentralerna efter att ha hört skärgårdsdelegationen.
Om bidrag beviljas för ekonomisk verksamhet omfattas bidraget av kommissionens förordning (EU) nr 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, nedan
de minimis-förordningen
Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret sköter de uppgifter som föreskrivs i 12, 19, 21 och 22 § i statsunderstödslagen och som gäller utbetalning och återkrav av bidraget. Centret sköter även, vid sidan av livskraftscentralerna, tillsynsuppgifter enligt 15 § i den lagen.
Närmare bestämmelser om sökande, beviljande, utbetalning och användning av statsunderstöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §
Läges- och utvecklingsbild över skärgården
I syfte att informera riksdagen om framstegen och de väsentligaste ändringarna i de politikåtgärder som gäller skärgården samt bedöma konsekvenserna av åtgärderna ska statsrådet regelbundet lämna en läges- och utvecklingsbild över skärgården till riksdagen. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för beredningen av läges- och utvecklingsbilden.
För beredningen av läges- och utvecklingsbilden ska ministeriet samla in statistik om de viktigaste faktorerna som inverkar på skärgårdens livskraft och utvecklingen av denna. Beredningen ska bygga på både statistik och kvalitativt material.
14 §
Skärgårdsdelegationen
Statsrådet tillsätter en parlamentarisk skärgårdsdelegation som har till uppgift att övervaka och bedöma hur lagens syften uppnås samt arbeta för beaktandet av skärgårdens särdrag i beslutsfattandet. Syftet med delegationen är att stärka skärgårdens livskraft. Delegationen arbetar i anslutning till jord- och skogsbruksministeriet.
Delegationen tillsätts på basis av framställningar från riksdagsgrupperna med en sammansättning som beaktar olika skärgårdsområden. Delegationen kan tillsättas för en bestämd tid på högst sex år åt gången. Till stöd för verksamheten har delegationen en generalsekreterare och ett sekretariat.
Närmare bestämmelser om tillsättandet av delegationen, om delegationens sammansättning, uppgifter och arbetssätt samt om delegationens generalsekreterare och sekretariat får utfärdas genom förordning av statsrådet.
15 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den       202 . Bestämmelserna i 8 § träder dock i kraft först den 1 juli 2027.
Genom denna lag upphävs lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981).
Statsrådets förordning om välfärdsområden med skärgårdsförhållanden (842/2026/) och statsrådets förordning om skärgårdskommuner och de skärgårdsdelar i andra kommuner på vilka bestämmelserna om skärgårdskommuner tillämpas (1089/2016), vilka utfärdats med stöd av den upphävda lagen, förblir i kraft.
Helsingfors 18.11.2026
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Ritva
Elomaa
saf
vice ordförande
Anne
Kalmari
cent
(delvis)
medlem
Markku
Eestilä
saml
medlem
Tiina
Elo
gröna
medlem
Veronika
Honkasalo
vänst
(delvis)
medlem
Janne
Jukkola
saml
medlem
Teemu
Kinnari
saml
(delvis)
medlem
Milla
Lahdenperä
saml
medlem
Helena
Marttila
sd
medlem
Anders
Norrback
sv
medlem
Piritta
Rantanen
sd
medlem
Jenna
Simula
saf
(delvis)
medlem
Eerikki
Viljanen
cent
medlem
Peter
Östman
kd.
Sekreterare var
utskottsråd
Tuire
Taina.
Betänkande
JsUB
20
2026 rd
RP 166/2026 rd
Jord- och skogsbruksutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till skärgårdslag
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till skärgårdslag (
RP 166/2026 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört
ledande expert
Elina
Auri
jord- och skogsbruksministeriet
regeringssekreterare
Noora
Herranen
jord- och skogsbruksministeriet
överinspektör
Jaakko
Laamanen
kommunikationsministeriet
överinspektör
Väinö
Pitkänen
kommunikationsministeriet
avdelningschef
Tuovi
Päiviö
Livskraftscentralen i Sydvästra Finland
regiondirektör
Mikael
Nordström
Forststyrelsen
specialsakkunnig
Olli
Riikonen
Finlands Kommunförbund
intressebevakningsdirektör
Malla
Rannikko-Laine
Egentliga Finlands förbund
verksamhetsledare
Suvi
Louhelainen
Finlands Byar rf.
Skriftligt yttrande har lämnats av
finansministeriet
arbets- och näringsministeriet
miljöministeriet
Transport- och kommunikationsverket
Trafikledsverket
Norra Karelens landskapsförbund
Norra Österbottens förbund
Taipalsaari skärgårdsnämnd
Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf
ProAgria Keskusten Liitto ry
Finlands Fiskodlarförbund rf
Finlands öar rf - Suomen saaret ry
Vägföreningen i Finland rf
Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab.
Utskottet har fått ett meddelande, ingenting att yttra
justitieministeriet.
PROPOSITIONEN
Regeringen föreslår att det stiftas en ny skärgårdslag. Enligt propositionen ska den gällande lagen om främjande av skärgårdens utveckling upphävas. Föresatsen att uppdatera skärgårdslagen ingår i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering.
Syftet med propositionen är att främja en livskraftig skärgård och ge svar på de förändrade villkoren i skärgården och samhället i stort. I lagen föreslås dels en skyldighet för kommuner och välfärdsområden att med beaktande av skärgårdens särdrag se till att fast bosatta skärgårdsinvånare har tillgång till tillräcklig service, dels en skyldighet för staten att främja tillgången till digitala tjänster i skärgården. Lagen föreslås också föreskriva att när beslut som gäller skärgården fattas ska avseende fästas vid utvecklingen av skärgårdens livskraft och skärgårdens särdrag beaktas. När stödåtgärder enligt annan lagstiftning planeras och allokeras ska skärgårdens särskilda förhållanden beaktas som en faktor som ökar behovet av stöd.
Enligt lagförslaget ska staten ordna sådan förbindelsefartygstrafik att invånare i yttre skärgården och i mellanskärgården har tillgång till de trafiktjänster som är nödvändiga för stadigvarande boende. Tjänsterna ska vara flexibla och tillhandahållas gratis eller till skäligt pris. Enligt propositionen får bestämmelser om avgifter inom förbindelsefartygstrafiken utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. Lagförslaget innehåller även en beredskapsskyldighet som gäller förbindelsefartygstrafiken.
Dessutom innehåller lagförslaget en skyldighet att beakta de syften som anges i skärgårdslagen när planer enligt lagen om områdesanvändning görs upp för skärgården och vattenområden i skärgården. I lagen föreslås även ett bidrag för vård av skärgårdsnatur, skärgårdslandskap och kulturlandskap i skärgården. Enligt propositionen är det livskraftscentralerna som på ansökan beviljar bidraget inom ramen för statsbudgeten. Bidraget beviljas i form av statsunderstöd enligt statsunderstödslagen.
Lagförslaget innehåller vidare en skyldighet för statsrådet att hålla riksdagen informerad med läges- och utvecklingsbilder över skärgården. I lagen föreslås även bestämmelser om en parlamentarisk skärgårdsdelegation som statsrådet tillsätter. Enligt förslaget ska jord- och skogsbruksministeriet ansvara för beredningen av läges- och utvecklingsbilden, och skärgårdsdelegationen vara ansluten till det ministeriet. Dock ska det enligt förslaget åligga varje ministerium att genomföra och övervaka skärgårdspolitiken i fråga om det egna ansvarsområdet.
Lagen avses i huvudsak träda i kraft den 2 januari 2027. Bestämmelsen om beredskapsskyldighet ska dock träda dock i kraft sex månader efter lagens ikraftträdande för att tjänsteleverantörerna ska ha tillräckligt med tid att börja tillämpa den nya skyldigheten.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Reformen av skärgårdslagen
Regeringen föreslår att det stiftas en ny skärgårdslag. När den nya skärgårdslagen träder i kraft föreslås den gällande, över 45 år gamla lagen om främjande av skärgårdens utveckling bli upphävd. Genom den nya skärgårdslagen anpassas regleringen till de förändrade villkoren i kommunerna, skärgården och skärgårdsområdena. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering är tryggandet av skärgårdens livskraft en förutsättning för att självförsörjningen och försörjningsberedskapen ska kunna tryggas. Regeringsprogrammet innehåller också en föresats att uppdatera skärgårdslagen. Syftet med propositionen är att främja en livskraftig skärgård och svara på de förändrade villkoren i skärgården och samhället i stort. Genom den nya lagen stärks beaktandet av skärgårdsfrågor i beslutsfattandet och tryggas servicen och förbindelserna i skärgården. Propositionens konsekvenser gäller särskilt de fast bosatta skärgårdsinvånarna, men i propositionen beaktas också de säsongsboende, vars betydelse för skärgårdens livskraft har ökat under de senaste årtiondena. Skärgårdslagen som helhet främjar i princip jämlikheten mellan invånarna i skärgården och befolkningen på fastlandet. Sammantaget anser utskottet att propositionen är behövlig och ändamålsenlig och tillstyrker lagförslaget med de smärre ändringar som föreslås nedan.
Skärgården, skärgårdskommunerna och välfärdsområdena med skärgårdsförhållanden
Enligt lagförslaget i propositionen ska det i 3 § i skärgårdslagen föreskrivas om begreppet skärgård, som bestämmer lagens tillämpningsområde, och i 4 § om skärgårdskommuner. Enligt propositionen motsvarar paragraferna om skärgården och om välfärdsområden med skärgårdsförhållanden i huvudsak de paragrafer som föreslogs i finansministeriets projekt om finansieringen av välfärdsområdena. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om välfärdsområdenas finansiering och lagen om främjande av skärgårdens utveckling (
RP 56/2026 rd
Föreslagna 3 § motsvarar i huvudsak den definition av skärgård som stadfästes i juli och preciserar och moderniserar begreppet skärgård jämfört med den gällande lagen. De föreslagna skärgårdsklasserna yttre skärgård, mellanskärgård och inre skärgård samt fastlandsområden av skärgårdskaraktär ska i fortsättningen följa den objektiva skärgårdsklassificering som Finlands miljöcentral publicerar och som grundar sig på geografiska data. De skärgårdsområden som enligt föreslagna 3 § hör till lagens tillämpningsområde omfattar cirka 15 procent av Finlands areal. Omkring 330 000 fast bosatta och omkring 615 000 säsongsboende bor i områdena. I en utredning till jord- och skogsbruksutskottet har den nya skärgårdsklassificeringen allmänt välkomnats och den har ansetts minska den mångtydighet som hänför sig till klassificeringen.
Enligt propositionen har skärgårdsbefolkningen minskat med 19 procent sedan 1980 och åldersstrukturen i skärgårdsområdena har blivit äldre. Antalet invånare i pensionsålder har ökat i alla skärgårdsområden i landet. Det har å andra sidan aldrig tidigare funnits lika många invånare i skärgården som nu, om man även beaktar säsongsboende i skärgården. Beroende på beräkningssätt uppskattas antalet säsongsboende i Finland uppgå till 2,4—2,9 miljoner, av vilka cirka 600 000 i skärgårdsområdena. Antalet säsongsbostäder i skärgårdsområdena ökade under 2005—2023 med sammanlagt 14 000 bostäder, det vill säga med tio procent. År 2023 fanns det omkring 150 000 säsongsbostäder i skärgårdsområdena, vilket motsvarar 30 procent av samtliga säsongsbostäder i landet. Av säsongsbostäderna i skärgårdsområdena kunde 22,5 procent användas för boende året runt. De säsongsboende beaktas inte i den gällande lagen, vilket allmänt har betraktats som en allvarlig brist med tanke på den praktiska tillämpningen av lagen. I propositionen föreslås bestämmelser om beaktande av de säsongsboende i 5 § om välfärdsområden med skärgårdsförhållanden och i 7 § om tjänster inom förbindelsefartygstrafik. Bestämmelsen om skärgårdskommuner motsvarar dock till sitt innehåll i huvudsak den gällande lagen.
Paragrafen om skärgårdskommuner har i propositionen i sak samma innehåll som den gällande paragrafen. Avsikten är att bestämmelsen ska revideras senare då regleringen om kommunernas statsandelar ändras. Det innebär att de preciseringar av begreppet skärgård i 3 § som beskrivs ovan ännu inte påverkar fastställandet av skärgårdskommunerna. Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att bestämmelsen om skärgårdskommuner är betydelsefull, eftersom den utgör grunden för beräkningen av kommunernas statsandelar för basservice. En del av de kalkylerade kostnaderna för statsandelarna bestäms enligt kommunens karaktär av skärgård. I flera yttranden till utskottet har uppmärksamhet fästs vid reformen av statsandelssystemet. För närvarande finns det åtta skärgårdskommuner med sammanlagt omkring 34 000 invånare. Enligt uppgift riktas omkring 16 miljoner euro i kalkylerade statsandelar till dessa kommuner på grundval av deras ställning som skärgårdskommuner. Det finns för närvarande 40 kommuner med skärgårdsdel. De finns i 13 landskap och får omkring 10 miljoner euro i statsandelar på grundval av sina skärgårdsförhållanden.
Förbindelsefartygstrafiken
Enligt propositionen ska också den nya skärgårdslagen innehålla bestämmelser om ordnandet av förbindelsefartygstrafik. Förbindelsefartygstrafiken är en del av skärgårdstrafiken, som också omfattar landsvägsfärjor, vajerfärjor och färjor på enskilda vägar. Dessa tre former av skärgårdstrafik är geografiskt belägna i något olika områden och tillgodoser olika behov. I den yttre skärgården och mellanskärgården är förbindelsefartygstrafiken ofta den enda trafikförbindelsen, eftersom färjförbindelser inte lämpar sig för så långa avstånd. Förbindelsefartygstrafiken är trafik som ordnas av staten och den omfattar så gott som alla fast bosatta öar i Skärgårdshavet och på Finska viken som saknar vägförbindelse. Förbindelsefartygen trafikerar totalt cirka 150 öar och år 2023 var antalet resenärer cirka 260 000. Frakt och tunga transporter sköts med förbindelsefartyg i enlighet med deras bärkraft och lastutrymme. Livskraftscentralen i Sydvästra Finland är den myndighet som på riksnivå ansvarar för ordnandet av förbindelsefartygstrafiken, konkurrensutsätter serviceproducenterna och sköter betalningarna till aktörerna.
I den nya lagen föreslås det att ordnandet av tjänster inom förbindelsefartygstrafiken preciseras så att inte bara de fast bosatta invånarnas behov utan även säsongsboendes och näringslivets behov i skärgården ska beaktas vid planering av rutter och fartområden. De säsongsboende i skärgården är en betydande användargrupp inom förbindelsefartygstrafiken, och det är därför motiverat att beakta deras behov. När det gäller beaktandet av näringsverksamhetens behov har särskilt ordnandet av tunga transporter framhållits i en utredning till jord- och skogsbruksutskottet. Det har dessutom ansetts viktigt att lagens bestämmelser om beaktande av näringsverksamhetens behov får konkret genomslag vid planeringen av skärgårdsområdenas trafikrutter, tidtabeller, transportkapacitet och beredskapsarrangemang.
Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att störningar i förbindelsefartygstrafiken kan ha omedelbara konsekvenser för nödvändiga varutransporter, näringsverksamheten och skärgårdsinvånarnas möjligheter att tillgodose sina behov av att resa, exempelvis till arbetet eller studierna. Det föreslås att lagen kompletteras med en ny beredskapsskyldighet för producenter av tjänster inom förbindelsefartygstrafiken. Enligt skyldigheten ska serviceproducenterna förbereda sig för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden samt utarbeta beredskapsplaner. Enligt utredning till jord- och skogsbruksutskottet har förslaget om beredskapsskyldigheten ansetts vara motiverat. Utskottet betonar att regleringen också främjar det mål om tryggande av skärgårdens försörjningsberedskap som ställts upp i regeringsprogrammet.
Som det konstateras ovan sköter landsvägsfärjorna, vajerfärjorna och färjor på enskilda vägar också en del av skärgårdstrafiken. Bestämmelser om landsvägsfärjor och vajerfärjor finns i lagen om trafiksystem och landsvägar. I det finska vägnätet finns det totalt 40 färjelägen för frigående färjor och vajerfärjor, varav största delen finns i skärgården i Egentliga Finland och östra Finlands insjöområden. Bestämmelser om färjor på enskilda vägar finns i lagen om enskilda vägar. De tillgodoser, i likhet med enskilda vägar, i första hand privata trafikbehov till fastigheter. Enligt propositionen finns det 20 färjor på enskilda vägar. Av dessa finns fem i Egentliga Finlands skärgård och resten i insjöområdena. Utifrån inkommen utredning behöver den informativa hänvisning till lagen om enskilda vägar som föreslås i lagförslagets paragraf om tjänster inom förbindelsefartygstrafiken preciseras. Förslaget till precisering av bestämmelsen behandlas närmare nedan i detaljmotiveringen.
Digitala tjänster
Digitaliseringen är en av de förändringar i verksamhetsmiljön som lyfts fram i propositionen och som har krävt en innehållsmässig uppdatering av skärgårdslagen. Tillgången till digitala tjänster är särskilt viktig i de delar av skärgården som saknar fast vägförbindelse. Syftet med lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) är att säkerställa att kommunikationsnät och kommunikationstjänster är tillgängliga på skäliga villkor för var och en i hela landet. I Finland har kommunikationsnäten i första hand byggts ut på marknadsvillkor. I skärgården har den marknadsdrivna utbyggnaden av kommunikationsnäten dock genomförts i liten utsträckning. År 2024 var mobilt 5G-bredband tillgängligt för något över hälften av hushållen i skärgården, men tillgången varierade stort mellan skärgårdsområdena. I den yttre skärgården var mobilt 5G-bredband tillgängligt för endast omkring 5 procent av hushållen. För att förbättra den digitala tillgången till tjänster föreslås det i propositionen att 6 § i skärgårdslagen ska innehålla bestämmelser om statens skyldighet att främja tillgången till digitala tjänster i skärgården.
Jord- och skogsbruksutskottet framhåller att fungerande datakommunikationsförbindelser numera är nödvändiga för såväl boende som företagsverksamhet. Som det konstateras i jord- och skogsbruksministeriets svar till utskottet har utbudet av tjänster, särskilt offentliga tjänster, minskat avsevärt i skärgården, vilket understryker betydelsen av tillgång till digitala tjänster. När digitala tjänster utvecklas är det viktigt att beakta befolkningsstrukturen i skärgårdsområdena och människornas varierande förutsättningar att använda digitala tjänster. För att digitala tjänster faktiskt ska vara tillgängliga krävs det utöver fungerande dataförbindelser tillräcklig digital kompetens och möjligheter att få stöd för användningen av tjänsterna. Med hänsyn till befolkningsstrukturen i skärgårdsområdena är det viktigt att uppmärksamma tillgången till och resurserna för digital handledning och annat användarstöd. Därigenom kan det säkerställas att utbyggnaden av de digitala tjänsterna stärker den jämlika tillgången till tjänster.
Stöd till näringslivet
I 10 § i den nya skärgårdslagen föreslås bestämmelser om främjande av näringslivet i skärgården. I propositionen konstateras det att näringarna i skärgården varierar avsevärt och att det ofta krävs sektorsövergripande företagande för att försörja sig i skärgården. Skärgårdens traditionella näringar, jordbruk, skogsbruk och fiske, har minskat betydligt, men nedgången har avtagit sedan början av 2000-talet. Särskilt antalet arbetstillfällen inom turism och service har ökat i skärgården under de senaste åren. I en utredning till jord- och skogsbruksutskottet framhålls det att jordbruket fortfarande är en väsentlig del av den lokala näringsstrukturen i skärgården. Jordbruket skapar arbetstillfällen, producerar livsmedel, upprätthåller öppna kulturlandskap och håller skärgården levande året runt. Fiskodling är i sin tur en av skärgårdens traditionella näringar och dess betydelse kommer också att öka. Företag inom primärproduktionen skapar dessutom efterfrågan på transporter, tjänster och annan företagsverksamhet, vilket stärker verksamhetsförutsättningarna också för andra företag i skärgården. Det är viktigt att skärgårdsförhållandena betraktas som en faktor som ökar behovet av stöd till näringslivet. Små företag i skärgården har ofta högre kostnader och begränsad tillgänglighet och är beroende av fungerande transporter.
Skärgårdens natur och kulturmiljö
I 12 § i skärgårdslagen föreslås bestämmelser om bidrag för vård av skärgårdsnatur, skärgårdslandskap och kulturmiljöer i skärgården. Regleringen om bidraget förblir i praktiken oförändrad, och livskraftscentralen är statsbidragsmyndighet. Skärgårdens natur, landskap, traditionella kulturmiljöer och byggnadsbestånd är en central del av skärgårdens identitet, attraktionskraft och livskraft. För att bevara dessa värden krävs det ofta aktiv vård och långsiktig finansiering. Genom omsorgsfull planering av områdesanvändningen kan miljöns och näringarnas behov samordnas. Förbättrad tillgänglighet till skärgården, utveckling av turismen och ett ökat antal besökare kan stärka skärgårdens livskraft, men samtidigt öka belastningen på känsliga naturobjekt. Konsekvenserna kan ta sig uttryck exempelvis i slitage på terrängen, störningar som påverkar arterna och ett växande behov av servicestruktur och styrning av användningen. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att också Forststyrelsen, som sköter betydande offentliga förvaltningsuppgifter i anknytning till förvaltningen av statens jord- och vattenegendom, hörs vid planeringen av förbindelsefartygstrafiken, när de planerade lösningarna har väsentliga konsekvenser för objekt som förvaltas av Forststyrelsen.
Läges- och utvecklingsbild över skärgården
I 13 § i skärgårdslagen föreslås bestämmelser om statsrådets skyldighet att lämna riksdagen en läges- och utvecklingsbild över skärgården. Enligt propositionen ska läges- och utvecklingsbilden lämnas till riksdagen exempelvis i form av en berättelse eller redogörelse minst en gång under varje valperiod. Enligt detaljmotiveringen till bestämmelsen ska läges- och utvecklingsbilden ge en aktuell överblick över nuläget och framtidsutsikterna i skärgården. Innehållet i exempelvis varannan läges- och utvecklingsbild kan vara snävare. Statsrådets skyldighet att förelägga riksdagen läges- och utvecklingsbilden stärker skärgårdspolitikens genomslag och ökar dess synlighet. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att en regelbunden uppföljning som grundar sig på statistiska och kvalitativa uppgifter också utgör ett underlag för bedömningen av skärgårdspolitikens konsekvenser. Konsekvensbedömning avseende skärgården, skärgårdsnämnder och lokala skärgårdsprogram erbjuder konkreta verktyg för att beakta utvecklingen av skärgårdens livskraft och skärgårdens särdrag vid planering och beslutsfattande som gäller skärgården.
DETALJMOTIVERING
Skärgårdslagen
7 §. Tjänster inom förbindelsefartygstrafik.
I paragrafen föreslås bestämmelser om tjänster inom förbindelsefartygstrafiken. I 4 mom. föreslås informativa hänvisningar till lagen om trafiksystem och landsvägar och till lagen om enskilda vägar. Utifrån inkommen utredning föreslår utskottet att hänvisningen till lagen om enskilda vägar preciseras så att både frigående färjor och vajerfärjor som hör till en enskild väg nämns i hänvisningen. På så sätt omfattar hänvisningen såväl frigående färjor som vajerfärjor, på motsvarande sätt som hänvisningen till lagen om trafiksystem och landsvägar. I momentets svenska språkdräkt förtydligas samtidigt hänvisningen till lagen om trafiksystem och landsvägar.
11 §. Planering av områdesanvändningen.
I paragrafen föreslås bestämmelser om att målen enligt skärgårdslagen ska beaktas i sådana planer enligt lagen om områdesanvändning och andra motsvarande planer som rör skärgården och till skärgården hörande vattenområden. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ny lag om områdesanvändning och till lagar som har samband med den (
RP 70/2026 rd
FÖRSLAG TILL BESLUT
Jord- och skogsbruksutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslaget i proposition RP 166/2026 rd med ändringar.
(Utskottets ändringsförslag)
Utskottets ändringsförslag
Skärgårdslag
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 §
Syfte
Syftet med denna lag är att skapa de behövliga förutsättningarna för att stärka skärgårdens livskraft, bo i skärgården och värna om skärgårdens kulturarv och naturvärden.
2 §
Genomförande och övervakning av skärgårdspolitiken
Det åligger varje ministerium att genomföra och övervaka skärgårdspolitiken i fråga om det egna ansvarsområdet.
3 §
Skärgård
Denna lag tillämpas på skärgård som finns i havsområden och insjöområden. Skärgården indelas i följande kategorier:
1) yttre skärgård, som ligger längst bort från fastlandet,
2) mellanskärgård, som ligger mellan inre skärgård och yttre skärgård,
3) inre skärgård, som ligger närmast fastlandet.
Vad som i denna lag föreskrivs om skärgård tillämpas också på skärgård på fastlandet, som är belägen vid vattendrag och splittras kraftigt av vattendrag.
Vid indelningen av skärgården i kategorier används den skärgårdsklassificering som Finlands miljöcentral har publicerat som hjälp.
4 §
Skärgårdskommun
Som skärgårdskommuner kan förklaras de kommuner i vilka skärgårdsförhållandena utgör ett väsentligt hinder för kommunens utveckling. Av synnerliga skäl kan bestämmelserna om skärgårdskommun tillämpas även på skärgårdsdelen av en annan kommun.
Då en kommun förklaras såsom skärgårdskommun och beslut fattas om tillämpning av bestämmelserna om skärgårdskommuner på en skärgårdsdel i en annan kommun, ska detta grunda sig på antalet fast bosatta invånare i skärgården i fråga och dess andel av kommunens befolkning samt på trafikförbindelserna och svårigheterna att få basservice.
Genom förordning av statsrådet får en förteckning utfärdas över de kommuner som ska förklaras såsom skärgårdskommuner samt över de skärgårdsdelar i andra kommuner på vilka bestämmelserna om skärgårdskommuner tillämpas.
5 §
Välfärdsområde med skärgårdsförhållanden
Ett välfärdsområde inom vilket det finns skärgård kan förklaras såsom ett välfärdsområde med skärgårdsförhållanden.
Vilka välfärdsområden som är välfärdsområden med skärgårdsförhållanden fastställs på basis av skärgårdspoäng. Vid poängsättningen beaktas antalet fast bosatta skärgårdsinvånare och säsongsboende i skärgården, deras andel av hela välfärdsområdets befolkning samt välfärdsområdets skärgårdsareal. Stadsregionernas centrala tätorter beaktas inte vid poängsättningen.
Närmare bestämmelser om poängsättningen av välfärdsområden med skärgårdsförhållanden samt en förteckning över välfärdsområden med skärgårdsförhållanden får utfärdas genom förordning av statsrådet. Det ska kontrolleras vart femte år att skärgårdspoängen och förteckningen är aktuella.
6 §
Service i skärgården
Kommuner och välfärdsområden ska med beaktande av skärgårdens särdrag se till att fast bosatta skärgårdsinvånare har tillgång till service.
Staten ska främja tillgången till digitala tjänster i skärgården.
7 §
Tjänster inom förbindelsefartygstrafik
Staten ska inom ramen för de medel som anvisats i statsbudgeten se till att det i yttre skärgård och mellanskärgård finns tillgång till de tjänster inom förbindelsefartygstrafik som är nödvändiga för stadigvarande boende och för att dessa tjänster är flexibla och tillhandahålls avgiftsfritt eller till skäligt pris. Med
tjänster inom förbindelsefartygstrafik
Tjänsterna inom förbindelsefartygstrafik ordnas enligt rutt eller enligt fartområde. Ett fartområde eller en rutt ska omfatta flera öar. Rutterna och fartområdena ska planeras med beaktande av fast bosättning, säsongsbosättning och näringsverksamhet.
Livskraftscentralen i Sydvästra Finland bestämmer rutterna och fartområdena för förbindelsefartygstrafiken samt deras servicenivå. Planeringen av rutterna, fartområdena och servicenivån ska omfatta samråd med berörda kommuner och välfärdsområden samt skärgårdsdelegationen. Vid behov ska livskraftscentralen dessutom samråda med andra aktörer som i väsentlig grad berörs av planeringen.
Bestämmelser om
frigående färjor och vajerfärjor som hör till en landsväg
frigåendefärjor och vajerfärjor som hör till en enskild väg
Bestämmelser om avgifterna inom förbindelsefartygstrafiken får utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.
8 §
Beredskapsskyldighet för serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik
Serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik ska förbereda sig för störningar under normala förhållanden och för sådana undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011) samt se till att dess verksamhet fortgår så störningsfritt som möjligt under sådana förhållanden. Beredskapsskyldigheten gäller tjänster inom förbindelsefartygstrafik.
Serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik ska dessutom bedöma de risker som hotar kontinuiteten i dess verksamhet och göra upp en beredskapsplan utifrån dem. Skärgårdens särdrag ska beaktas när planen utarbetas.
Serviceproducenter inom förbindelsefartygstrafik ska lämna in beredskapsplanen till Livskraftscentralen i Sydvästra Finland. På begäran av Transport- och kommunikationsverket ska serviceproducenten dessutom lämna in beredskapsplanen till verket.
Närmare bestämmelser om beredskap för störningar och undantagsförhållanden får utfärdas genom förordning av statsrådet. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare tekniska föreskrifter om innehållet i och uppgörandet av beredskapsplanen.
9 §
Beaktande av skärgårdens särdrag och utvecklingen av skärgårdens livskraft
I planering och beslut som gäller skärgården ska avseende fästas vid utvecklingen av skärgårdens livskraft och skärgårdens särdrag beaktas.
Skärgårdens särdrag kan beaktas och avseende fästas vid utvecklingen av skärgårdens livskraft
1) genom att en konsekvensbedömning avseende skärgården utarbetas när beslut bereds,
2) genom att skärgårdsdelegationen hörs,
3) genom att en skärgårdsnämnd inrättas för kommunen eller välfärdsområdet eller något annat organ med ansvar för skärgårdsfrågor utnämns, och nämnden eller organet hörs som ett led i beslutsfattandet,
4) genom att följa hur skärgårdsangelägenheter sköts,
5) genom att göra upp ett lokalt eller regionalt skärgårdsprogram, eller
6) på något annat än i punkterna 1–5 avsett sätt som är ändamålsenligt.
10 §
Främjande av näringslivet i skärgården
I syfte att främja näringslivet i skärgården bör skärgårdens särskilda förhållanden betraktas som en omständighet som ökar behovet av stöd med avseende på planering och allokering av sådana stödåtgärder enligt annan lagstiftning som gäller skärgården.
11 §
Planering av områdesanvändningen
De mål som anges i 1 § ska beaktas i sådana planer enligt lagen om områdesanvändning (
132/1999
12 §
Bidrag för vård av skärgårdsnatur, skärgårdslandskap och kulturmiljöer i skärgården
När syftet är att vårda och värna om skärgårdsnatur eller skärgårdslandskap kan bidrag beviljas för åtgärder som gäller en skärgårdskommun eller en skärgårdsdel i en annan kommun. Bidrag kan beviljas en skärgårdskommun eller skärgårdsdel i en annan kommun, en i 3 § i kommunallagen (410/2015) avsedd medlem av en sådan kommun eller en förening eller stiftelse som är verksam i en sådan kommun. Bidrag kan även beviljas för syftet att vårda och värna om byggnader och konstruktioner i traditionella kulturmiljöer i skärgården.
Livskraftscentralerna beviljar på ansökan och inom ramen för statsbudgeten bidraget i form av statsunderstöd enligt statsunderstödslagen (688/2001). Livskraftscentralerna ska lämna in sammanställningar av ansökningarna till miljöministeriet. Miljöministeriet bereder de regionala bidragskvoterna och fördelar kvoterna mellan livskraftscentralerna efter att ha hört skärgårdsdelegationen.
Om bidrag beviljas för ekonomisk verksamhet omfattas bidraget av kommissionens förordning (EU) nr 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, nedan
de minimis-förordningen
Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret sköter de uppgifter som föreskrivs i 12, 19, 21 och 22 § i statsunderstödslagen och som gäller utbetalning och återkrav av bidraget. Centret sköter även, vid sidan av livskraftscentralerna, tillsynsuppgifter enligt 15 § i den lagen.
Närmare bestämmelser om sökande, beviljande, utbetalning och användning av statsunderstöd får utfärdas genom förordning av statsrådet.
13 §
Läges- och utvecklingsbild över skärgården
I syfte att informera riksdagen om framstegen och de väsentligaste ändringarna i de politikåtgärder som gäller skärgården samt bedöma konsekvenserna av åtgärderna ska statsrådet regelbundet lämna en läges- och utvecklingsbild över skärgården till riksdagen. Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för beredningen av läges- och utvecklingsbilden.
För beredningen av läges- och utvecklingsbilden ska ministeriet samla in statistik om de viktigaste faktorerna som inverkar på skärgårdens livskraft och utvecklingen av denna. Beredningen ska bygga på både statistik och kvalitativt material.
14 §
Skärgårdsdelegationen
Statsrådet tillsätter en parlamentarisk skärgårdsdelegation som har till uppgift att övervaka och bedöma hur lagens syften uppnås samt arbeta för beaktandet av skärgårdens särdrag i beslutsfattandet. Syftet med delegationen är att stärka skärgårdens livskraft. Delegationen arbetar i anslutning till jord- och skogsbruksministeriet.
Delegationen tillsätts på basis av framställningar från riksdagsgrupperna med en sammansä…