Etusivu · Valmistellut asiat · JsUB 17/2026 rd
Livsmedelspolitisk redogörelse om den nationella livsmedelsstrategin
JsUB 17/2026 rd · Valiokunnan mietintö
Tiedot
| Tunnus | JsUB 17/2026 rd |
|---|---|
| Tyyppi | Valiokunnan mietintö |
| Kuvaus | Valiokunnan mietintö eli sen kannanotto asiasta, jonka eduskunta on lähettänyt sille valmisteltavaksi. |
| Päivämäärä | 5.11.2026 |
| Kieli | Ruotsi |
Aiheet
matstrategierlivsmedelsproduktionlivsmedelskedjorimportförsörjningsberedskapnaturens mångfaldhållbart jordbrukmatkulturklimatförändringarjordbrukspolitikråd (organ)
Henkilöt ja roolit
| Nimi | Rooli | Asema |
|---|---|---|
| Veronika Honkasalo | allekirjoittaja | — |
| Tiina Elo | allekirjoittaja | — |
| Elina Ovaskainen | mainittu | specialsakkunnig |
| Anni Savikurki | mainittu | specialsakkunnig |
| Annaleena Soult | mainittu | specialsakkunnig |
| Csaba Jansik | mainittu | specialforskare |
| Jyrki Niemi | mainittu | forskningsprofessor |
| Matti Puolimatka | mainittu | överdirektör |
| Juha Mantila | mainittu | beredskapsombud |
| Minna Kaljonen | mainittu | forskarprofessor |
| Pekka Kinnunen | mainittu | lantbruksekonom |
| Jukka Ihanus | mainittu | direktör för samhällskontakter |
| Susann Rännäri | mainittu | verksamhetsledare |
| Johan Åberg | mainittu | jordbruksdirektör |
| Thomas Blomqvist | mainittu | verksamhetsledare |
| Jukka Kajan | mainittu | verksamhetsledare |
| Anni-Mari Syväniemi | mainittu | verksamhetsledare |
| Jarmo Talasrinne | mainittu | verksamhetsledare |
| Emilia Nordlund | mainittu | utredningschef |
| Antti Kuusisto | mainittu | verkställande direktör |
| Ville Suojoki | mainittu | försäljningschef |
| Ritva Elomaa | mainittu | — |
| Anne Kalmari | mainittu | — |
| Markku Eestilä | mainittu | — |
| Tiina Elo | mainittu | — |
| Veronika Honkasalo | mainittu | — |
| Laura Huhtasaari | mainittu | — |
| Janne Jukkola | mainittu | — |
| Teemu Kinnari | mainittu | — |
| Milla Lahdenperä | mainittu | — |
| Helena Marttila | mainittu | — |
| Anders Norrback | mainittu | — |
| Piritta Rantanen | mainittu | — |
| Jenna Simula | mainittu | — |
| Timo Suhonen | mainittu | — |
| Eerikki Viljanen | mainittu | — |
| Peter Östman | mainittu | — |
| Pertti Hemmilä | mainittu | — |
| Tuire Taina. | mainittu | utskottsråd |
Valiokunnat
Apetit Abp.Arktiska Aromer rfCentralförbundet för FiskerihushållningCentralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTKFinlands Dagligvaruhandel rfFinlands Livsmedelsarbetareförbund FLF rfFinlands NaturpanelFinlands Yrkesfiskarförbund FYFF rfFinlands miljöcentralFinlands naturskyddsförbund rfFinska Köttbranschens Förbund rfFörbundet för Ekologisk Odling rfFöreningen Matinformation rfFöretagarna i Finland rfFörsörjningsberedskapscentralenHelsingfors universitet, Ruralia-institutetInstitutet för hälsa och välfärd (THL)Jord- och skogsbruksutskottetKonsumentförbundet rfLivsmedelsindustriförbundet rfLivsmedelsverketNaturresursinstitutetPellervon taloustutkimus PTTPro Fisk rfPro Vege ryProAgria Keskusten Liitto ryRenbeteslagsföreningenSuomen elintarvikevientiyhdistys rySvenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rfTeknologiska forskningscentralen VTT AbTurism- och Restaurangförbundet rfVeljekset Kuusisto OyWWF Finland.arbets- och näringsministerietframtidsutskottetjord- och skogsbruksministerietkulturutskottetmaa- ja metsätalousvaliokuntamiljöministerietmiljöutskottet
Teksti
Näytä koko teksti (39 451 merkkiä)
Betänkande JsUB 17 2026 rd SRR 1/2026 rd Jord- och skogsbruksutskottet Livsmedelspolitisk redogörelse om den nationella livsmedelsstrategin INLEDNING Remiss Livsmedelspolitisk redogörelse om den nationella livsmedelsstrategin ( SRR 1/2026 rd Utlåtanden Utlåtande har lämnats av kulturutskottet KuUU 8/2026 rd framtidsutskottet FrUU 1/2026 rd miljöutskottet MiUU 22/2026 rd Sakkunniga Utskottet har hört specialsakkunnig Elina Ovaskainen jord- och skogsbruksministeriet specialsakkunnig Anni Savikurki jord- och skogsbruksministeriet specialsakkunnig Annaleena Soult jord- och skogsbruksministeriet specialforskare Csaba Jansik Naturresursinstitutet forskningsprofessor Jyrki Niemi Naturresursinstitutet överdirektör Matti Puolimatka Livsmedelsverket beredskapsombud Juha Mantila Försörjningsberedskapscentralen forskarprofessor Minna Kaljonen Finlands miljöcentral lantbruksekonom Pekka Kinnunen Pellervon taloustutkimus PTT direktör för samhällskontakter Jukka Ihanus Livsmedelsindustriförbundet rf verksamhetsledare Susann Rännäri Förbundet för Ekologisk Odling rf jordbruksdirektör Johan Åberg Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK verksamhetsledare Thomas Blomqvist Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf verksamhetsledare Jukka Kajan Pro Vege ry verksamhetsledare Anni-Mari Syväniemi Föreningen Matinformation rf verksamhetsledare Jarmo Talasrinne Suomen elintarvikevientiyhdistys ry utredningschef Emilia Nordlund Teknologiska forskningscentralen VTT Ab verkställande direktör Antti Kuusisto Veljekset Kuusisto Oy försäljningschef Ville Suojoki Apetit Abp. Skriftligt yttrande har lämnats av arbets- och näringsministeriet miljöministeriet Finlands Naturpanel Helsingfors universitet, Ruralia-institutet Institutet för hälsa och välfärd (THL) Centralförbundet för Fiskerihushållning Renbeteslagsföreningen Arktiska Aromer rf Konsumentförbundet rf Finska Köttbranschens Förbund rf Turism- och Restaurangförbundet rf Pro Fisk rf ProAgria Keskusten Liitto ry Finlands Dagligvaruhandel rf Finlands Yrkesfiskarförbund FYFF rf Finlands Livsmedelsarbetareförbund FLF rf Finlands naturskyddsförbund rf Företagarna i Finland rf WWF Finland. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Allmänt om den livsmedelspolitiska redogörelsen och den nationella livsmedelsstrategin Statsrådets livsmedelspolitiska redogörelse beskriver utmaningarna, målen och visionen i den nationella livsmedelsstrategin fram till 2040. Den föregående redogörelsen om livsmedelspolitiken, Mat 2030, lämnades till riksdagen 2017. Vid beredningen av den nu aktuella redogörelsen och livsmedelsstrategin har man beaktat de förändringar som under de senaste tio åren har skett i den nationella och globala omvärlden. Jord- och skogsbruksutskottet ser det som viktigt att det nu, i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering, har utarbetats en långsiktig strategi för den inhemska livsmedelsproduktionen. I regeringsprogrammet åtog sig regeringen också att följa slutrapporten från den parlamentariska gruppen för bedömning av jordbrukets resultat- och utvecklingsutsikter, som blev klar våren 2023. Eftersom livsmedelssystemet är en strategisk helhet av mycket stor betydelse för samhället anser jord- och skogsbruksutskottet att parlamentariskt samarbete är nödvändigt. Ett långsiktigt arbete för det finländska livsmedelssystemet förutsätter engagemang för en gemensam vision. Omvärlden för redogörelsen präglas av att livsmedelssystemet samtidigt är utsatt för många olika förändringstryck, såsom geopolitisk osäkerhet, klimatförändringarnas konsekvenser, variationer i priserna på produktionsinsatser och förändringar i konsumentbeteendet. Det nationella handlingsutrymmet avgörs dessutom i hög grad av EU-regelverket och den gemensamma jordbrukspolitiken. Parallellt med den livsmedelspolitiska redogörelsen bereddes en landsbygdspolitisk redogörelse, som jord- och skogsbruksutskottet tidigare har lämnat betänkande om ( JsUB 15/2026 rd SRR 12/2025 rd JsUU 15/2025 rd E 6/2025 rd Visionen i den nationella livsmedelsstrategin är "Den lyckliga matens land — Finland är en ledande aktör när det gäller att utveckla och förnya hållbara livsmedelssystem". Den lyckliga matens land gör gott för människor, djur och miljö. Visionen bygger på fyra strategiska målsättningar och fem färdigheter som ska utvecklas. Målsättningarna är lönsamhet och rättvisa, försörjningsberedskap, naturens bärkraft samt matkultur och välbefinnande. De strategiska målsättningarna har vidare delats upp i sammanlagt 15 mål. Färdigheter som ska utvecklas i livsmedelssystemet är utveckling och utnyttjande av innovationer och teknik, satsningar på kompetens, lärande och förändringsvilja, stärkande av investeringsförmågan, utveckling av samarbetet och ekosystemen samt utveckling av förvaltningens roll så att den blir en aktiv möjliggörare. De mål som anges i den livsmedelspolitiska redogörelsen och livsmedelsstrategin har i en utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått allmänt välkomnats och ansetts peka i rätt riktning. Samtidigt har det dock uttryckts oro över det konkreta genomförandet av strategin. Genomförandet har inletts under ledning av jord- och skogsbruksministeriet samtidigt som den livsmedelspolitiska redogörelsen har behandlats i riksdagen. Enligt redogörelsen ska det med hjälp av fyraåriga genomförandeplaner säkerställas att den nationella livsmedelspolitiken följer livsmedelsstrategin. I den första genomförandeplanen presenteras de mest brådskande åtgärderna och målen för perioden 2026—2030. Genomförandeplanen kommer att gå vidare med fyra program: värdeskapande och moderniserande affärsverksamhet, livsmedelsexport, hållbar och självförsörjande livsmedelsproduktion samt främjande av matkultur och hälsosam kost. Programmen omfattar de strategiska målsättningar och mål som beskrivs ovan. I praktiken beror strategins genomslag och trovärdighet i stor utsträckning på hur exakt målen, åtgärderna, resurserna och indikatorerna fastställs i dessa program. För uppföljningen och styrningen av genomförandet av strategin tillsatte jord- och skogsbruksministeriet den 19 oktober 2026 ett livsmedelsråd. Livsmedelsrådets arbete stöds av temagrupper där aktörerna inom livsmedelssystemet deltar i det praktiska genomförandet och beredningen av åtgärderna. Jord- och skogsbruksutskottet behandlar nedan i sitt betänkande livsmedelsstrategins strategiska målsättningar och lyfter fram de mål och frågor som utskottet ser som särskilt relevanta för den fortsatta beredningen av genomförandet. I livsmedelsstrategins vision dras riktlinjer upp för en modell för många olika former av livsmedelsproduktion. Modellen bygger på två olika skalor. Modellerna är dels volymbaserad produktion som stöder en ökad livsmedelsexport och garanterar alla tillgång till säker och inhemsk mat till rimliga priser, och å andra sidan produktion som styrs genom interaktion och som baserar sig på lokala mervärdeskedjor och möjliggör mångsidiga inkomstkällor på landsbygden. I den utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått har det betonats att strategins målsättningar, det vill säga lönsamhet och rättvisa, försörjningsberedskap, naturens bärkraft samt matkultur och välbefinnande, samverkar och endast kan uppnås genom ett omfattande samarbete mellan olika förvaltningsområden och aktörer i livsmedelssystemet. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att stärkt lönsamhet inom primärproduktionen och hela livsmedelskedjan är en förutsättning för att reformera livsmedelssystemet och uppnå strategins mål. Strategins styrka är en övergripande infallsvinkel där ekonomiska, ekologiska och sociala synpunkter förenas i ett och samma strategiska ramverk. Lönsamhet och rättvisa inom livsmedelsproduktionen När det gäller lönsamhet och rättvisa lyfter redogörelsen särskilt fram de långvariga problemen inom primärproduktionen. I redogörelsen konstateras det att företagarinkomsten från jordbruket har försämrats avsevärt under 2020-talet, med undantag för växthusföretagen där företagarinkomsten har ökat. Marknadsintäkternas betydelse för inkomstbildningen har ökat under senare år, då inflationen har minskat stödens köpkraft. Företagarinkomsten från jordbruket och livsmedelssystemets marknadsstruktur varierar avsevärt mellan olika produktionsinriktningar, såsom spannmåls-, mjölk-, kött- och trädgårdssektorn, vilket försätter producenterna i mycket olika ställning. Också gårdsstorleken varierar och skillnaderna i lönsamhet mellan gårdarna är betydande. Särskilt den ekonomiska ställningen för gårdar som aktivt utvecklar och investerar i sin produktion kan avvika avsevärt från genomsnittet. Jord- och skogsbruksutskottet anser att granskningen av jordbrukets lönsamhet bör fördjupas vid genomförandet av livsmedelsstrategin, så att åtgärderna kan riktas till olika typer av gårdar och produktionsinriktningar. På detta sätt kan en mångsidig livsmedelsproduktion som bygger på modeller enligt olika skalor möjliggöras i enlighet med strategins vision. I redogörelsen konstateras det att producentens andel av konsumentpriset på livsmedel inte har ökat i samma takt som livsmedelspriserna stigit. Samtidigt har konsumtionen av importprodukter ökat. De krav som ställs på importprodukter påverkar också EU-marknadens funktion och de inhemska produkternas konkurrenskraft. Jord- och skogsbruksutskottet har därför upprepade gånger betonat behovet av att tillämpa samma standarder för miljö och djurvälfärd på EU:s egna produkter och på importprodukter (se JsUU 15/2025 rd E 6/2025 rd Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att redogörelsen identifierar primärproduktionens svaga lönsamhet, den ojämna fördelningen av mervärdet och behovet av att stärka primärproducenternas förhandlingsposition. En fungerande livsmedelskedja bygger på att alla aktörer har möjlighet att bedriva lönsam och långsiktig affärsverksamhet. Utan lönsam primärproduktion kan livsmedelsstrategins målsättningar inte uppnås, det vill säga bygga upp en hållbar livsmedelsexport eller trygga försörjningsberedskapen. Utskottet har upprepade gånger konstaterat att lösningen på jordbrukets lönsamhetsproblem inte enbart kan bygga på offentliga stödåtgärder. En bättre fungerande livsmedelsmarknad är en nyckelfaktor här (se JsUU 23/2026 rd — RP 175/2026 rd Såsom det konstateras i redogörelsen påverkar EU:s jordbrukspolitik det finländska jordbruket i hög grad. I sitt utlåtande om den vision för jordbruk och livsmedel som Europeiska kommissionen offentliggjorde våren 2025 såg jord- och skogsbruksutskottet det som mycket positivt att kommissionens meddelande betonade en starkare inriktning av jordbruksstöden på aktiv produktion, mindre gynnade områden samt unga och nya producenter ( JsUU 15/2025 rd E 6/2025 rd De unga producenternas ställning och främjandet av generationsväxlingar är nyckelfrågor för jordbrukets framtid i hela EU och även i Finland. Enligt livsmedelsstrategin ska branschens attraktivitet stärkas genom lönsamhet, arbetshälsa och uppskattning samt genom satsningar på utbildning, stöd för ägarbyten och ekologiskt hållbara innovationer. I de yttranden som utskottet fått har särskilt sambandet mellan jordbrukets lönsamhetsproblem och det minskande antalet generationsväxlingar identifierats. I framtidsutskottets utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet konstateras det att den viktigaste faktorn för beslutet att bli producent är om branschen uppfattas som lönsam ( FrUU 1/2026 rd JsUU 4/2026 rd E 104/2025 rd Enligt redogörelsen har lantbruksföretagarnas utbildningsnivå stigit under de senaste årtiondena, vilket visar att kompetensen har ökat. Utbildning inom jordbruks- och livsmedelsbranschen erbjuds också runtom i Finland, även om omstruktureringen av utbildningen särskilt har minskat antalet läroinrättningar på andra stadiet under de senaste 20 åren. Kulturutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet betonat att den kompetens som utbildning och forskning ger har en viktig roll när livsmedelsstrategins målsättningar främjas ( KuUU 8/2026 rd I redogörelsen konstateras det att den rättvisa som eftersträvas i livsmedelsstrategin också gäller arbetstagarnas rättigheter och produktionsdjurens välbefinnande. Dessa ingår i ett hållbart och rättvist livsmedelssystem. I en utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått har det betonats att det för att främja produktionsdjurens välbefinnande är viktigt att på EU-nivå föra ut god praxis som redan tillämpas i Finland och skyldigheterna enligt den nationella djurvälfärdslagen för att stärka den inhemska produktionens konkurrenskraft. Konsumenternas möjligheter att få produktspecifik information om djurens välbefinnande bör främjas genom frivilliga märkningssystem som lyfter fram den finländska produktionsmetodens särdrag i fråga om djurvälfärd. Möjligheten till arttypiskt beteende, särskilt betesgång, har ett betydande samband med tillståndet hos och skötseln av våra mest hotade naturtyper, vårdbiotoperna. Genom ett varumärke för kött eller mjölk producerade genom naturbete kan konsumenterna informeras om fördelarna för hotade arter och naturtyper. Finländsk livsmedelsexport I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering har det i redogörelsen ställts upp som mål att fördubbla livsmedelsexporten fram till 2031 och därefter tredubbla den fram till 2040. Enligt redogörelsen ökade värdet av Finlands livsmedelsexport med 6 procent 2024—2025. Tillväxttakten var långsammare än i de europeiska jämförelseländerna. Målet att fördubbla livsmedelsexporten fram till 2031 skulle förutsätta en årlig tillväxt på cirka 11 procent, och målet att tredubbla exporten fram till 2040 en genomsnittlig årlig tillväxt på knappt 8 procent under de följande femton åren. I redogörelsen lyfts nya värdekedjor och ny livsmedelsteknik fram som viktiga källor till tillväxt och export. Jord- och skogsbruksutskottet anser det viktigt att livsmedelssektorn i högre grad än tidigare ses inte bara ur försörjningsberedskapens och regionalpolitikens perspektiv, utan också med tanke på ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och export. Potentialen i Finlands livsmedelsexport har också identifierats i många utredningar. Hemmamarknaden räcker inte ensam som grund för livsmedelskedjans tillväxt och lönsamhet, utan tillväxt måste sökas också på den internationella marknaden. Enligt regeringsprogrammet ska potentialen i ren finländsk mat utnyttjas genom det pågående tillväxtprogrammet för livsmedelsbranschen. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att flera steg i rätt riktning har tagits under de senaste två åren för att öka livsmedelsexporten. Livsmedelsföretagen har visat sitt engagemang för tillväxtmålen både genom sina egna tillväxt- och exportstrategier och genom ställningstaganden från grupper som företräder branschen. Staten har beviljat tilläggsresurser för exportfrämjande och man har börjat bygga upp stödstrukturer inom den offentliga sektorn. Ett exportträningsprogram som bygger på kollegialt stöd har inrättats för företagen. Inom livsmedelssektorn har ett lokomotivprogram under ledning av Valio inletts och nu har redan fler än 200 företag och intressentgrupper anslutit sig till det. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att målen för ökad livsmedelsexport förutsätter att producentorganisationerna och andelslagen stärks och att företagen investerar i tillväxt och internationalisering. Samtidigt är det nödvändigt att staten långsiktigt förbinder sig att utveckla strukturerna och tjänsterna för exportfrämjande. I redogörelsen konstateras det att den offentliga sektorn har en central roll i exportfrämjandet, särskilt när det gäller att utveckla och stödja myndighetsprocesser och andra exporttjänster. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att stödtjänsterna för exporten måste fungera i praktiken. Företagen bör enkelt och smidigt få hjälp med internationaliseringen, myndighetsprocesserna bör vara snabba och tydliga och stödet för marknadstillträde bör fungera. Livsmedelsverkets resurser för myndighetsförhandlingar med målmarknaderna måste tryggas, så att företagens internationella kontakter smidigt kan omsättas i faktisk handel. Dessutom måste tillräckliga resurser reserveras för Livsmedelsverkets handläggning av exportintyg, så att handläggningen inte blir ett exporthinder. Vid utvecklingen av tjänsterna för livsmedelsexport måste det beaktas att företag av alla storlekar och i mycket olika faser av exportverksamheten behöver stöd. På detta sätt möjliggörs planmässig internationalisering för många olika slags företag. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att flaskhalsen i Finlands livsmedelsexport inte är livsmedelskvaliteten utan produktifieringen och den internationella försäljningen. Därför är stärkandet av marknadsförings- och försäljningskompetensen en viktig förutsättning för att livsmedelsexporten ska öka. I redogörelsen betonas produkter med högt mervärde, livsmedelsteknik, hållbarhet och säkerhet som Finlands konkurrensfaktorer. I regeringsprogrammet står det också att med tillräcklig finansiering för forskning, utveckling och innovationer påskyndas innovationer och investeringar inom livsmedelsbranschen, vilket ökar förädlingsvärdet och sysselsättningen inom branschen. Ett högre förädlingsvärde och en ökad export bygger på forsknings- och innovationsdriven utveckling, nya slags produkter och processer samt teknikexport, utbildning och säkerställande av kompetent arbetskraft. Utan kompetent och språkkunnig arbetskraft når inte ens goda produktinnovationer den globala marknaden. Jord- och skogsbruksutskottet anser i likhet med kulturutskottet att det är viktigt att i genomförandeplanen för livsmedelsstrategin inkludera åtgärder som lyfter fram FoUI-åtgärder och högskoleutbildning som åtgärder som stärker utvecklingen inom branschen (KuUU 8/2026 rd). Det är viktigt att Finland också stöder uppkomsten av nya företag och uppstartsföretag i uppskalningsfasen, så att livsmedelsbranschen förnyas så effektivt som möjligt. Miljöutskottet har i sitt utlåtande betonat potentialen hos växtbaserade proteiner och konstaterat att möjligheterna med produktion av vegetabiliska proteiner och nya produktionsmetoder, såsom cellulärt jordbruk, bör utredas och främjas genom forskning (MiUU 22/2026 rd). I likhet med miljöutskottet anser jord- och skogsbruksutskottet att hindren för att släppa ut proteinkällor på marknaden bör undanröjas. I redogörelsen konstateras det att produkter med låg förädlingsgrad för närvarande dominerar den finländska livsmedelsexportens struktur, medan andelen långt förädlade produkter med högt mervärde fortfarande är liten. I en utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått understryks det att de inhemska produkterna inte kan hävda sig i priskonkurrensen på exportmarknaden. Konkurrensfördelen måste byggas på särskiljande faktorer, såsom klimatrelaterade odlingsförhållanden och kvalitet. I Finland stöder den rena naturen och det nordliga klimatet hög kvalitet, låga halter av bekämpningsmedelsrester och produktsäkerhet. Den ljusa sommaren och tillväxtrytmen ger exempelvis grönsaker en särskild smakprofil. Den höga livsmedelssäkerheten och spårbarheten i hela kedjan ökar förtroendet. Dessutom är produktionsdjurens hälsa i Finland på en hög nivå i internationell jämförelse och den medicinska behandlingen av djur regleras noggrant, vilket bland annat innebär att antibiotika endast används i liten utsträckning. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att man också i fortsättningen måste värna de finländska råvarornas och produkternas konkurrensfaktorer, såsom ren jordmån och salmonellafrihet. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att det ovan beskrivna behovet av att höja förädlingsgraden och mervärdet också syns i exporten av ekologiska produkter. Ekologisk produktion är en i EU-lagstiftningen definierad, myndighetsövervakad och internationellt identifierad hållbarhetsmärkning som trovärdigt kan användas för att profilera finländska livsmedel som hållbara. I Finland finns cirka 309 000 hektar ekologisk åker, det vill säga cirka 14 procent av åkerarealen. Om områden för insamling av ekologiska naturprodukter beaktas är rentav 23 procent av Finlands landareal ekologiskt certifierad. Råvarubasen för export är stark, men en betydande del av de ekologiska råvarorna exporteras oförädlade. Följden är att förädlingens mervärde, arbetstillfällena och skatteinkomsterna uppkommer någon annanstans, trots att produktionen och certifieringen sker i Finland. I Finland finns det dock också exempel på fungerande exportmodeller inom storindustrin, små och medelstora företag och på gårdsnivå, där ekologisk produktion skapar mervärde. Det är viktigt att ta lärdom av dessa exempel när exportsatsningarna riktas. I redogörelsen beaktas också fiskerihushållningen, de nationella strategier som gäller den och dess utvecklingspotential som en del av den inhemska livsmedelsproduktionen. Syftet med programmet för främjande av inhemsk fisk är både att mångdubbla exporten av fiskprodukter fram till 2035 och att öka konsumtionen av inhemsk fisk så att den ligger i linje med de nationella näringsrekommendationerna. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att målen för programmet ännu inte har nåtts och att genomförandet bör effektiviseras. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att det finns rikligt med fisk i Finlands sjöar och havsområden, men att antalet yrkesfiskare har minskat kraftigt. När man vill öka konsumtionen av inhemsk fisk och exporten av fiskprodukter måste de nationella bestämmelserna och EU-bestämmelserna om kommersiellt fiske förenklas och regleringen stå i rätt proportion till verksamhetens omfattning och risker. När den inhemska fiskproduktionen ökas bör man också beakta de möjligheter som odling i recirkulerande system på land erbjuder. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att miljöutskottet i sitt utlåtande utöver fiskerihushållningen har uppmärksammat rennäringens betydelse ( MiUU 22/2026 rd Hållbar och självförsörjande livsmedelsproduktion Det förändrade globala säkerhetsläget kräver att livsmedelssystemets kristålighet och självförsörjning stärks. I internationell jämförelse är självförsörjningsgraden för livsmedel hög i Finland. Även om Finland är världens nordligaste jordbruksland täcker den inhemska matproduktionen för närvarande cirka 80 procent av konsumtionen. När det gäller produktionsinsatserna inom jordbruket, såsom gödselmedel, energi, proteinfoder och maskinkomponenter, är självförsörjningsgraden däremot liten. I den livsmedelspolitiska redogörelsen ses regionalt decentraliserad livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling som ett viktigt utvecklingsområde för att förbättra försörjningsberedskapen. I livsmedelsstrategin vill man också öka självförsörjningen med kritiska råvaror för insatsindustrin och öka användningen av förnybar energi. Genom att minska beroendet av fossila bränslen, använda naturresurserna resurssmart och effektivisera återvinningen av näringsämnen kan man enligt livsmedelsstrategin uppnå mål som gäller både försörjningsberedskap och naturens bärkraft. Jord- och skogsbruksutskottet anser att kopplingen mellan försörjningsberedskapen och beaktandet av naturens bärkraft är viktig och att forskningsresultat, ny teknik och förbättring av markens odlingsskick bör utnyttjas i hållbarhetsomställningen på ett sätt som stöder skördenivåerna och produktionssäkerheten. I redogörelsen konstateras det att Finlands särdrag, såsom det kalla klimatet, det perifera läget, beroendet av sjötransporter och de långa transportavstånden, måste beaktas när målen och metoderna för försörjningsberedskapen väljs. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att livsmedel är en del av den nationella säkerheten. Utskottet anser att livsmedelsproduktionen och livsmedelsförädlingen i Finland förutsätter att möjligheterna inom både animalie- och växtproduktionen utnyttjas i stor utsträckning utan att olika produktionsformer ställs mot varandra. Till följd av klimatförändringarna kan tyngdpunkten i animalieproduktionen tack vare Finlands rikliga vattenresurser och en längre betessäsong förskjutas norrut, vilket kan ge den finländska vallbaserade animalieproduktionen en internationell konkurrensfördel. Också för spannmålsodlingen är det avgörande att animalieproduktionen är lönsam och tillräckligt omfattande. En livskraftig husdjurssektor skapar en jämn efterfrågan på en betydande del av skörden som inte uppfyller livsmedelsindustrins krav men kan användas som foder. Ett av målen i livsmedelsstrategin är att graden av gödselmedel av inhemskt ursprung ska stiga och att beroendet av fossila bränslen ska minska genom ökad biogasproduktion, samtidigt som återvinningen av näringsämnen effektiviseras. I Finland används fortfarande betydande mängder rysk ammoniak som råvara för kvävegödselmedel. I början av hösten 2026 meddelade regeringen att den kommer att inleda en utredning om Finlands utfasning av fossil ammoniak, stärkandet av försörjningsberedskapen för ammoniak samt förutsättningarna för inhemsk produktion och användning av ren ammoniak. Samtidigt beaktas också främjandet av återvunna näringsämnen och biogas. Jord- och skogsbruksutskottet anser att åtgärder för att öka självförsörjningen för gödselmedel är mycket viktiga. I Finland uppkommer biomassa inom jordbruket, skogs- och livsmedelsindustrin samt behandlingen av kommunalt avfall. Näringsämnena i denna biomassa kan återvinnas till åkrarna i form av återvunna gödselmedel och jordförbättringsmedel. Stallgödsel är klart den största näringsresursen, men produktionen och konsumtionen av näringsämnen är geografiskt åtskilda. Det uppkommer rikligt med stallgödsel i områden med koncentrerad animalieproduktion, vilket leder till att det i vissa delar av Finland permanent ansamlas mer näringsämnen än vad som förs bort, medan jordmånen i andra områden utarmas och behöver externa näringsinsatser. I den utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått har det betonats att en regionalt mer balanserad produktionsstruktur skulle möjliggöra bättre cirkulation och lokalt utnyttjande av näringsämnen samt minskad belastning på vattendragen. Regional decentralisering och mångfald förbättrar livsmedelssystemets kristålighet också på många andra sätt, inbegripet de möjligheter som decentraliserad energiproduktion erbjuder landsbygdsföretagen. Genom biogasproduktion kan den biomassa som förädlas till återvinningsgödselmedel också ge ett betydande tillskott till den inhemska gröna energiproduktionen, samtidigt som förgasningen förbättrar gödselvärdet och minskar klimatolägenheterna. Miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet ansett att en hållbar biogasproduktion förutsätter ett konsekvent åtagande för produktionsmålet på fyra terawatt och att investeringarna påskyndas ( MiUU 22/2026 rd I redogörelsen konstateras det att självförsörjningsgraden för kompletterande proteinfoder inom animalieproduktionen är under 30 procent. Merparten av det kompletterande protein som används i utfodringen av djur, såsom raps och soja, importeras till Finland. Efterfrågan på växtproteinprodukter har länge ökat i Finland och många andra europeiska länder. Den inhemska produktionen har dock inte kunnat tillgodose den ökade efterfrågan. Genom att satsa på vegetabiliska proteiner kunde Finland bli självförsörjande på protein. Särskilt odling av baljväxter är ett centralt sätt att öka självförsörjningen och minska behovet av externa insatser. Enligt Naturresursinstitutets bedömning skulle produktionen av trindsäd och oljeväxter med nuvarande medelskördar och maximalt utnyttjande av växtföljden kunna tredubblas och skapa ett betydande nytt mervärde. Minskad exponering för allt kraftigare prisvariationer på importerade insatser förbättrar primärproduktionens förutsägbarhet och lönsamhet och stöder därmed en fortsatt livskraftig inhemsk livsmedelsproduktion. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att en ökad produktion av växtprotein är motiverad ur miljö- och försörjningsberedskapssynpunkt och att växtprotein enligt forskning dessutom har stor tillväxtpotential och förmåga att skapa värde. När det gäller klimatkonsekvenserna av Finlands livsmedelssystem och jordbruk framhävs särskilt torvåkrarnas betydelse, eftersom de står för en betydande andel av jordbrukets växthusgasutsläpp. Också miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet uppmärksammat torvåkrarnas betydelse för försörjningsberedskapen och animalieproduktionen, med beaktande av deras klimatkonsekvenser ( MiUU 22/2026 rd I redogörelsen lyfts också individernas och hushållens krisberedskap fram som en del av livsmedelssystemets samlade resiliens. Naturresurser såsom vilt, fisk och naturprodukter utnyttjas för närvarande inte fullt ut i Finland och har en särskild roll under undantagsförhållanden. I redogörelsen konstateras det att exempelvis endast 3—10 procent av den årliga skörden av blåbär och lingon och mindre än 1,5 procent av skogssvamparna tas till vara i Finland. Å andra sidan är redan nu ungefär hälften av den inhemska fisk som äts i Finland fångad av fritidsfiskare. Framtidsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet lyft fram upprätthållandet av färdigheter i odling, djurhantering och utnyttjande av naturprodukter och påpekat att husbehovsodlingen inte behandlas i redogörelsen trots att den har en betydande kulturell genomslagskraft ( FrUU 1/2026 rd Matkultur och välbefinnande Livsmedelsstrategin lyfter fram matkultur och välbefinnande som en av sina centrala strategiska målsättningar. Som strategiskt mål anges att kulturen av gemensamma måltider och matglädjen stärks och att maten i allt högre grad bygger upp gemenskap, jämlikhet och välbefinnande. Jord- och skogsbruksutskottet anser att målet är viktigt. Den finländska matkulturen, alltså vad vi äter och hur vi ser på måltiden, har en kraftig lokal särprägel och skildrar mångsidigt den finländska naturen, samhället, historien, identiteten och kulturen. Finländarna kan vara stolta över de rena och mångsidiga råvaror som både odlas här och som naturen erbjuder. Som kulturutskottet konstaterar i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet är mat inte bara näring och handelsvara, utan matkulturen har på många sätt samband med kulturarvet, exempelvis genom jakt, fiske, odling, trädgårdsskötsel och bärplockning ( KuUU 8/2026 rd I regeringsprogrammet står det att folksjukdomar kan minskas avsevärt genom åtgärder som påverkar riskfaktorer såsom kost, fysisk inaktivitet och övervikt. Enligt redogörelsen styr de finländska näringsrekommendationerna befolkningen mot hälsosammare matvanor med betoning på grönsaker, frukter, bär, fullkorn, fisk och mjuka fetter. De näringsrekommendationer för olika befolkningsgrupper som Statens näringsdelegation har lagt fram, inklusive skolmatsrekommendationerna, utgör grunden för främjandet av hälsosam kost. När det gäller kost enligt näringsrekommendationerna bör det beaktas att satsningar på att påverka livsmedelsvalen betalar sig mångfalt genom besparingar i hälso- och sjukvårdsutgifterna. Särskilt offentliga upphandlingar och måltidstjänster har en central roll när omställningen påskyndas. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att restauranger och särskilt personalrestauranger genom många olika åtgärder bättre än för närvarande kan göra det möjligt för matgästerna att välja enligt näringsrekommendationerna. Den måltidsförmån som arbetsgivarna erbjuder har en betydande hälsofrämjande effekt på befolkningen. Måltider under arbetstid och gemensam lunch stöder dessutom välbefinnandet och gemenskapen på arbetsplatsen. Livsmedelsstrategins mål är att uppskattningen av massmåltider och särskilt skolmåltider ökar och att dessa utvecklas till en del av en hälsosam, tillgänglig och hållbar matkultur. Som ett centralt tema i genomförandeplanen ingår dessutom att stärka skolmåltidernas likvärdighet och kvalitet genom riksomfattande verksamhetsmodeller. Skol- och studerandemåltider är en central stödtjänst inom fostran och utbildning, vars uppgift är att stödja och främja barns och ungas hälsa, välbefinnande och studieförmåga. Kulturutskottet har i sitt utlåtande uppmärksammat matfostrans roll redan inom småbarnspedagogiken och å andra sidan betonat att också studerandemåltiderna har en central betydelse för matkulturen, de studerandes välbefinnande och näringsrekommendationernas genomslag (KuUU 8/2026 rd). Genom de val som görs inom den offentliga bespisningen kan förståelsen för matens ursprung och hälsoeffekter ökas, menar utskottet. Dessutom kan efterfrågan på inhemska råvaror stärkas, den inhemska primärproduktionen och förädlingen stödjas och skattemedel användas på ett sätt som skapar arbete, kompetens och mervärde i Finland. FÖRSLAG TILL BESLUT Jord- och skogsbruksutskottets förslag till beslut: Riksdagen godkänner ett ställningstagande med anledning av redogörelse SRR 1/2026 rd. Utskottets förslag till ställningstagande Riksdagen förutsätter att statsrådet 1. före utgången av höstsessionen 2028 lämnar jord- och skogsbruksutskottet en utredning om hur den första genomförandeplanen för livsmedelsstrategin 2026–2030 framskrider och om resultaten av den, 2. säkerställer tillräckliga ekonomiska och operativa resurser för långsiktigt och systematiskt främjande av livsmedelsexport i syfte att fördubbla exporten fram till 2031, 3. fortsätter arbeta för att främja jordbrukets lönsamhet och en fungerande livsmedelsmarknad, följer hur primärproducentens andel av konsumentpriserna utvecklas inom olika produktgrupper och genom behövliga åtgärder ser till att förädlingsvärdet fördelas jämnare i livsmedelskedjan. Helsingfors 5.11.2026 I den avgörande behandlingen deltog ordförande Ritva Elomaa saf vice ordförande Anne Kalmari cent medlem Markku Eestilä saml medlem Tiina Elo gröna medlem Veronika Honkasalo vänst medlem Laura Huhtasaari saf medlem Janne Jukkola saml medlem Teemu Kinnari saml medlem Milla Lahdenperä saml medlem Helena Marttila sd medlem Anders Norrback sv medlem Piritta Rantanen sd medlem Jenna Simula saf medlem Timo Suhonen sd medlem Eerikki Viljanen cent medlem Peter Östman kd ersättare Pertti Hemmilä saml. Sekreterare var utskottsråd Tuire Taina. Reservation Motivering Vi instämmer i jord- och skogsbruksutskottets åsikt om den livsmedelspolitiska redogörelsen om den nationella livsmedelsstrategin ( SRR 1/2026 rd Men vi kan inte ställa oss bakom utskottets betänkande, eftersom det lägger alltför stor vikt vid husdjursnäringens betydelse för en livskraftig, lönsam och konkurrenskraftig jordbruks- och livsmedelssektor. I betänkandet beaktas inte heller alls betydelsen av de ekologiska villkoren och upphettningen av klimatet för livsmedelsproduktionen. I den livsmedelspolitiska redogörelsen anses lönsamheten vara jordbrukets viktigaste livsvillkor. Även om lönsamheten är ett centralt mål, förbigår både redogörelsen och betänkandet i stor utsträckning det existentiella hot mot livsmedelsproduktionens kontinuitet och mot de grundläggande förutsättningarna för att bedriva jordbruk som följer av klimatförändringen och utarmningen av naturen. I sitt betänkande understryker utskottet reformen av jordbrukssektorn, lönsamheten och utvecklingen av förädlingsvärdet samt nya typer av livsmedelsprodukter och livsmedelsteknik, särskilt som ett led i ökningen av livsmedelsexporten. Här tangeras bara den växtbaserade sektorns betydelse, fastän den bör sättas i centrum. Exporten av växtbaserade livsmedel, förädlade växtbaserade råvaror och livsmedelsteknologier har en enorm tillväxtpotential och förmåga att skapa värde. Sitra och Naturresursinstitutet bedömer att den största tillväxtpotentialen inom livsmedelsbranschen uttryckligen finns i växtbaserade produkter, såsom vegetabiliska proteiner och växtbaserade mejeriprodukter. Den växtbaserade sektorn ger de bästa lösningarna på det nuvarande problemet med livsmedelsexport med låg förädlingsgrad, och i kombination med hållbarheten och innovativiteten hos växtbaserade produkter har dessa stor potential som trumfkort för den finländska livsmedelsexporten. Detta beaktas inte tillräckligt i betänkandet. Vi håller inte alls med om att klimatförändringen medför ”möjligheter” för den finländska animalieproduktionen, vilket utskottet hänvisar till i sitt betänkande. Utskottet beaktar inte i sitt betänkande att det bästa sättet att förbättra livsmedelssystemets försörjningsberedskap är att övergå till växtbaserad livsmedelsproduktion. I ett försörjningstryggt livsmedelssystem har djurproduktionen en roll, särskilt i fråga om vall och vårdbiotoper, men över lag bör livsmedelssystemet utvecklas i en betydligt mer växtbaserad riktning. Att göra livsmedelssystemet mångsidigare och stärka den växtbaserade produktionen hör till de viktigaste elementen i försörjningsberedskapen. Övergången till växtbaserad livsmedelsproduktion gör det möjligt att frigöra sig från utländska produktionsinsatser, såsom gödselmedel och foder, och de prisfluktuationer som hänför sig till dem. En växtbaserad livsmedelsproduktion som är oberoende av utländska produktionskedjor skulle avsevärt förbättra livsmedelssystemets förmåga att hantera kriser. Genom att satsa på vegetabiliska proteiner kunde Finland bli självförsörjande på protein. Den inhemska livsmedelsproduktionens klimat- och miljöhållbarhet bör granskas också i ett globalt sammanhang. Cirka 90 procent av konsekvenserna av finländarnas livsmedelskonsumtion drabbar länder utanför Finland, eftersom många av de produkter som används i livsmedelskedjan importeras från annat håll. Med tanke på den globala helhetsbilden är det alltså inte irrelevant hurdana livsmedel vi konsumerar i Finland. Samtidigt bör man komma ihåg att animalieproduktionen är ytterst ineffektiv med tanke på den globala livsmedelstryggheten: kött och mjölk svarar bara för cirka 18 procent av den globala kaloriproduktionen, medan de växtbaserade livsmedlen svarar för de resterande 82 procenten. Samtidigt används rentav två tredjedelar av den mark som används för jordbruksändamål för betesgång och foderproduktion. Slutligen kan vi inte instämma i de synpunkter på användningen av torv som framförs i betänkandet och livsmedelsstrategin. Utskottet bör åtminstone efterlysa en så snabb övergång som möjligt från växt- och strötorv till mer hållbara alternativ. Torvutvinning förstör myrnaturen och bidrar i betydande grad till upphettningen av klimatet, och användningen av torv bör avvecklas snabbt. Förslag Vi föreslår att riksdagen godkänner ett ställningstagande med anledning av redogörelse SRR 1/2026 rd. Reservationens förslag till ställningstagande Riksdagen förutsätter att statsrådet 1. före utgången av höstsessionen 2028 lämnar jord- och skogsbruksutskottet en utredning om hur den första genomförandeplanen för livsmedelsstrategin 2026–2030 framskrider och om resultaten av den, 2. inleder beredningen av en handlingsplan och ett åtgärdsprogram för växtbaserad mat som ett led i genomförandet av livsmedelsstrategin, 3. stärker värdekedjorna för växtbaserad mat genom att säkerställa tillräckliga ekonomiska och operativa resurser för långsiktigt och systematiskt främjande av utvecklingen, produktionen och exporten av inhemska växtbaserade livsmedel, 4. fortsätter arbeta för att främja jordbrukets lönsamhet och en fungerande livsmedelsmarknad, följer hur primärproducentens andel av konsumentpriserna utvecklas inom olika produktgrupper och genom behövliga åtgärder ser till att förädlingsvärdet fördelas jämnare i livsmedelskedjan. Helsingfors 5.11.2026 Veronika Honkasalo vänst Tiina Elo gröna
Betänkande JsUB 17 2026 rd SRR 1/2026 rd Jord- och skogsbruksutskottet Livsmedelspolitisk redogörelse om den nationella livsmedelsstrategin INLEDNING Remiss Livsmedelspolitisk redogörelse om den nationella livsmedelsstrategin ( SRR 1/2026 rd Utlåtanden Utlåtande har lämnats av kulturutskottet KuUU 8/2026 rd framtidsutskottet FrUU 1/2026 rd miljöutskottet MiUU 22/2026 rd Sakkunniga Utskottet har hört specialsakkunnig Elina Ovaskainen jord- och skogsbruksministeriet specialsakkunnig Anni Savikurki jord- och skogsbruksministeriet specialsakkunnig Annaleena Soult jord- och skogsbruksministeriet specialforskare Csaba Jansik Naturresursinstitutet forskningsprofessor Jyrki Niemi Naturresursinstitutet överdirektör Matti Puolimatka Livsmedelsverket beredskapsombud Juha Mantila Försörjningsberedskapscentralen forskarprofessor Minna Kaljonen Finlands miljöcentral lantbruksekonom Pekka Kinnunen Pellervon taloustutkimus PTT direktör för samhällskontakter Jukka Ihanus Livsmedelsindustriförbundet rf verksamhetsledare Susann Rännäri Förbundet för Ekologisk Odling rf jordbruksdirektör Johan Åberg Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK verksamhetsledare Thomas Blomqvist Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC rf verksamhetsledare Jukka Kajan Pro Vege ry verksamhetsledare Anni-Mari Syväniemi Föreningen Matinformation rf verksamhetsledare Jarmo Talasrinne Suomen elintarvikevientiyhdistys ry utredningschef Emilia Nordlund Teknologiska forskningscentralen VTT Ab verkställande direktör Antti Kuusisto Veljekset Kuusisto Oy försäljningschef Ville Suojoki Apetit Abp. Skriftligt yttrande har lämnats av arbets- och näringsministeriet miljöministeriet Finlands Naturpanel Helsingfors universitet, Ruralia-institutet Institutet för hälsa och välfärd (THL) Centralförbundet för Fiskerihushållning Renbeteslagsföreningen Arktiska Aromer rf Konsumentförbundet rf Finska Köttbranschens Förbund rf Turism- och Restaurangförbundet rf Pro Fisk rf ProAgria Keskusten Liitto ry Finlands Dagligvaruhandel rf Finlands Yrkesfiskarförbund FYFF rf Finlands Livsmedelsarbetareförbund FLF rf Finlands naturskyddsförbund rf Företagarna i Finland rf WWF Finland. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Allmänt om den livsmedelspolitiska redogörelsen och den nationella livsmedelsstrategin Statsrådets livsmedelspolitiska redogörelse beskriver utmaningarna, målen och visionen i den nationella livsmedelsstrategin fram till 2040. Den föregående redogörelsen om livsmedelspolitiken, Mat 2030, lämnades till riksdagen 2017. Vid beredningen av den nu aktuella redogörelsen och livsmedelsstrategin har man beaktat de förändringar som under de senaste tio åren har skett i den nationella och globala omvärlden. Jord- och skogsbruksutskottet ser det som viktigt att det nu, i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering, har utarbetats en långsiktig strategi för den inhemska livsmedelsproduktionen. I regeringsprogrammet åtog sig regeringen också att följa slutrapporten från den parlamentariska gruppen för bedömning av jordbrukets resultat- och utvecklingsutsikter, som blev klar våren 2023. Eftersom livsmedelssystemet är en strategisk helhet av mycket stor betydelse för samhället anser jord- och skogsbruksutskottet att parlamentariskt samarbete är nödvändigt. Ett långsiktigt arbete för det finländska livsmedelssystemet förutsätter engagemang för en gemensam vision. Omvärlden för redogörelsen präglas av att livsmedelssystemet samtidigt är utsatt för många olika förändringstryck, såsom geopolitisk osäkerhet, klimatförändringarnas konsekvenser, variationer i priserna på produktionsinsatser och förändringar i konsumentbeteendet. Det nationella handlingsutrymmet avgörs dessutom i hög grad av EU-regelverket och den gemensamma jordbrukspolitiken. Parallellt med den livsmedelspolitiska redogörelsen bereddes en landsbygdspolitisk redogörelse, som jord- och skogsbruksutskottet tidigare har lämnat betänkande om ( JsUB 15/2026 rd SRR 12/2025 rd JsUU 15/2025 rd E 6/2025 rd Visionen i den nationella livsmedelsstrategin är "Den lyckliga matens land — Finland är en ledande aktör när det gäller att utveckla och förnya hållbara livsmedelssystem". Den lyckliga matens land gör gott för människor, djur och miljö. Visionen bygger på fyra strategiska målsättningar och fem färdigheter som ska utvecklas. Målsättningarna är lönsamhet och rättvisa, försörjningsberedskap, naturens bärkraft samt matkultur och välbefinnande. De strategiska målsättningarna har vidare delats upp i sammanlagt 15 mål. Färdigheter som ska utvecklas i livsmedelssystemet är utveckling och utnyttjande av innovationer och teknik, satsningar på kompetens, lärande och förändringsvilja, stärkande av investeringsförmågan, utveckling av samarbetet och ekosystemen samt utveckling av förvaltningens roll så att den blir en aktiv möjliggörare. De mål som anges i den livsmedelspolitiska redogörelsen och livsmedelsstrategin har i en utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått allmänt välkomnats och ansetts peka i rätt riktning. Samtidigt har det dock uttryckts oro över det konkreta genomförandet av strategin. Genomförandet har inletts under ledning av jord- och skogsbruksministeriet samtidigt som den livsmedelspolitiska redogörelsen har behandlats i riksdagen. Enligt redogörelsen ska det med hjälp av fyraåriga genomförandeplaner säkerställas att den nationella livsmedelspolitiken följer livsmedelsstrategin. I den första genomförandeplanen presenteras de mest brådskande åtgärderna och målen för perioden 2026—2030. Genomförandeplanen kommer att gå vidare med fyra program: värdeskapande och moderniserande affärsverksamhet, livsmedelsexport, hållbar och självförsörjande livsmedelsproduktion samt främjande av matkultur och hälsosam kost. Programmen omfattar de strategiska målsättningar och mål som beskrivs ovan. I praktiken beror strategins genomslag och trovärdighet i stor utsträckning på hur exakt målen, åtgärderna, resurserna och indikatorerna fastställs i dessa program. För uppföljningen och styrningen av genomförandet av strategin tillsatte jord- och skogsbruksministeriet den 19 oktober 2026 ett livsmedelsråd. Livsmedelsrådets arbete stöds av temagrupper där aktörerna inom livsmedelssystemet deltar i det praktiska genomförandet och beredningen av åtgärderna. Jord- och skogsbruksutskottet behandlar nedan i sitt betänkande livsmedelsstrategins strategiska målsättningar och lyfter fram de mål och frågor som utskottet ser som särskilt relevanta för den fortsatta beredningen av genomförandet. I livsmedelsstrategins vision dras riktlinjer upp för en modell för många olika former av livsmedelsproduktion. Modellen bygger på två olika skalor. Modellerna är dels volymbaserad produktion som stöder en ökad livsmedelsexport och garanterar alla tillgång till säker och inhemsk mat till rimliga priser, och å andra sidan produktion som styrs genom interaktion och som baserar sig på lokala mervärdeskedjor och möjliggör mångsidiga inkomstkällor på landsbygden. I den utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått har det betonats att strategins målsättningar, det vill säga lönsamhet och rättvisa, försörjningsberedskap, naturens bärkraft samt matkultur och välbefinnande, samverkar och endast kan uppnås genom ett omfattande samarbete mellan olika förvaltningsområden och aktörer i livsmedelssystemet. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att stärkt lönsamhet inom primärproduktionen och hela livsmedelskedjan är en förutsättning för att reformera livsmedelssystemet och uppnå strategins mål. Strategins styrka är en övergripande infallsvinkel där ekonomiska, ekologiska och sociala synpunkter förenas i ett och samma strategiska ramverk. Lönsamhet och rättvisa inom livsmedelsproduktionen När det gäller lönsamhet och rättvisa lyfter redogörelsen särskilt fram de långvariga problemen inom primärproduktionen. I redogörelsen konstateras det att företagarinkomsten från jordbruket har försämrats avsevärt under 2020-talet, med undantag för växthusföretagen där företagarinkomsten har ökat. Marknadsintäkternas betydelse för inkomstbildningen har ökat under senare år, då inflationen har minskat stödens köpkraft. Företagarinkomsten från jordbruket och livsmedelssystemets marknadsstruktur varierar avsevärt mellan olika produktionsinriktningar, såsom spannmåls-, mjölk-, kött- och trädgårdssektorn, vilket försätter producenterna i mycket olika ställning. Också gårdsstorleken varierar och skillnaderna i lönsamhet mellan gårdarna är betydande. Särskilt den ekonomiska ställningen för gårdar som aktivt utvecklar och investerar i sin produktion kan avvika avsevärt från genomsnittet. Jord- och skogsbruksutskottet anser att granskningen av jordbrukets lönsamhet bör fördjupas vid genomförandet av livsmedelsstrategin, så att åtgärderna kan riktas till olika typer av gårdar och produktionsinriktningar. På detta sätt kan en mångsidig livsmedelsproduktion som bygger på modeller enligt olika skalor möjliggöras i enlighet med strategins vision. I redogörelsen konstateras det att producentens andel av konsumentpriset på livsmedel inte har ökat i samma takt som livsmedelspriserna stigit. Samtidigt har konsumtionen av importprodukter ökat. De krav som ställs på importprodukter påverkar också EU-marknadens funktion och de inhemska produkternas konkurrenskraft. Jord- och skogsbruksutskottet har därför upprepade gånger betonat behovet av att tillämpa samma standarder för miljö och djurvälfärd på EU:s egna produkter och på importprodukter (se JsUU 15/2025 rd E 6/2025 rd Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att redogörelsen identifierar primärproduktionens svaga lönsamhet, den ojämna fördelningen av mervärdet och behovet av att stärka primärproducenternas förhandlingsposition. En fungerande livsmedelskedja bygger på att alla aktörer har möjlighet att bedriva lönsam och långsiktig affärsverksamhet. Utan lönsam primärproduktion kan livsmedelsstrategins målsättningar inte uppnås, det vill säga bygga upp en hållbar livsmedelsexport eller trygga försörjningsberedskapen. Utskottet har upprepade gånger konstaterat att lösningen på jordbrukets lönsamhetsproblem inte enbart kan bygga på offentliga stödåtgärder. En bättre fungerande livsmedelsmarknad är en nyckelfaktor här (se JsUU 23/2026 rd — RP 175/2026 rd Såsom det konstateras i redogörelsen påverkar EU:s jordbrukspolitik det finländska jordbruket i hög grad. I sitt utlåtande om den vision för jordbruk och livsmedel som Europeiska kommissionen offentliggjorde våren 2025 såg jord- och skogsbruksutskottet det som mycket positivt att kommissionens meddelande betonade en starkare inriktning av jordbruksstöden på aktiv produktion, mindre gynnade områden samt unga och nya producenter ( JsUU 15/2025 rd E 6/2025 rd De unga producenternas ställning och främjandet av generationsväxlingar är nyckelfrågor för jordbrukets framtid i hela EU och även i Finland. Enligt livsmedelsstrategin ska branschens attraktivitet stärkas genom lönsamhet, arbetshälsa och uppskattning samt genom satsningar på utbildning, stöd för ägarbyten och ekologiskt hållbara innovationer. I de yttranden som utskottet fått har särskilt sambandet mellan jordbrukets lönsamhetsproblem och det minskande antalet generationsväxlingar identifierats. I framtidsutskottets utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet konstateras det att den viktigaste faktorn för beslutet att bli producent är om branschen uppfattas som lönsam ( FrUU 1/2026 rd JsUU 4/2026 rd E 104/2025 rd Enligt redogörelsen har lantbruksföretagarnas utbildningsnivå stigit under de senaste årtiondena, vilket visar att kompetensen har ökat. Utbildning inom jordbruks- och livsmedelsbranschen erbjuds också runtom i Finland, även om omstruktureringen av utbildningen särskilt har minskat antalet läroinrättningar på andra stadiet under de senaste 20 åren. Kulturutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet betonat att den kompetens som utbildning och forskning ger har en viktig roll när livsmedelsstrategins målsättningar främjas ( KuUU 8/2026 rd I redogörelsen konstateras det att den rättvisa som eftersträvas i livsmedelsstrategin också gäller arbetstagarnas rättigheter och produktionsdjurens välbefinnande. Dessa ingår i ett hållbart och rättvist livsmedelssystem. I en utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått har det betonats att det för att främja produktionsdjurens välbefinnande är viktigt att på EU-nivå föra ut god praxis som redan tillämpas i Finland och skyldigheterna enligt den nationella djurvälfärdslagen för att stärka den inhemska produktionens konkurrenskraft. Konsumenternas möjligheter att få produktspecifik information om djurens välbefinnande bör främjas genom frivilliga märkningssystem som lyfter fram den finländska produktionsmetodens särdrag i fråga om djurvälfärd. Möjligheten till arttypiskt beteende, särskilt betesgång, har ett betydande samband med tillståndet hos och skötseln av våra mest hotade naturtyper, vårdbiotoperna. Genom ett varumärke för kött eller mjölk producerade genom naturbete kan konsumenterna informeras om fördelarna för hotade arter och naturtyper. Finländsk livsmedelsexport I enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering har det i redogörelsen ställts upp som mål att fördubbla livsmedelsexporten fram till 2031 och därefter tredubbla den fram till 2040. Enligt redogörelsen ökade värdet av Finlands livsmedelsexport med 6 procent 2024—2025. Tillväxttakten var långsammare än i de europeiska jämförelseländerna. Målet att fördubbla livsmedelsexporten fram till 2031 skulle förutsätta en årlig tillväxt på cirka 11 procent, och målet att tredubbla exporten fram till 2040 en genomsnittlig årlig tillväxt på knappt 8 procent under de följande femton åren. I redogörelsen lyfts nya värdekedjor och ny livsmedelsteknik fram som viktiga källor till tillväxt och export. Jord- och skogsbruksutskottet anser det viktigt att livsmedelssektorn i högre grad än tidigare ses inte bara ur försörjningsberedskapens och regionalpolitikens perspektiv, utan också med tanke på ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och export. Potentialen i Finlands livsmedelsexport har också identifierats i många utredningar. Hemmamarknaden räcker inte ensam som grund för livsmedelskedjans tillväxt och lönsamhet, utan tillväxt måste sökas också på den internationella marknaden. Enligt regeringsprogrammet ska potentialen i ren finländsk mat utnyttjas genom det pågående tillväxtprogrammet för livsmedelsbranschen. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att flera steg i rätt riktning har tagits under de senaste två åren för att öka livsmedelsexporten. Livsmedelsföretagen har visat sitt engagemang för tillväxtmålen både genom sina egna tillväxt- och exportstrategier och genom ställningstaganden från grupper som företräder branschen. Staten har beviljat tilläggsresurser för exportfrämjande och man har börjat bygga upp stödstrukturer inom den offentliga sektorn. Ett exportträningsprogram som bygger på kollegialt stöd har inrättats för företagen. Inom livsmedelssektorn har ett lokomotivprogram under ledning av Valio inletts och nu har redan fler än 200 företag och intressentgrupper anslutit sig till det. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att målen för ökad livsmedelsexport förutsätter att producentorganisationerna och andelslagen stärks och att företagen investerar i tillväxt och internationalisering. Samtidigt är det nödvändigt att staten långsiktigt förbinder sig att utveckla strukturerna och tjänsterna för exportfrämjande. I redogörelsen konstateras det att den offentliga sektorn har en central roll i exportfrämjandet, särskilt när det gäller att utveckla och stödja myndighetsprocesser och andra exporttjänster. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att stödtjänsterna för exporten måste fungera i praktiken. Företagen bör enkelt och smidigt få hjälp med internationaliseringen, myndighetsprocesserna bör vara snabba och tydliga och stödet för marknadstillträde bör fungera. Livsmedelsverkets resurser för myndighetsförhandlingar med målmarknaderna måste tryggas, så att företagens internationella kontakter smidigt kan omsättas i faktisk handel. Dessutom måste tillräckliga resurser reserveras för Livsmedelsverkets handläggning av exportintyg, så att handläggningen inte blir ett exporthinder. Vid utvecklingen av tjänsterna för livsmedelsexport måste det beaktas att företag av alla storlekar och i mycket olika faser av exportverksamheten behöver stöd. På detta sätt möjliggörs planmässig internationalisering för många olika slags företag. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att flaskhalsen i Finlands livsmedelsexport inte är livsmedelskvaliteten utan produktifieringen och den internationella försäljningen. Därför är stärkandet av marknadsförings- och försäljningskompetensen en viktig förutsättning för att livsmedelsexporten ska öka. I redogörelsen betonas produkter med högt mervärde, livsmedelsteknik, hållbarhet och säkerhet som Finlands konkurrensfaktorer. I regeringsprogrammet står det också att med tillräcklig finansiering för forskning, utveckling och innovationer påskyndas innovationer och investeringar inom livsmedelsbranschen, vilket ökar förädlingsvärdet och sysselsättningen inom branschen. Ett högre förädlingsvärde och en ökad export bygger på forsknings- och innovationsdriven utveckling, nya slags produkter och processer samt teknikexport, utbildning och säkerställande av kompetent arbetskraft. Utan kompetent och språkkunnig arbetskraft når inte ens goda produktinnovationer den globala marknaden. Jord- och skogsbruksutskottet anser i likhet med kulturutskottet att det är viktigt att i genomförandeplanen för livsmedelsstrategin inkludera åtgärder som lyfter fram FoUI-åtgärder och högskoleutbildning som åtgärder som stärker utvecklingen inom branschen (KuUU 8/2026 rd). Det är viktigt att Finland också stöder uppkomsten av nya företag och uppstartsföretag i uppskalningsfasen, så att livsmedelsbranschen förnyas så effektivt som möjligt. Miljöutskottet har i sitt utlåtande betonat potentialen hos växtbaserade proteiner och konstaterat att möjligheterna med produktion av vegetabiliska proteiner och nya produktionsmetoder, såsom cellulärt jordbruk, bör utredas och främjas genom forskning (MiUU 22/2026 rd). I likhet med miljöutskottet anser jord- och skogsbruksutskottet att hindren för att släppa ut proteinkällor på marknaden bör undanröjas. I redogörelsen konstateras det att produkter med låg förädlingsgrad för närvarande dominerar den finländska livsmedelsexportens struktur, medan andelen långt förädlade produkter med högt mervärde fortfarande är liten. I en utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått understryks det att de inhemska produkterna inte kan hävda sig i priskonkurrensen på exportmarknaden. Konkurrensfördelen måste byggas på särskiljande faktorer, såsom klimatrelaterade odlingsförhållanden och kvalitet. I Finland stöder den rena naturen och det nordliga klimatet hög kvalitet, låga halter av bekämpningsmedelsrester och produktsäkerhet. Den ljusa sommaren och tillväxtrytmen ger exempelvis grönsaker en särskild smakprofil. Den höga livsmedelssäkerheten och spårbarheten i hela kedjan ökar förtroendet. Dessutom är produktionsdjurens hälsa i Finland på en hög nivå i internationell jämförelse och den medicinska behandlingen av djur regleras noggrant, vilket bland annat innebär att antibiotika endast används i liten utsträckning. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att man också i fortsättningen måste värna de finländska råvarornas och produkternas konkurrensfaktorer, såsom ren jordmån och salmonellafrihet. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att det ovan beskrivna behovet av att höja förädlingsgraden och mervärdet också syns i exporten av ekologiska produkter. Ekologisk produktion är en i EU-lagstiftningen definierad, myndighetsövervakad och internationellt identifierad hållbarhetsmärkning som trovärdigt kan användas för att profilera finländska livsmedel som hållbara. I Finland finns cirka 309 000 hektar ekologisk åker, det vill säga cirka 14 procent av åkerarealen. Om områden för insamling av ekologiska naturprodukter beaktas är rentav 23 procent av Finlands landareal ekologiskt certifierad. Råvarubasen för export är stark, men en betydande del av de ekologiska råvarorna exporteras oförädlade. Följden är att förädlingens mervärde, arbetstillfällena och skatteinkomsterna uppkommer någon annanstans, trots att produktionen och certifieringen sker i Finland. I Finland finns det dock också exempel på fungerande exportmodeller inom storindustrin, små och medelstora företag och på gårdsnivå, där ekologisk produktion skapar mervärde. Det är viktigt att ta lärdom av dessa exempel när exportsatsningarna riktas. I redogörelsen beaktas också fiskerihushållningen, de nationella strategier som gäller den och dess utvecklingspotential som en del av den inhemska livsmedelsproduktionen. Syftet med programmet för främjande av inhemsk fisk är både att mångdubbla exporten av fiskprodukter fram till 2035 och att öka konsumtionen av inhemsk fisk så att den ligger i linje med de nationella näringsrekommendationerna. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att målen för programmet ännu inte har nåtts och att genomförandet bör effektiviseras. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att det finns rikligt med fisk i Finlands sjöar och havsområden, men att antalet yrkesfiskare har minskat kraftigt. När man vill öka konsumtionen av inhemsk fisk och exporten av fiskprodukter måste de nationella bestämmelserna och EU-bestämmelserna om kommersiellt fiske förenklas och regleringen stå i rätt proportion till verksamhetens omfattning och risker. När den inhemska fiskproduktionen ökas bör man också beakta de möjligheter som odling i recirkulerande system på land erbjuder. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att miljöutskottet i sitt utlåtande utöver fiskerihushållningen har uppmärksammat rennäringens betydelse ( MiUU 22/2026 rd Hållbar och självförsörjande livsmedelsproduktion Det förändrade globala säkerhetsläget kräver att livsmedelssystemets kristålighet och självförsörjning stärks. I internationell jämförelse är självförsörjningsgraden för livsmedel hög i Finland. Även om Finland är världens nordligaste jordbruksland täcker den inhemska matproduktionen för närvarande cirka 80 procent av konsumtionen. När det gäller produktionsinsatserna inom jordbruket, såsom gödselmedel, energi, proteinfoder och maskinkomponenter, är självförsörjningsgraden däremot liten. I den livsmedelspolitiska redogörelsen ses regionalt decentraliserad livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling som ett viktigt utvecklingsområde för att förbättra försörjningsberedskapen. I livsmedelsstrategin vill man också öka självförsörjningen med kritiska råvaror för insatsindustrin och öka användningen av förnybar energi. Genom att minska beroendet av fossila bränslen, använda naturresurserna resurssmart och effektivisera återvinningen av näringsämnen kan man enligt livsmedelsstrategin uppnå mål som gäller både försörjningsberedskap och naturens bärkraft. Jord- och skogsbruksutskottet anser att kopplingen mellan försörjningsberedskapen och beaktandet av naturens bärkraft är viktig och att forskningsresultat, ny teknik och förbättring av markens odlingsskick bör utnyttjas i hållbarhetsomställningen på ett sätt som stöder skördenivåerna och produktionssäkerheten. I redogörelsen konstateras det att Finlands särdrag, såsom det kalla klimatet, det perifera läget, beroendet av sjötransporter och de långa transportavstånden, måste beaktas när målen och metoderna för försörjningsberedskapen väljs. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att livsmedel är en del av den nationella säkerheten. Utskottet anser att livsmedelsproduktionen och livsmedelsförädlingen i Finland förutsätter att möjligheterna inom både animalie- och växtproduktionen utnyttjas i stor utsträckning utan att olika produktionsformer ställs mot varandra. Till följd av klimatförändringarna kan tyngdpunkten i animalieproduktionen tack vare Finlands rikliga vattenresurser och en längre betessäsong förskjutas norrut, vilket kan ge den finländska vallbaserade animalieproduktionen en internationell konkurrensfördel. Också för spannmålsodlingen är det avgörande att animalieproduktionen är lönsam och tillräckligt omfattande. En livskraftig husdjurssektor skapar en jämn efterfrågan på en betydande del av skörden som inte uppfyller livsmedelsindustrins krav men kan användas som foder. Ett av målen i livsmedelsstrategin är att graden av gödselmedel av inhemskt ursprung ska stiga och att beroendet av fossila bränslen ska minska genom ökad biogasproduktion, samtidigt som återvinningen av näringsämnen effektiviseras. I Finland används fortfarande betydande mängder rysk ammoniak som råvara för kvävegödselmedel. I början av hösten 2026 meddelade regeringen att den kommer att inleda en utredning om Finlands utfasning av fossil ammoniak, stärkandet av försörjningsberedskapen för ammoniak samt förutsättningarna för inhemsk produktion och användning av ren ammoniak. Samtidigt beaktas också främjandet av återvunna näringsämnen och biogas. Jord- och skogsbruksutskottet anser att åtgärder för att öka självförsörjningen för gödselmedel är mycket viktiga. I Finland uppkommer biomassa inom jordbruket, skogs- och livsmedelsindustrin samt behandlingen av kommunalt avfall. Näringsämnena i denna biomassa kan återvinnas till åkrarna i form av återvunna gödselmedel och jordförbättringsmedel. Stallgödsel är klart den största näringsresursen, men produktionen och konsumtionen av näringsämnen är geografiskt åtskilda. Det uppkommer rikligt med stallgödsel i områden med koncentrerad animalieproduktion, vilket leder till att det i vissa delar av Finland permanent ansamlas mer näringsämnen än vad som förs bort, medan jordmånen i andra områden utarmas och behöver externa näringsinsatser. I den utredning som jord- och skogsbruksutskottet fått har det betonats att en regionalt mer balanserad produktionsstruktur skulle möjliggöra bättre cirkulation och lokalt utnyttjande av näringsämnen samt minskad belastning på vattendragen. Regional decentralisering och mångfald förbättrar livsmedelssystemets kristålighet också på många andra sätt, inbegripet de möjligheter som decentraliserad energiproduktion erbjuder landsbygdsföretagen. Genom biogasproduktion kan den biomassa som förädlas till återvinningsgödselmedel också ge ett betydande tillskott till den inhemska gröna energiproduktionen, samtidigt som förgasningen förbättrar gödselvärdet och minskar klimatolägenheterna. Miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet ansett att en hållbar biogasproduktion förutsätter ett konsekvent åtagande för produktionsmålet på fyra terawatt och att investeringarna påskyndas ( MiUU 22/2026 rd I redogörelsen konstateras det att självförsörjningsgraden för kompletterande proteinfoder inom animalieproduktionen är under 30 procent. Merparten av det kompletterande protein som används i utfodringen av djur, såsom raps och soja, importeras till Finland. Efterfrågan på växtproteinprodukter har länge ökat i Finland och många andra europeiska länder. Den inhemska produktionen har dock inte kunnat tillgodose den ökade efterfrågan. Genom att satsa på vegetabiliska proteiner kunde Finland bli självförsörjande på protein. Särskilt odling av baljväxter är ett centralt sätt att öka självförsörjningen och minska behovet av externa insatser. Enligt Naturresursinstitutets bedömning skulle produktionen av trindsäd och oljeväxter med nuvarande medelskördar och maximalt utnyttjande av växtföljden kunna tredubblas och skapa ett betydande nytt mervärde. Minskad exponering för allt kraftigare prisvariationer på importerade insatser förbättrar primärproduktionens förutsägbarhet och lönsamhet och stöder därmed en fortsatt livskraftig inhemsk livsmedelsproduktion. Jord- och skogsbruksutskottet betonar att en ökad produktion av växtprotein är motiverad ur miljö- och försörjningsberedskapssynpunkt och att växtprotein enligt forskning dessutom har stor tillväxtpotential och förmåga att skapa värde. När det gäller klimatkonsekvenserna av Finlands livsmedelssystem och jordbruk framhävs särskilt torvåkrarnas betydelse, eftersom de står för en betydande andel av jordbrukets växthusgasutsläpp. Också miljöutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet uppmärksammat torvåkrarnas betydelse för försörjningsberedskapen och animalieproduktionen, med beaktande av deras klimatkonsekvenser ( MiUU 22/2026 rd I redogörelsen lyfts också individernas och hushållens krisberedskap fram som en del av livsmedelssystemets samlade resiliens. Naturresurser såsom vilt, fisk och naturprodukter utnyttjas för närvarande inte fullt ut i Finland och har en särskild roll under undantagsförhållanden. I redogörelsen konstateras det att exempelvis endast 3—10 procent av den årliga skörden av blåbär och lingon och mindre än 1,5 procent av skogssvamparna tas till vara i Finland. Å andra sidan är redan nu ungefär hälften av den inhemska fisk som äts i Finland fångad av fritidsfiskare. Framtidsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet lyft fram upprätthållandet av färdigheter i odling, djurhantering och utnyttjande av naturprodukter och påpekat att husbehovsodlingen inte behandlas i redogörelsen trots att den har en betydande kulturell genomslagskraft ( FrUU 1/2026 rd Matkultur och välbefinnande Livsmedelsstrategin lyfter fram matkultur och välbefinnande som en av sina centrala strategiska målsättningar. Som strategiskt mål anges att kulturen av gemensamma måltider och matglädjen stärks och att maten i allt högre grad bygger upp gemenskap, jämlikhet och välbefinnande. Jord- och skogsbruksutskottet anser att målet är viktigt. Den finländska matkulturen, alltså vad vi äter och hur vi ser på måltiden, har en kraftig lokal särprägel och skildrar mångsidigt den finländska naturen, samhället, historien, identiteten och kulturen. Finländarna kan vara stolta över de rena och mångsidiga råvaror som både odlas här och som naturen erbjuder. Som …