Etusivu · Valmistellut asiat · MiUB 12/2026 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av bygglagen
MiUB 12/2026 rd · Valiokunnan mietintö
Tiedot
| Tunnus | MiUB 12/2026 rd |
|---|---|
| Tyyppi | Valiokunnan mietintö |
| Kuvaus | Valiokunnan mietintö eli sen kannanotto asiasta, jonka eduskunta on lähettänyt sille valmisteltavaksi. |
| Päivämäärä | 5.11.2026 |
| Kieli | Ruotsi |
| Alkuperäinen | PDF eduskunnan arkistosta ↗ |
Aiheet
byggandeenergieffektivitetbyggnadernollenergihusutsläppkorttidsuthyrningtillstånd (lov)förnybara energikällorbyggnadslovbyggmaterialåtervinning (användning)EU-direktivEU-förordningarEuropeiska unionen
Henkilöt ja roolit
| Nimi | Rooli | Asema |
|---|---|---|
| Mai Kivelä | allekirjoittaja | — |
| Jenni Pitko | allekirjoittaja | — |
| Eveliina Heinäluoma | allekirjoittaja | — |
| Johan Kvarnström | allekirjoittaja | — |
| Pinja Perholehto | allekirjoittaja | — |
| Hanna Kosonen | allekirjoittaja | — |
| Vesa Kallio | allekirjoittaja | — |
| Jaana Junnila | mainittu | regeringsråd |
| Jaakko Rastas | mainittu | regeringssekreterare |
| Satu Pentikäinen | mainittu | specialsakkunnig |
| Paula Mäenpää | mainittu | utvecklingschef |
| Virpi Hienonen | mainittu | ledande expert i juridiska frågor |
| Anu Kärkkäinen | mainittu | direktör, näringsfrågor |
| Sami Hämäläinen | mainittu | jurist, vicehäradshövding |
| Emil Jansson | mainittu | expert |
| Peter Lind | mainittu | verksamhetschef |
| Jenna Päläs | mainittu | universitetslektor |
| Pia Selroos | mainittu | specialsakkunnig |
| Antti Aarnio | mainittu | verkställande direktör |
| Janne Tähtikunnas | mainittu | verkställande direktör |
| Jani Kemppainen | mainittu | chef |
| Leena Salmelainen | mainittu | ordförande, övervakningsdirektör |
| Leena Kristeri | mainittu | livskraftsdirektör |
| Jenni Pitko | mainittu | — |
| Eveliina Heinäluoma | mainittu | — |
| Pauli Aalto-Setälä | mainittu | — |
| Marko Asell | mainittu | — |
| Christoffer Ingo | mainittu | — |
| Vesa Kallio | mainittu | — |
| Mai Kivelä | mainittu | — |
| Hanna Kosonen | mainittu | — |
| Johan Kvarnström | mainittu | — |
| Pinja Perholehto | mainittu | — |
| Jorma Piisinen | mainittu | — |
| Merja Rasinkangas | mainittu | — |
| Tere Sammallahti | mainittu | — |
| Sara Seppänen | mainittu | — |
| Janne Jukkola | mainittu | — |
| Marko Kilpi | mainittu | — |
| Susanna Paakkola. | mainittu | — |
Valiokunnat
Byggnadsindustrin RT rfCentralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK.Energiatehokas Eristeteollisuus ryFinlands Arkitektförbund SAFA rfFinlands Disponentförbund rfFinlands Egnahemsförbund rf.Finlands Fastighetsförbund rfFinlands KommunförbundFinlands näringsliv rfFöretagarna i Finland rfHelsingfors stadKiinteistönomistajat ja rakennuttajat Rakli ryLapin Matkailuelinkeinon liittoMiljöutskottetRIL ryRakennusinsinöörit ja -arkkitehdit RIA ryRakennustarkastusyhdistys RTY ryRovaniemi stadS:t Michels stadSuomen Oman Kodin Omistajat rySuomen Vuokranantajat rySäkerhets- och kemikalieverket (Tukes)Tammerfors stadTräproduktindustrin rfTurism- och Restaurangförbundet rfUleåborgs stadekonomiutskottetgrundlagsutskottetjustitieministerietmiljöministerietympäristövaliokuntaÄgarna av hyreshus och bostadsrättshus till rimligt pris i Finland – KOVA rfÖstra Finlands universitet
Teksti
Näytä koko teksti (60 495 merkkiä)
Betänkande MiUB 12 2026 rd RP 83/2026 rd Miljöutskottet Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av bygglagen INLEDNING Remiss Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av bygglagen ( RP 83/2026 rd Utlåtanden Utlåtande har lämnats av grundlagsutskottet GrUU 52/2026 rd ekonomiutskottet EkUU 20/2026 rd Sakkunniga Utskottet har hört regeringsråd Jaana Junnila miljöministeriet regeringssekreterare Jaakko Rastas miljöministeriet specialsakkunnig Satu Pentikäinen justitieministeriet utvecklingschef Paula Mäenpää Finlands Kommunförbund ledande expert i juridiska frågor Virpi Hienonen Finlands Fastighetsförbund rf direktör, näringsfrågor Anu Kärkkäinen Byggnadsindustrin RT rf jurist, vicehäradshövding Sami Hämäläinen Turism- och Restaurangförbundet rf expert Emil Jansson Träproduktindustrin rf verksamhetschef Peter Lind Energiatehokas Eristeteollisuus ry universitetslektor Jenna Päläs Östra Finlands universitet specialsakkunnig Pia Selroos Finlands Arkitektförbund SAFA rf verkställande direktör Antti Aarnio Rakennusinsinöörit ja -arkkitehdit RIA ry verkställande direktör Janne Tähtikunnas RIL ry chef Jani Kemppainen Byggnadsindustrin RT rf ordförande, övervakningsdirektör Leena Salmelainen Rakennustarkastusyhdistys RTY ry livskraftsdirektör Leena Kristeri Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK. Skriftligt yttrande har lämnats av miljöministeriet Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) Helsingfors stad S:t Michels stad Uleåborgs stad Rovaniemi stad Tammerfors stad Kiinteistönomistajat ja rakennuttajat Rakli ry Rakennusinsinöörit ja -arkkitehdit RIA ry Rakennustarkastusyhdistys RTY ry Finlands Arkitektförbund SAFA rf RIL ry Finlands Disponentförbund rf Suomen Vuokranantajat ry Företagarna i Finland rf Finlands näringsliv rf Ägarna av hyreshus och bostadsrättshus till rimligt pris i Finland – KOVA rf Lapin Matkailuelinkeinon liitto Suomen Oman Kodin Omistajat ry Finlands Egnahemsförbund rf. PROPOSITIONEN I propositionen föreslås det att bygglagen ändras. Det föreslås att den definition av nollutsläppsbyggnad som ingår i det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda fogas till bygglagen och att bygglagens bestämmelser om väsentliga tekniska krav för energiprestanda och nära-nollenergibyggnader ändras så att de överensstämmer med direktivet. Dessutom föreslås det att det i bygglagen föreskrivs om en påföljd för förseelser mot EU:s så kallade byggproduktförordning. Det föreslås också att bestämmelserna om minimiandelen energi från förnybara energikällor i byggnader ändras för genomförande av direktivet om förnybar energi, det så kallade RED III-direktivet. I propositionen föreslås också att det till bygglagen fogas vissa bestämmelser som förtydligar frågor om ansvar och förfaranden i samband med byggande och som för närvarande finns på förordningsnivå. Det har i samband med beredningen av en ny förordning konstaterats ett behov att ta in dessa bestämmelser på lagnivå. I propositionen föreslås också en teknisk korrigering i bygglagen. Det föreslås att ordalydelsen i en mening korrigeras i bestämmelsen om bygglov. Det föreslås att ett nytt kapitel om korttidsuthyrning av bostäder fogas till bygglagen. Kapitlet innehåller bestämmelser om tillståndsplikt för väsentlig ändring av en byggnads användningsändamål. Bestämmelserna föreslås gälla sådana bostadshus eller bostadsutrymmen på detaljplaneområdet som används för korttidsuthyrning och som ingen bor i vid tidpunkten för uthyrningen. Enligt den föreslagna huvudregeln är gränsen för tillståndsplikt att bostaden används för korttidsuthyrning i mer än 90 dagar per kalenderår. Syftet är att skapa klarhet i bestämmelserna om korttidsuthyrning och användning av bostäder när det gäller markanvändning och byggande. Propositionen hänför sig till det mål att förtydliga lagstiftningen om uthyrning av bostäder och inkvarteringsverksamhet som ingår i regeringsprogrammet regeringen Orpo. Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt. Lagens 59 b och 59 f §, som gäller korttidsuthyrning, föreslås träda i kraft först vid ingången av 2027. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Allmänt om propositionen I propositionen föreslås det att bygglagen ändras. I det nya 5 a kap. i förslaget till bygglag föreslås bestämmelser om när korttidsuthyrning förutsätter att tillstånd söks för ändring av användningsändamålet. Med korttidsuthyrning avses i propositionen att en möblerad bostad hyrs ut i inkvarteringssyfte mot ersättning i mindre än 28 dagar utan avbrott. Som tillståndspliktig väsentlig ändring av användningsändamålet betraktas användning av en bostad för korttidsuthyrning i mer än 90 dagar per kalenderår. Vid korttidsuthyrning i 90 dagar eller mindre ska ändringen av användningsändamålet inte betraktas som väsentlig. Dessutom kan kommunen enligt lagförslaget höja gränsen till 180 dagar per kalenderår. Beroende på kommunens beslut behöver tillstånd således inte sökas för korttidsuthyrning som överstiger 90–180 dagar per kalenderår. En förlängning av gränsen till mer än 90 dagar kräver att det finns särskilda skäl som följer av lokala förhållanden och att vissa andra villkor uppfylls. Dessutom innehåller kap. 5 a bestämmelser om bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar om korttidsuthyrningsdagarna. Det föreslås att det i bygglagen tas in en definition av nollutsläppsbyggnad enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda. För genomförandet av direktivet föreslås det att bygglagens bestämmelser om väsentliga tekniska krav på energiprestanda och om nära-nollenergibyggnader ändras. De föreslagna ändringar som följer av direktivet har inga omfattande konsekvenser. Bygglagen förutsätter redan nu att en ny byggnad ska byggas som nära-nollenergibyggnad. Ändringen av kravet från nollenergibyggnad till nollutsläppsbyggnad är praktiskt taget närapå obetydlig. Regeringen föreslår också att bestämmelserna om minimiandelen energi från förnybara energikällor i byggnader ändras. Genom ändringen av bygglagen genomförs kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652, nedan RED III-direktivet. Bygglagen föreslås föreskriva att 52 procent av den beräknade inköpta energi som används vid energiberäkningen för nya byggnader och byggnader som genomgår en större renovering ska härstamma från förnybara energikällor, om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Kravet medför inga ytterligare skyldigheter, eftersom de flesta nya byggnader och de byggnader som genomgår en större renovering redan uppfyller det. I propositionen föreslås också bestämmelser om vissa krav som följer av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011, nedan byggproduktförordningen. Vidare föreslås vissa tekniska ändringar i lagen. Sammantaget anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget med ändringar. Bedömning av bestämmelserna om korttidsuthyrning Användningsändamålet för byggnader, såsom bostadshus och deras lägenheter, bestäms enligt bygglagen och lagen om områdesanvändning (132/1999). Enligt propositionen har en väsentlig ändring av användningsändamålet för byggnader, och delar av byggnader, på detaljplaneområden allmänt taget varit tillståndspliktig under bygglagstiftningens historia. Det konkreta området för tillståndsplikten har dock över tid kunnat ändras, även om lagens innehåll har förblivit detsamma. Verksamhetsutövaren ska i nuläget i första hand själv bedöma om det är fråga om boende enligt planen och bygglovet eller de facto om sådan inkvarteringsverksamhet som är förenad med regionala begränsningar och skyldigheter i anslutning till byggande avseende inkvarteringsverksamhet och som i ett bygglovsförfarande ska bedömas som ändring av användningsändamålet. I propositionen föreslås inte några bestämmelser om förbud mot korttidsuthyrning. Däremot föreslås bygglagen föreskriva om en gräns på 90–180 dagar. Korttidsuthyrning som varar längre än så ska utgöra en tillståndspliktig ändring av användningsändamålet. Det föreslås att regleringen ska tillämpas på detaljplaneområden, med undantag av stranddetaljplaneområden, och på användning av sådana bostäder som inte används för boende av någon vid tidpunkten för korttidsuthyrningen. Bestämmelserna om tillståndspliktig ändring av användningsändamålet omfattar således till exempel så kallade andrabostäder, placeringsbostäder och bostäder som ägs av dödsbon. Bostäder och semesterbostäder som är i stadigvarande eget bruk faller däremot utanför tillämpningsområdet för det nya kapitlet om korttidsuthyrning. Som det också står i propositionen har sakkunniga bedömt att den föreslagna regleringen inverkar på så sätt att ändringen begränsar kommunens möjligheter att beakta skillnader från fall till fall. Om den föreslagna regleringen genomförs kan tillståndsmyndigheten inte beakta miljöförhållandena i fallet, detaljplanens innehåll och bygglovets särdrag på samma sätt som enligt den gällande lagen. Det föreslås ändå att kommunen har prövningsrätt när det gäller om en bostad kan användas för korttidsuthyrning 180 dagar om året i stället för 90 dagar utan att bostadsinnehavaren måste ansöka om tillstånd för ändring av användningsändamålet. Syftet med den bestämmelse om ändring av användningsändamålet som föreslås i propositionen är att samordna olika former av användning av bostadsegendom så att de orsakar varandra så liten olägenhet som möjligt. I planläggningen har bostadsbruk avskilts från inkvarterings- och turistanvändning just därför att turismen anses avvika från det typiska bostadsbruket och orsaka störningar i boendet. Konsekvenserna av korttidsuthyrning för den övriga användningen av området och för styrningen av kommunernas områdesanvändning är särskilt platsbundna. På alla orter har korttidsuthyrning inte negativ inverkan. Ekonomiutskottet konstaterar i sitt utlåtande ( EkUU 20/2026 rd Sakkunniga har kritiserat den föreslagna lagstiftningen för att företag som börjat bedriva verksamhet inom turism- och inkvarteringssektorn befrias från detaljplanebestämmelser, tillståndsvillkor och byggnadstekniska krav som ställs på olika användningsändamål. Regleringen skapar således två parallella marknader för yrkesmässig inkvartering som omfattas av olika krav på marknadstillträde och bedrivande av inkvarteringsverksamhet. Den föreslagna regleringen som baserar sig på dygnsgränser ger heller inte tillsynsmyndigheten fler metoder att ingripa i skadlig eller störande korttidsuthyrning. Tvärtom omöjliggörs myndighetstillsyn och ingripande i störningar. Enligt utskottets uppfattning beskriver kritiken nuläget, där problemen med korttidsuthyrning i stor utsträckning är lokala och säsongsbetonade. Utskottet anser att kraven på att utveckla tillsynen över korttidsuthyrning är motiverade. I propositionen föreslås det att verksamhetsutövaren ska ha skyldighet att föra anteckningar om korttidsuthyrning. Som anteckningar ska det räcka med till exempel en förteckning eller en tabell över de dagar då bostaden har använts för korttidsuthyrning. I anteckningarna behöver inga personuppgifter uppges. Bostadsinnehavaren ansvarar för att identifiera om en gästs övernattning i bostaden är sådan korttidsuthyrning som omfattas av kapitlets tillämpningsområde. Sakkunniga har kritiserat att tillsynen över efterlevnaden av dygnsgränserna baserar sig på verksamhetsutövarens egenkontroll och frivilliga bokföring av övernattningar. Myndigheten har inte kännedom om alla aktörer som bedriver korttidsuthyrning eller tillräckliga rättigheter att få information för att övervaka att dygnsgränserna iakttas eller för att utreda vem som bedriver korttidsuthyrning. Tillsynen över korttidsuthyrning påverkas av EU-lagstiftningen. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1028 om uppgiftsinsamling och uppgiftsdelning avseende korttidsuthyrning av boende och om ändring av förordning (EU) 2018/1724, som ska tillämpas från och med maj 2026, föreskrivs det om skyldigheten för plattformar som specialiserar sig på korttidsuthyrning att lämna uppgifter om korttidsuthyrning till myndigheterna. Förordningen förpliktar inte medlemsstaterna att införa ett registreringssystem, men om ett sådant är i bruk ska det uppfylla kraven enligt förordningen. Finland hör tills vidare inte till de länder där förordningen ska tillämpas. I propositionen konstateras det därför att det också i Finland vore ändamålsenligt att utreda införandet av ett registreringsförfarande för inkvarterare. De sakkunnigas oro över tillsynen över bestämmelserna om korttidsuthyrning är befogad. Tvångsmedelsärenden som gäller användningen av byggnader, till exempel vitesärenden, initieras enligt utredning i allmänhet hos byggnadstillsynsmyndigheten utifrån anmälningar. Användningen av byggnader övervakas däremot inte systematiskt. Tillsynsåtgärder inleds om myndigheten får en anmälan eller om den direkt får en begäran om att ingripa i användningen av en byggnad på den grunden att den som gjort begäran misstänker att användningen strider mot bygglovet. Miljöutskottet anser att en registreringsskyldighet och en automatiserad överföring av registeruppgifter till de kommunala myndigheterna skulle öka effektiviteten och jämlikheten i tillsynen över korttidsuthyrning. Utskottet anser att regeringen bör bereda införandet av registreringsskyldighet så att skyldigheten har börjat gälla vid utgången av 2027. (Utskottets förslag till uttalande) Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande ( GrUU 52/2026 rd För att säkerställa att inskränkningen är proportionerlig är det enligt grundlagsutskottet väsentligt att propositionen kompletteras med bestämmelser som förhindrar att det uppkommer situationer som är oskäliga ur ägarnas synvinkel. Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att ett effektivare och mer riktat sätt att genomföra regleringen än det som nu föreslås, med beaktande av diverse regionala förhållanden, exempelvis vore att ge kommunen möjlighet att genom ett särskilt beslut förbjuda korttidsuthyrning eller begränsa den till ett visst antal dygn, så att ägaren alltid skulle ha åtminstone möjlighet att hyra ut bostaden under 90 dygn.Miljöutskottet lägger nedan fram de ändringsförslag som föranleds av grundlagsutskottets utlåtande. Bestämmelserna om energiformsfaktorer Ekonomiutskottet har i sitt utlåtande i ärende RP 155/2026 rd EkUU 32/2026 rd För det första instämmer miljöutskottet i ekonomiutskottets åsikt i utlåtandet ( EkUU 20/2026 rd Ekonomiutskottet är i allt väsentligt oroat över att den gällande lagstiftningen om systemet med energicertifikat och energiformsfaktorer inte behandlar olika uppvärmningsformer jämlikt. Utskottet anser att de riksomfattande energiformsfaktorerna fortfarande gynnar fastighetsspecifika uppvärmningslösningar i förhållande till fjärrvärme, vilket leder till att regleringen obefogat leder till utfasning av fjärrvärme och snedvrider konkurrensen mellan olika uppvärmningsformer. Ekonomiutskottet betonar därför att man vid vidareutvecklingen av systemet med energicertifikat måste säkerställa att olika energilösningar behandlas lika. Ekonomiutskottet betonar att bestämmelserna om energiformsfaktorer vid sidan av energiprestandan i större utsträckning än för närvarande bör beakta energisystemets hållbarhet, energiprestandan på systemnivå, tillräcklig eleffekt, möjligheterna till efterfrågeflexibilitet, energinätens kapacitetsbehov samt energiförbrukarnas kostnader. Miljöutskottet anser att de mål som ekonomiutskottet lyft fram är motiverade och att de bör främjas också i detta sammanhang. Enligt direktivet om byggnaders energiprestanda kan man vid beräkningen av energiprestanda använda antingen primärenergifaktorer eller nationella viktningsfaktorer som alternativ till dem. Enligt utredning till utskottet har Finland utnyttjat det handlingsutrymme som direktivet tillåter genom att införa nationella viktningsfaktorer i stället för primärenergifaktorer. Enligt direktivet ska både primärenergifaktorerna och de nationella viktningsfaktorerna bygga på standardiserade, transparenta och regelbundet uppdaterade metoder som beaktar bland annat utvecklingen av det nationella energisystemet, den förväntade energimixen och produktionsstrukturerna för olika energiformer. Direktivet förutsätter också uttryckligen att fördelarna med fjärrvärme och fjärrkyla som levereras till byggnader erkänns och beaktas i beräkningsmetoderna för energiprestanda. Enligt utredning till utskottet gör den gällande och föreslagna regleringen i 37 § i bygglagen det möjligt att beakta de omständigheter som ekonomiutskottet lyft fram. Viktningsfaktorerna enligt den gällande lagstiftningen beaktar de faktorer som förutsätts i direktivet, inklusive det nationella energisystemets särdrag och produktionsstrukturerna för olika energiformer. Dessutom har det i utredningen fästs uppmärksamhet vid att eventuella ytterligare kriterier som styr fastställandet av energiformsfaktorerna i princip bör gälla alla energiformer, också el. Då påverkar de relationen mellan energiformsfaktorerna i större utsträckning än någon enskild energiform, och därför bör konsekvenserna bedömas omsorgsfullt och övergripande. Sammantaget anser utskottet att de mål som ekonomiutskottet lyft fram bör nås genom de nuvarande bestämmelserna om energiformsfaktorer. Andra synpunkter Vid behandlingen av propositionen har utskottet fäst särskild uppmärksamhet vid kraven på träbyggande vid tillämpningen av direktivet om byggnaders energiprestanda. Enligt utredning till utskottet är avsikten att minska byggnaders energibehov med 10 procent i samband med genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda genom att ändra kravet på utjämningsberäkning så att det blir bättre än 10 procent. Ändringen är rimlig och kräver till exempel inte extra isolering av massiva träväggar, utan kompensationen kan göras vid sedvanligt byggande med andra byggnadsdelar, bättre lufttäthet och tekniska lösningar. Sakkunniga har påpekat att lagstiftningen om byggnaders energiprestanda bör vara tydlig och konsekvent. I den föreslagna regleringsmodellen styrs byggnaders energiprestanda i bygglagen, de förordningar som utfärdats med stöd av den, lagförslaget om energicertifikat ( RP 155/2026 rd RP 164/2026 rd Övergångsbestämmelsen om behörighetsvillkoren föreslås bli ändrad. Det föreslås att tidsfristen i fråga om behörighetsvillkoren för projekterare och arbetsledare förlängs. Övergångsperioden ska löpa ut den 1 januari 2030. Förlängningen är avsedd att säkerställa möjligheten för sådana projekterare och arbetsledare att utöva sitt yrke vars kompetens ännu inte har erkänts i enlighet med gällande lagstiftning. Dessutom föreslås det bestämmelser om att en fysisk person uppfyller behörighetsvillkoren för exceptionellt krävande projekteringsuppgifter under vissa förutsättningar, om personen har ett kompetensintyg för exceptionellt krävande svårighetsklass och högst fem år före lagens ikraftträdande har haft en exceptionellt krävande projekteringsuppgift med godkännande av någon byggnadstillsynsmyndighet i Finland. Ett motsvarande undantag föreslås i behörighetsvillkoren för den som har en arbetsledningsuppgift inom ett exceptionellt krävande projekt. Sakkunniga har talat för en förlängning av övergångsperioden för behörighetsvillkoren enligt bygglagen med tre år fram till den 1 januari 2030 på det sätt som föreslås i propositionen. Utan en förlängning av övergångsperioden kan en del av de yrkesutbildade personer som är verksamma inom branschen och som har avlagt sin examen utanför EU/EES-länderna eller som har ett annat medborgarskap än EU/EES inte arbeta i uppgifter som kräver kompetensintyg från och med den 1 januari 2027. Ändringsbehovet beror på att kompetensintyg enligt gällande lagstiftning kan beviljas endast medborgare i en EU -/EES-medlemsstat som har avklarat sin utbildning i ett EU -/EES-land. Kompetenskraven har inte reviderats och därför anses det nödvändigt att förlänga övergångsperioden. DETALJMOTIVERING 37 §. Energiprestanda. I det föreslagna 37 § 3 mom. står det att när en byggnad repareras eller ändras eller dess användningsändamål ändras på ett sätt som kräver bygglov, ska dess energiprestanda förbättras om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Bestämmelsen anger efter det de situationer där kravet inte blir tillämpligt. Utskottet föreslår en ändring i 3 mom. 8 punkten för att harmonisera terminologin med lagens övriga bestämmelser om försvaret. Dessutom föreslås det att 3 mom. preciseras så att kraven inte tillämpas på statlig fastighetsförmögenhet som innehas av Försvarsmakten eller byggnader som annars är avsedda för statens bruk och som har direkt samband med försvarsändamål, med undantag för enskilda inkvarteringsbyggnader och kontorsbyggnader för försvarsmaktens personal. Liknande bestämmelser finns exempelvis i 1 § 3 mom. i bygglagen, där det föreskrivs om undantag från bestämmelserna om bygglov. 59 b §. Tillståndsplikt för ändring av en bostads användningsändamål vid korttidsuthyrning. Utskottet föreslår att paragrafen ändras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Paragrafen ska föreskriva att korttidsuthyrning som pågår högst 90 dagar per kalenderår är tillåten som inkvarteringsverksamhet med stöd av bygglov för boende. Om korttidsuthyrning bedrivs mer än 90 dagar per kalenderår, ska kommunen i enlighet med 42 § i bygglagen pröva om korttidsuthyrning i det enskilda fallet kräver att tillstånd söks. Med undantag av 90-dagarsgränsen är avsikten med den föreslagna ändringen inte att påverka kommunens utövning av prövningsrätt vid tillämpningen av 42 § i bygglagen eller etablerad avgörandepraxis som gäller situationer där korttidsuthyrning i en bostad bedrivs i mer än 90 dagar per kalenderår. 59 e §. Beslutsförfarande. Under sakkunnigutfrågningen föreslogs det att kommunens beslut om ändring av tillståndsplikten ska ingå i byggnadsordningen. Godkännandet av byggnadsordningen ankommer på kommunfullmäktige, vars behörighet enligt 91 § i kommunallagen (410/2015) kan överföras genom förvaltningsstadgan på ett kollegialt organ som kommunen förordnar. Behörigheten får dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare. Utskottet föreslår att motsvarande ändringar görs i bestämmelsen om beslutsförfarandet. 59 f §. Bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar. Utskottet föreslår att rubriken ändras så att det tydligare framgår att bostadsinnehavaren ska anteckna uppgifter om korttidsuthyrningen, förvara uppgifterna, lämna ut dem till följande bostadsinnehavare och visa upp dem för byggnadstillsynsmyndigheten. Genom att ordet ersätta ”muistiinpanovelvollisuus” med ”kirjaamisvelvollisuus” i den finska versionen motsvarar rubriken bättre innehållet i skyldigheten. 152 §. Straffbestämmelser. I propositionen föreslås det att 152 § kompletteras med nya 12 och 13 punkter. Den förstnämnda gäller försummelse av märkningsskyldigheterna enligt artiklarna 18 och 19 i EU:s byggproduktförordning och den sistnämnda gäller försummelse av skyldigheten enligt 37 § i bygglagen. Utskottet föreslår en teknisk korrigering i paragrafens subsidiaritetsklausul, eftersom straffbestämmelsen bör hänvisa till den materiella skyldighetsnorm vars överträdelse det är fråga om. Således är formuleringen ”eller miljöbrott av oaktsamhet” i propositionen felaktig. Utskottet föreslår att uttrycket ersätts med ”miljöförstöring av oaktsamhet”. Ikraftträdandebestämmelsen. Utskottet föreslår att övergångsperioden för korttidsuthyrning stryks ur ikraftträdandebestämmelsen. Ändringarna görs till förmån för bostadsinnehavarna och det kan förväntas att den föreslagna lagen träder i kraft nära utgången av den föreslagna övergångsperioden. FÖRSLAG TILL BESLUT Miljöutskottets förslag till beslut: Riksdagen godkänner lagförslaget i proposition RP 83/2026 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) Riksdagen godkänner ett uttalande. (Utskottets förslag till uttalande) Utskottets ändringsförslag Lag om ändring av bygglagen I enlighet med riksdagens beslut ändras av dem det inledande stycket i 42 § 3 mom., 62 § och 195 § sådana de lyder i lag 897/2024, samt fogas , och , samt 2 § Definitioner I denna lag avses med 7) extern granskning 8) användbar golvyta netto 2 3 § Miljöministeriets uppgifter Miljöministeriet ska även uppfylla de förpliktelser som medlemsstaterna åläggs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011, nedan byggproduktförordningen 11 § Nära-nollenergibyggnad Med nära-nollenergibyggnad avses en byggnad som har mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda. Energiprestandan för nära-nollenergibyggnader ska uppnå åtminstone den kostnadsoptimala nivån för 2023. Nära nollmängden eller den mycket låga mängden energi ska i mycket hög grad tillföras i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten. 11 a § Nollutsläppsbyggnad Med nollutsläppsbyggnad avses en byggnad med mycket hög energiprestanda, bestämd i enlighet med bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda, som kräver noll eller mycket lite energi, producerar noll koldioxidutsläpp på plats från fossila bränslen och i enlighet med artikel 11 i direktivet producerar noll eller mycket lite driftsrelaterade växthusgasutsläpp och som, om det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart, ska erbjuda kapacitet att reagera på externa signaler och då anpassa byggnadens energianvändning, produktion av energi eller energilagring. 14 § Minimiandel energi från förnybara energikällor Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att minst 52 procent av den beräknade inköpta energi som används vid energiberäkningen i en ny byggnad eller en byggnad som genomgår en större renovering är energi från förnybara energikällor, om detta är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Beräkningar ska användas för att visa att kravet på energi från förnybara energikällor blir uppfyllt. 28 § Översyn av byggnadsordning På en byggnadsordning som är i kraft när denna lag träder i kraft tillämpas i stället för 17 § de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, till den del de inte står i strid med denna lag, till dess byggnadsordningen har ändrats i enlighet med denna lag och ändringen har trätt i kraft, dock under högst två år från ikraftträdandet. 37 § Energiprestanda Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att byggnaden på det sätt som användningsändamålet förutsätter projekteras och uppförs så att energi och naturresurser förbrukas sparsamt. Beräkningar ska användas för att visa att minimikraven på energiprestanda blir uppfyllda. När energiprestandan bestäms ska de olika energimängderna omvandlas till adderbar form med hjälp av koefficienter för energiformerna (energiformsfaktorer). Energiformsfaktorn för varje energiform ska bestämmas utifrån en bedömning av förbrukningen av primärenergi, främjandet av förnybar energi och uppvärmningssätt med avseende på den allmänna effektiviteten i energiproduktionen. De byggprodukter och installationstekniska system som används i byggnaden samt deras reglage och mätare ska vara sådana att energiförbrukningen och effektbehovet förblir låga när byggnaden och dess system används för avsett syfte och sådana att energiförbrukningen kan följas. Vid beräkningen av energiprestandan ska utsläppen från energianvändningen beaktas. En ny byggnad för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet ändamålsenligt ska projekteras och uppföras som nära-nollenergibyggnad eller nollutsläppsbyggnad. Nya byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader från och med den 1 januari 2030. Nya byggnader som ägs av offentliga organ ska vara nollutsläppsbyggnader från och med den 1 januari 2028. Nya byggnader ska projekteras på ett sätt som gör det möjligt att i ett senare skede förse byggnaden med ett optimalt antal solenergiinstallationer på ett kostnadseffektivt sätt utan betydande ingrepp i byggnadskonstruktionen. I projekteringen ska solinstrålningen på den plats där byggnaden är belägen beaktas. När en byggnad repareras eller ändras eller dess användningsändamål ändras på ett sätt som kräver bygglov, ska dess energiprestanda förbättras om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Kraven tillämpas dock inte på 1) byggnader med en användbar golvyta på mindre än 50 kvadratmeter, 2) bostadshus för fritidsboende som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år, 3) temporära byggnader som ska användas högst två år, 4) industribyggnader eller verkstäder, 5) jordbruksbyggnader som inte är avsedda för boende och som har ett lågt energibehov eller används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda, 6) byggnader som används för andakt och religiös verksamhet, 7) byggnader som är skyddade med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010), en skyddsbestämmelse i en plan eller upptagande på världsarvslistan enligt konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv (FördrS 19/1987) som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende, 8) byggnader som ägs av försvarsmakten eller centrala myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften Försvarsmaktens byggnader som har direkt samband med försvarsändamål och som räknas till statens fastighetsförmögenhet eller som annars är avsedda för statens bruk försvarsmakten och annan Försvarsmakten de nationella försvarsmyndigheterna Närmare bestämmelser om de numeriska värdena på energiformsfaktorerna får utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om uppförande av nya byggnader, reparation och ändring av byggnader och ändring av byggnaders användningsändamål får utfärdas genom förordning av miljöministeriet i fråga om 1) minimikrav på byggnaders, byggnadsdelars och installationssystems energiprestanda och hur de ska räknas ut i fråga om en byggnad, 2) utgångspunkter och utredningar för energiberäkningar, 3) mätning av energiförbrukning och bidragande faktorer, 4) kravnivå på energiprestanda utifrån byggnaders användningsändamål och med hänsyn till sparsam förbrukning av naturresurser, 5) byggprodukter, 6) förbättrad energiprestanda när en byggnad repareras eller ändras eller dess användningsändamål ändras på ett sätt som är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. 42 § Bygglov Bygglov behövs också för sådana reparationer och ändringar som kan jämföras med uppförandet av en byggnad samt för utvidgning av en byggnad eller utökning av det utrymme som räknas till byggnadens våningsyta. Vid reparation av ett byggnadsobjekt behövs bygglov, om reparationen i större utsträckning än ringa gäller avhjälpande av en sanitär olägenhet som konstaterats inom åtgärdsområdet, om den bärande konstruktionen inom åtgärdsområdet är skadad, om reparationsåtgärderna kan äventyra byggnadsobjektets sundhet eller säkerhet eller om reparationen har betydande konsekvenser för stadsbilden, landskapet eller kulturarvet. Bygglov behövs också för reparationer som gäller ett byggnadsobjekts väsentliga särdrag. Det behövs alltid bygglov, om 48 a § Byggnadens avstånd Den som påbörjar ett byggprojekt ska vid prövning av var byggprojektet ska placeras och hur lämplig byggplatsen är se till att skyddsavstånden är tillräckliga för att sådana risker för storolyckor som orsakas av farliga ämnen ska kunna avvärjas. Brandfarliga byggnader får inte placeras närmare än 15 meter från mark som någon annan äger eller innehar, inte heller närmare än 20 meter från en byggnad som står på mark som någon annan äger eller innehar. 48 b § Byggnadens tak och höjd Byggnadens yttertak får mot gatan och gården ha högst 45 graders lutning från fasadplanets övre kant. Undantag från detta kan göras om det är motiverat av en orsak som hänför sig till stadsbilden eller byggnadens exteriör. Byggnadshöjden är lika med avståndet från markytan till skärningslinjen mellan fasadplanet och yttertaket. 48 c § Ringa överskridningar Kommunen kan tillåta överskridningar av den byggnads- eller takhöjd som angivits i detaljplanen i fråga om konstruktioner som tjänar byggnadens användningsändamål samt i fråga om enkla gavlar och torn, om de är anpassade till byggnaden och miljöbilden och inte förorsakar grannarna betydande olägenhet. Om inte något annat bestäms i detaljplanen, får byggnadens trappor, balkonger, burspråk, taksprång och motsvarande utsprång samt en sådan del av ytterväggen som beror på tilläggsisolering i ringa mån sträcka sig över tomtgränsen mot gatan eller något annat allmänt område enligt vad som bestäms i kommunens byggnadsordning. De byggnadsdelar som sträcker sig över tomtgränsen får inte störa användningen av ett allmänt område för dess egentliga syfte. 48 d § Uppskjutande av bygglovsbehandling för bedömning av planens aktualitet Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska underrätta den kommunala myndighet som svarar för bedömningen av detaljplanens aktualitet om att en ansökan om bygglov blivit anhängig, om det är uppenbart att en sådan bedömning av detaljplanens aktualitet som avses i 60 § 2 mom. i lagen om områdesanvändning ska utföras innan bygglov beviljas. Behandlingen av bygglovet ska då skjutas upp tills detaljplanens aktualitet har bedömts eller det har konstaterats att någon bedömning inte behövs. Sedan kommunen fått ett meddelande enligt 1 mom. ska den utan onödigt dröjsmål bedöma detaljplanens aktualitet och meddela byggnadstillsynsmyndigheten resultatet av bedömningen. 48 e § Adressangivelse Ägaren till en byggnad ska enligt vad kommunen har beslutat om saken på en plats som syns från gatan sätta upp ett nummer eller en bokstav som beteckning för byggnaden och trapphuset på ett sådant sätt att beteckningen kan ses från en annan trafikled och från trafikområdet inne på tomten. Adressangivelsen ska också vägleda utrycknings- och servicetrafik samt annan trafik till fastigheten. 56 a § Information om rivningsplaner Om rivning av en byggnad eller en del av en byggnad kan innebära att en historiskt eller arkitektoniskt värdefull byggnad eller stadsbild eller byggd miljö förstörs, ska kommunens byggnadstillsynsmyndighet inom 14 dagar från det att den fått rivningsanmälan eller en ansökan om sådant bygglov som leder till rivning av en byggnad underrätta kommunstyrelsen och Tillstånds- och tillsynsverket om det. 57 a § Ansökan om undantagslov Till en ansökan om sådant undantagslov som avses i 57 § ska fogas 1) en omgivningskarta som visar områdets läge samt en situationsplan av vilken framgår både befintliga och planerade byggnader eller byggåtgärder på byggplatsen, 2) en handling som visar att sökanden har besittningsrätt till byggplatsen eller att det finns någon annan grund för ansökan om undantag, samt 3) en utredning om hörande, om sökanden har genomfört hörandet på det sätt som anges i 64 § 3 mom. I ansökan ska det ges en bedömning av de centrala konsekvenserna av det projekt som undantagslovet gäller samt motiveringar till ansökan. 58 a § Delgivning av förslag till beslut om områdesvist undantag Kommunen ska delge grannarna och andra vars boende, arbete eller övriga förhållanden kan påverkas betydligt av projektet ett förslag till beslut om områdesvist undantag genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i 62 a § i förvaltningslagen (434/2003). Kommunen ska reservera minst 14 dagar för dem som avses i 1 mom. att göra en skriftlig anmärkning om förslaget till beslut om områdesvist undantag. 5 a kap. Korttidsuthyrning 59 a § Kapitlets tillämpningsområde och definition av korttidsuthyrning Detta kapitel ska tillämpas på korttidsuthyrning av en bostad på ett detaljplaneområde. Med korttidsuthyrning avses uthyrning av en möblerad bostad utan avbrott i mindre än 28 dagar mot ersättning i inkvarteringssyfte. Med avvikelse från 1 mom. tillämpas kapitlet inte när detaljplaneområdet utvidgas med en ny del förrän från och med ingången av det kalenderår som följer på ikraftträdandet av den nya detaljplanen. Med avvikelse från 1 mom. tillämpas kapitlet inte på stranddetaljplaneområden. Kapitlet tillämpas inte heller på något område på fritidsbostäder eller bostäder som används för boende. 59 b § Tillståndsplikt för ändring av en bostads användningsändamål vid korttidsuthyrning Som tillståndspliktig inte , om bostaden används för korttidsuthyrning i högst i mer än Vid korttidsuthyrning i 90 dagar eller mindre betraktas ändringen inte som väsentlig. Om bostaden används för korttidsuthyrning längre än så, bestäms tillståndsplikten för ändringen av användningsändamålet enligt 42 § 3 mom. 3 punkten. 59 c § Ändring av området för tillståndsplikt genom beslut av kommunen Kommunen kan förlänga den tid på 90 dagar som anges i 59 b § upp till 180 dagar av särskilda skäl som följer av lokala förhållanden och som gäller användning, utveckling och underhåll av områden eller byggnader. Kommunen ska se till att beslutet är förenligt med de krav på detaljplanens innehåll som föreskrivs i 54 § i lagen om områdesanvändning. Beslutet får inte medföra olägenheter för genomförandet av planen. Kommunens beslut enligt 1 mom. kan gälla hela detaljplaneområdet eller en del av det. Kommunen ska i sitt beslut fastställa vilken del av detaljplaneområdet beslutet gäller. Beslutet kan meddelas för viss tid eller tills vidare. Kommunen ska i sitt beslut bestämma att beslutet ska tillämpas från och med ingången av ett visst kommande kalenderår och, om beslutet gäller för viss tid, att tillämpningen upphör vid utgången av ett visst kalenderår. 59 d § Uppdatering av kommunens beslut Kommunen ska hålla ett i 59 c § avsett beslut som gäller tills vidare uppdaterat. Kommunen ska vid bedömningen av om beslutet behöver uppdateras beakta väsentliga ändringar i lagstiftningen, detaljplanen och andra förhållanden. Dessutom ska kommunen beakta huruvida beslutet orsakar sådana skadliga konsekvenser som väsentligt avviker från de på förhand uppskattade konsekvenserna. På ändring och upphävande av beslut tillämpas vad som i 59 c § föreskrivs om beslutets innehåll och villkoren för beslutsfattandet. Ett beslut om ändring eller upphävande kan bli tillämpligt tidigast vid ingången av det kalenderår som följer på beslutsfattandet. 59 e § Beslutsförfarande Beslut som avses i 59 c och 59 d § meddelas fattas . , byggnadstillsynsmyndigheten eller Beslutanderätten får i förvaltningsstadgan delegeras till kommunalt som utses av kommunen . Behörighet , men får delegeras Innan beslutet fattas ska kommunen höra välfärdsområdets räddningsmyndighet. När beslutet har fattats, ska beslutet och aktuell information om dess giltighetstid finnas tillgängliga på kommunens webbplats. På fattande av beslut, verkställande av beslut och sökande av ändring i beslut som avses i 59 c och 59 d § tillämpas i övrigt vad som i denna lag föreskrivs om byggnadsordning. 59 f § Bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar Skyldighet att anteckna uppgifter om korttidsuthyrning Bostadsinnehavaren ska föra anteckningar om korttidsuthyrning som omfattas av tillämpningsområdet för detta kapitel. I anteckningarna ska det anges vilka dagar under kalenderåret bostaden varit kortvarigt uthyrd. Anteckningarna ska bevaras i två år räknat från ingången av kalenderåret efter varje dag av korttidsuthyrning. Vid byte av innehavare är bostadsinnehavaren skyldig att överlämna anteckningarna till följande innehavare. Bostadsinnehavaren ska för tillsynen över de förpliktelser som föreskrivs i detta kapitel på begäran lägga fram anteckningarna för byggnadstillsynsmyndigheten för påseende och kopiering. 61 a § Ansökan om uppförande av mast eller vindkraftverk Om bygglov söks för uppförande av en mast, ska till ansökan fogas 1) en utredning om projektets konsekvenser för landskapet och för grannarna, 2) en utredning om de master som enligt sökandens planer kommer att uppföras närmast den mast som ansökan avser, 3) en utredning om huruvida sådana lediga antennplatser som tjänar syftet med masten finns tillgängliga på en mast som redan hör till det allmänna telenätet. Vad som föreskrivs i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller också en ansökan om tillstånd för uppförande av ett vindkraftverk. 62 § Ansökan om placeringstillstånd Om den som påbörjar ett byggprojekt ansöker om ett separat beslut om placeringstillstånd, ska till tillståndsansökan fogas utredningar på basis av vilka kommunen kan bedöma om förutsättningarna enligt 44–46 a § uppfylls. I utredningarna ska det ingå uppgifter om dimensionering och fasad samt placeringen på byggplatsen, ordnandet av körförbindelser och, i fråga om områden där kommunalteknik finns eller är avsedd att genomföras, uppgifter om var byggnaden ska anslutas till kommunaltekniken. 147 § Vite och hot om tvångsutförande Om någon vidtar åtgärder i strid med denna lag eller med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller försummar en skyldighet som baserar sig på dem, får kommunens byggnadstillsynsmyndighet i ärenden enligt 5, 5 a, 6, 8, 10, 12 och 13 kap. ålägga den som tredskas att inom en utsatt tid rätta till det som gjorts eller försummats. 152 § Straffbestämmelser Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 11) försummar sin skyldighet enligt 145 § att försätta byggplatsen och dess omgivning i ett sådant skick att den inte äventyrar hälsan eller säkerheten eller förfular omgivningen, 12) försummar att iaktta de i artiklarna 18 och 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011 föreskrivna skyldigheterna avseende anbringande av CE-märkning och andra märkningar samt påståenden om prestanda, 13) försummar att iaktta sin skyldighet enligt 37 § att när en byggnad repareras eller ändras eller dess användningsändamål ändras på ett sätt som kräver bygglov förbättra dess energiprestanda eller att uppföra en ny byggnad som en nära-nollenergibyggnad eller nollutsläppsbyggnad ska, om inte gärningen utgör miljöförstöring, grov miljöförstöring, miljöförseelse eller miljöbrott miljöförstöring byggnadsförseelse 154 § Marknadskontrollmyndighet för byggprodukter Bestämmelser om Säkerhets- och kemikalieverkets verksamhet som marknadskontrollmyndighet i situationer där det finns grundad anledning att misstänka att en byggprodukt är farlig för hälsan, säkerheten, miljön eller egendom eller att byggprodukten inte stämmer överens med en CE-märkning, ett typgodkännande, kontrollintyg, tillverkningskontroll eller något annat frivilligt certifikat eller ett certifikat som grundar sig på ömsesidigt godkännande finns i artiklarna 11, 25.5, 26.3, 26.4, 27 och 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Bestämmelser om marknadskontrollmyndighetens åtgärder i situationer där en CE-märkt byggprodukt inte uppfyller angivna prestanda eller medför en risk finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011. 161 § Anlitande av utomstående experter Säkerhets- och kemikalieverket har rätt att anlita utomstående experter vid undersökning, testning och bedömning av produkters överensstämmelse med kraven. 174 § Skyldighet att ersätta utredningskostnader En byggprodukts tillverkare eller tillverkarens representant, importören, leverantören av distributionstjänster eller distributören ska ersätta staten för de kostnader som en utredning orsakat, om utredningen visar att byggprodukten inte överensstämmer med kraven. En byggprodukt överensstämmer inte med kraven om den inte uppfyller de väsentliga tekniska krav som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den eller om den inte överensstämmer med kraven i byggproduktförordningen. Om byggprodukten inte överensstämmer med kraven och bristen på överensstämmelse med kraven är betydande kan marknadskontrollmyndigheten ålägga aktören att ersätta kostnaderna för anskaffning, testning och undersökning av produkten. Kostnadsersättningen är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av ersättning finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter. 195 § Övergångsbestämmelse om behörighet Som projekterare eller arbetsledare som uppfyller behörighetsvillkoren betraktas fram till den 1 januari 2030 också en person som högst fem år före ikraftträdandet av denna lag har ett godkännande av någon byggnadstillsynsmyndighet för motsvarande uppgifter i fråga om både svårighetsklassen och byggprojektets användningsändamål och som således kan anses ha de förutsättningar som uppgiften kräver. Om projekteringsuppgiften eller arbetsledningsuppgiften inte slutförts den 1 januari 2030, bibehålls behörigheten för uppgiften till dess att denna upphör. En fysisk person som har ett kompetensintyg för exceptionellt krävande uppgifter av motsvarande svårighetsklass och som högst fem år före ikraftträdandet av denna lag har ett godkännande av någon byggnadstillsynsmyndighet för motsvarande exceptionellt krävande uppgifter och således kan anses ha de förutsättningar som uppgiften kräver kan anses uppfylla behörighetsvillkoren för exceptionellt krävande projekteringsuppgifter. Med avvikelse från 85 § kan byggnadstillsynsmyndigheten i detta fall konstatera behörigheten utan ett kompetensintyg för svårighetsklassen exceptionellt krävande uppgifter. En fysisk person som har ett kompetensintyg för exceptionellt krävande uppgifter av motsvarande svårighetsklass och som högst fem år före ikraftträdandet av denna lag har ett godkännande av någon byggnadstillsynsmyndighet för motsvarande exceptionellt krävande uppgifter och således kan anses ha de förutsättningar som uppgiften kräver kan anses uppfylla behörighetsvillkoren för exceptionellt krävande arbetsledningsuppgifter. Med avvikelse från 89 § kan byggnadstillsynsmyndigheten i detta fall konstatera behörigheten utan ett kompetensintyg för svårighetsklassen exceptionellt krävande uppgifter. Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 59 b och 59 f § träder dock i kraft först den 1 januari 2027. Utskottets förslag till uttalande Riksdagen förutsätter att regeringen bereder införandet av en registreringsskyldighet för korttidsuthyrning så att skyldigheten har börjat gälla vid utgången av 2027. Helsingfors 5.11.2026 I den avgörande behandlingen deltog ordförande Jenni Pitko gröna vice ordförande Eveliina Heinäluoma sd medlem Pauli Aalto-Setälä saml medlem Marko Asell sd medlem Christoffer Ingo sv medlem Vesa Kallio cent medlem Mai Kivelä vänst medlem Hanna Kosonen cent medlem Johan Kvarnström sd medlem Pinja Perholehto sd medlem Jorma Piisinen saf medlem Merja Rasinkangas saf medlem Tere Sammallahti saml medlem Sara Seppänen saf ersättare Janne Jukkola saml (delvis) ersättare Marko Kilpi saml (delvis). Sekreterare var utskottsråd Susanna Paakkola. Reservation Motivering I propositionen föreslås en rad ändringar i bygglagen. Där definieras bland annat begreppet nollutsläppsbyggnad och preciseras de centrala kraven på energiprestanda i enlighet med direktivet om byggnaders energiprestanda samt ändras minimiandelarna förnybar energi för att genomföra RED III-direktivet. Dessutom föreslås det i propositionen en helt ny reglering om korttidsuthyrning av bostäder. I reservationen kommenterar vi den nya regleringen om korttidsuthyrning av bostäder. Definitionen av korttidsuthyrning I propositionen föreslås det att ett nytt kapitel, 5 a kap., om korttidsuthyrning fogas till bygglagen. I kapitlet ska det ingå en definition av korttidsuthyrning och särskilda bestämmelser om ändring av byggnadens användningsändamål. Det gäller de bostäder i detaljplanerade områden som inte används för boende – alltså bostäder som inte är permanent eller tillfälligt bebodda vid korttidsuthyrningstillfället. Dessutom innehåller kapitlet en bestämmelse om bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar om korttidsuthyrningsdagarna eller, som miljöutskottet föreslår i sitt betänkande, föra bok över dem. Innehavaren ska på begäran visa upp anteckningarna för byggnadstillsynsmyndigheten. Med korttidsuthyrning avses i propositionen uthyrning av en möblerad bostad utan avbrott i mindre än 28 dagar mot ersättning i inkvarteringssyfte. I propositionen föreslogs ursprungligen att en bostad som omfattas av kapitlets tillämpningsområde kan hyras ut kortvarigt i sammanlagt högst 90 dagar under ett kalenderår, varefter korttidsuthyrning förutsätter ansökan om bygglov. Kommunen föreslås kunna förlänga 90-dagarsperioden till 180 dagar av särskilda skäl som beror på lokala förhållanden. Grundlagsutskottet har dock i sitt utlåtande om propositionen konstaterat att ett tillståndskrav som det föreslagna leder till oskäliga situationer för bostadsägarna. Grundlagsutskottet har med andra ord ansett att kravet på att efter utgången av den lagstadgade tidsgränsen för korttidsuthyrning söka ändring av bygglovet strider mot en grundläggande rättighet, nämligen egendomsskyddet. Propositionen måste därför ändras för att den ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. För att beakta grundlagsutskottets anmärkningar föreslår miljöutskottet i sitt betänkande att bestämmelserna om korttidsuthyrning ändras enligt miljöministeriets förslag, som enligt vår mening väsentligt försämrar inte bara propositionen utan också nuläget, där det inte finns några särskilda bestämmelser om korttidsuthyrning. Enligt förslaget (59 b §) kan en bostad hyras ut kortvarigt i 90 dagar, varefter prövningen av ändring av bygglov i praktiken sker från fall till fall. Prövningen från fall till fall motsvarar nuläget, men miljöministeriets förslag stärker korttidsuthyrarnas ställning genom att i lagen cementera rätten att hyra ut en bostad för en kort tid, 90 dagar, utan att verksamheten betraktas som en väsentlig ändring av användningsändamålet. Prövningen från fall till fall sker således först när 90 dagar överskrids och inte före det. För närvarande finns det ingen tidsgräns för prövning från fall till fall. Kravet på ansökan om tillstånd när användningsändamålet för bostaden ändras stryks i paragrafens ordalydelse. Tillsynen över korttidsuthyrning I propositionen föreslås det att tillsynen över hyresverksamheten främst ska grunda sig på verksamhetsutövarens egenkontroll, alltså att bostadsinnehavaren ska skriva ner antalet inkvarteringsdagar och göra egna anteckningar. Detta gör det praktiskt taget omöjligt att utöva effektiv tillsyn över korttidsuthyrning, och därför måste regleringen preciseras till denna del. Finland bör tillämpa EU-förordningen (EU) 2024/1028, varvid hyresvärdarna omfattas av registreringsskyldighet och det blir lättare att övervaka dygnsgränserna. Kostnaderna för inrättande och underhåll av registret kan täckas med en avgift av skattenatur som betalas av korttidsuthyrarna eller alternativt av de personer som använder inkvartering i Finland. Avslutningsvis Det är klart att regeringens proposition med förslag till lag om ändring av bygglagen endast i begränsad utsträckning ingriper i problemen med korttidsuthyrning och på så sätt dåligt motsvarar det mål som ställts upp för den. De ändringar som gjorts med anledning av grundlagsutskottets ställningstagande försvagar ytterligare möjligheterna att ingripa i problemen med korttidsuthyrning, och därför kan vi inte instämma i miljöutskottets betänkande. Propositionen måste återremitteras till beredning för att det ska gå att hitta en regleringslösning som är förenlig med grundlagen men fyller syftet med lagförslaget. Det ursprungliga syftet med propositionen var att reglera tillståndsplikten för ändring av användningsändamålet för en bostad mer exakt än för närvarande, och målet är att regleringen ska bli tydligare och mer förutsägbar. Den lösning som nu föreslås utifrån grundlagsutskottets anmärkningar och som utskottet stannar för i betänkandet underlättar inte problemen med korttidsuthyrning, utan säkerställer endast bostadsägarens rätt att hyra ut sin bostad i minst 90 dagar. Således blir också sådan korttidsuthyrning tillåten som enligt nuvarande rättspraxis från fall till fall utifrån verksamhetens karaktär och verkningar kan förutsätta tillstånd att ändra användningsändamålet. Miljöutskottet borde tillsammans med ministeriet ha sökt en lösning som skulle ha beaktat grundlagsutskottets ståndpunkt, men som samtidigt genuint förtydligade rättsläget, stärkte invånarnas rättigheter och hade kunnat ingripa strängare i nackdelarna med korttidsuthyrning. Nu fokuserar lösningen på rättigheterna och egendomsskyddet för dem som hyr ut sin bostad, medan problemen förblir olösta för de fast bosatta och de kommuner som drabbats av stora svårigheter på grund av korttidsuthyrningen. Miljöministeriet bör i den nya beredningen grundligt utreda på vilket sätt grundlagsutskottets iakttagelser kan beaktas så att problemen med korttidsuthyrning kan åtgärdas i stället för att i lagen cementera bostadsinnehavarens rätt att hyra ut sin bostad i minst 90 dagar. I den nya beredningen bör också kommunernas prövningsrätt beaktas bättre, eftersom förhållandena på bostadsmarknaden samt arbetskrafts- och livskraftsfaktorerna på olika håll i landet varierar avsevärt och det är svårt att utarbeta en enhetlig reglering på lagnivå som gäller hela landet så att den ur olika kommuners synvinkel står i rätt proportion till syftena. Korttidsuthyrning har kommit för att stanna. För att begränsa de problem som den orsakar behövs det genuint fungerande reglering för att å ena sidan tillåta att den egna tomma bostaden även i fortsättningen utnyttjas flexibelt för uthyrning, men å andra sidan trygga boendefriden och tillgången till bostäder till skäligt pris för de lokala invånare som behöver bostad. Samtidigt måste den professionella inkvarteringsverksamheten garanteras likvärdiga konkurrensvillkor i förhållande till korttidsuthyrning. Därför föreslår vi att propositionen återremitteras för ny beredning i fråga om de paragrafer som gäller korttidsuthyrning. Förslag Vi föreslår att riksdagen godkänner lagförslaget med ändringar (Reservationens ändringsförslag) och att riksdagen godkänner ett uttalande. (Reservationens förslag till uttalande) . Reservationens ändringsförslag Lag om ändring av bygglagen I enlighet med riksdagens beslut ändras av dem det inledande stycket i 42 § 3 mom., 62 § och 195 § sådana de lyder i lag 897/2024, samt fogas § , och §, ett nytt 5 a kap., och en ny , samt 2 § (Som i MiUB) 3 § (Som i MiUB) 11 § (Som i MiUB) 11 a § (Som i MiUB) 14 § (Som i MiUB) 28 § (Som i MiUB) 37 § (Som i MiUB) 42 § (Som i MiUB) 48 a—48 e § (Som i MiUB) 56 a § (Som i MiUB) 57 a § (Som i MiUB 58 a § (Som i MiUB) 5 a kap. Korttidsuthyrning 59 a § Kapitlets tillämpningsområde och definition av korttidsuthyrning Detta kapitel ska tillämpas på korttidsuthyrning av en bostad på ett detaljplaneområde. Med korttidsuthyrning avses uthyrning av en möblerad bostad utan avbrott i mindre än 28 dagar mot ersättning i inkvarteringssyfte. Med avvikelse från 1 mom. tillämpas kapitlet inte när detaljplaneområdet utvidgas med en ny del förrän från och med ingången av det kalenderår som följer på ikraftträdandet av den nya detaljplanen. Med avvikelse från 1 mom. tillämpas kapitlet inte på stranddetaljplaneområden. Kapitlet tillämpas inte heller på något område på fritidsbostäder eller bostäder som används för boende. 59 b § Tillståndsplikt för ändring av en bostads användningsändamål vid korttidsuthyrning Som väsentlig ändring av användningsändamålet enligt 42 § 3 mom. 3 punkten betraktas inte användning av en bostad för korttidsuthyrning, om bostaden används för korttidsuthyrning i högst 90 dagar per kalenderår. Om bostaden används för korttidsuthyrning längre än så, bestäms tillståndsplikten för ändringen av användningsändamålet enligt 42 § 3 mom. 3 punkten. 59 c § Ändring av området för tillståndsplikt genom beslut av kommunen Kommunen kan förlänga den tid på 90 dagar som anges i 59 b § upp till 180 dagar av särskilda skäl som följer av lokala förhållanden och som gäller användning, utveckling och underhåll av områden eller byggnader. Kommunen ska se till att beslutet är förenligt med de krav på detaljplanens innehåll som föreskrivs i 54 § i lagen om områdesanvändning. Beslutet får inte medföra olägenheter för genomförandet av planen. Kommunens beslut enligt 1 mom. kan gälla hela detaljplaneområdet eller en del av det. Kommunen ska i sitt beslut fastställa vilken del av detaljplaneområdet beslutet gäller. Beslutet kan meddelas för viss tid eller tills vidare. Kommunen ska i sitt beslut bestämma att beslutet ska tillämpas från och med ingången av ett visst kommande kalenderår och, om beslutet gäller för viss tid, att tillämpningen upphör vid utgången av ett visst kalenderår. 59 d § Uppdatering av kommunens beslut Kommunen ska hålla ett i 59 c § avsett beslut som gäller tills vidare uppdaterat. Kommunen ska vid bedömningen av om beslutet behöver uppdateras beakta väsentliga ändringar i lagstiftningen, detaljplanen och andra förhållanden. Dessutom ska kommunen beakta huruvida beslutet orsakar sådana skadliga konsekvenser som väsentligt avviker från de på förhand uppskattade konsekvenserna. På ändring och upphävande av beslut tillämpas vad som i 59 c § föreskrivs om beslutets innehåll och villkoren för beslutsfattandet. Ett beslut om ändring eller upphävande kan bli tillämpligt tidigast vid ingången av det kalenderår som följer på beslutsfattandet. 59 e § Beslutsförfarande Beslut som avses i 59 c och 59 d § fattas av kommunfullmäktige. Beslutanderätten får i förvaltningsstadgan delegeras till ett annat kommunalt kollegialt organ, men inte till en tjänsteinnehavare. Innan beslutet fattas ska kommunen höra välfärdsområdets räddningsmyndighet. När beslutet har fattats, ska beslutet och aktuell information om dess giltighetstid finnas tillgängliga på kommunens webbplats. På fattande av beslut, verkställande av beslut och sökande av ändring i beslut som avses i 59 c och 59 d § tillämpas i övrigt vad som i denna lag föreskrivs om byggnadsordning. 59 f § Skyldighet att anteckna uppgifter om korttidsuthyrning Bostadsinnehavaren ska föra anteckningar om korttidsuthyrning som omfattas av tillämpningsområdet för detta kapitel. I anteckningarna ska det anges vilka dagar under kalenderåret bostaden varit kortvarigt uthyrd. Anteckningarna ska bevaras i två år räknat från ingången av kalenderåret efter varje dag av korttidsuthyrning. Vid byte av innehavare är bostadsinnehavaren skyldig att överlämna anteckningarna till följande innehavare. Bostadsinnehavaren ska för tillsynen över de förpliktelser som föreskrivs i detta kapitel på begäran lägga fram anteckningarna för byggnadstillsynsmyndigheten för påseende och kopiering. 61 a § (Som i MiUB) 62 § (Som i MiUB) 147 § Vite och hot om tvångsutförande Om någon vidtar åtgärder i strid med denna lag eller med bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller försummar en skyldighet som baserar sig på dem, får kommunens byggnadstillsynsmyndighet i ärenden enligt 5, 5 a, 152 § (Som i MiUB) 154 § (Som i MiUB) 161 § (Som i MiUB) 174 § (Som i MiUB) 195 § (Som i MiUB) (Ikraftträdandebestämmelsen som i MiUB) Reservationens förslag till uttalande Riksdagen förutsätter att statsrådet utan dröjsmål bereder och förelägger riksdagen en ny proposition om begränsning av korttidsuthyrning, som förtydligar rättsläget i fråga om korttidsuthyrning, möjliggör effektivare ingripande i de olägenheter som korttidsuthyrning orsakar samt tryggar tillgången till överkomliga bostäder för lokalbefolkningen och stärker invånarnas rätt till ett störningsfritt boende. Helsingfors 5.11.2026 Mai Kivelä vänst Jenni Pitko gröna Eveliina Heinäluoma sd Johan Kvarnström sd Pinja Perholehto sd Hanna Kosonen cent Vesa Kallio cent
Betänkande MiUB 12 2026 rd RP 83/2026 rd Miljöutskottet Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av bygglagen INLEDNING Remiss Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av bygglagen ( RP 83/2026 rd Utlåtanden Utlåtande har lämnats av grundlagsutskottet GrUU 52/2026 rd ekonomiutskottet EkUU 20/2026 rd Sakkunniga Utskottet har hört regeringsråd Jaana Junnila miljöministeriet regeringssekreterare Jaakko Rastas miljöministeriet specialsakkunnig Satu Pentikäinen justitieministeriet utvecklingschef Paula Mäenpää Finlands Kommunförbund ledande expert i juridiska frågor Virpi Hienonen Finlands Fastighetsförbund rf direktör, näringsfrågor Anu Kärkkäinen Byggnadsindustrin RT rf jurist, vicehäradshövding Sami Hämäläinen Turism- och Restaurangförbundet rf expert Emil Jansson Träproduktindustrin rf verksamhetschef Peter Lind Energiatehokas Eristeteollisuus ry universitetslektor Jenna Päläs Östra Finlands universitet specialsakkunnig Pia Selroos Finlands Arkitektförbund SAFA rf verkställande direktör Antti Aarnio Rakennusinsinöörit ja -arkkitehdit RIA ry verkställande direktör Janne Tähtikunnas RIL ry chef Jani Kemppainen Byggnadsindustrin RT rf ordförande, övervakningsdirektör Leena Salmelainen Rakennustarkastusyhdistys RTY ry livskraftsdirektör Leena Kristeri Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK. Skriftligt yttrande har lämnats av miljöministeriet Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) Helsingfors stad S:t Michels stad Uleåborgs stad Rovaniemi stad Tammerfors stad Kiinteistönomistajat ja rakennuttajat Rakli ry Rakennusinsinöörit ja -arkkitehdit RIA ry Rakennustarkastusyhdistys RTY ry Finlands Arkitektförbund SAFA rf RIL ry Finlands Disponentförbund rf Suomen Vuokranantajat ry Företagarna i Finland rf Finlands näringsliv rf Ägarna av hyreshus och bostadsrättshus till rimligt pris i Finland – KOVA rf Lapin Matkailuelinkeinon liitto Suomen Oman Kodin Omistajat ry Finlands Egnahemsförbund rf. PROPOSITIONEN I propositionen föreslås det att bygglagen ändras. Det föreslås att den definition av nollutsläppsbyggnad som ingår i det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda fogas till bygglagen och att bygglagens bestämmelser om väsentliga tekniska krav för energiprestanda och nära-nollenergibyggnader ändras så att de överensstämmer med direktivet. Dessutom föreslås det att det i bygglagen föreskrivs om en påföljd för förseelser mot EU:s så kallade byggproduktförordning. Det föreslås också att bestämmelserna om minimiandelen energi från förnybara energikällor i byggnader ändras för genomförande av direktivet om förnybar energi, det så kallade RED III-direktivet. I propositionen föreslås också att det till bygglagen fogas vissa bestämmelser som förtydligar frågor om ansvar och förfaranden i samband med byggande och som för närvarande finns på förordningsnivå. Det har i samband med beredningen av en ny förordning konstaterats ett behov att ta in dessa bestämmelser på lagnivå. I propositionen föreslås också en teknisk korrigering i bygglagen. Det föreslås att ordalydelsen i en mening korrigeras i bestämmelsen om bygglov. Det föreslås att ett nytt kapitel om korttidsuthyrning av bostäder fogas till bygglagen. Kapitlet innehåller bestämmelser om tillståndsplikt för väsentlig ändring av en byggnads användningsändamål. Bestämmelserna föreslås gälla sådana bostadshus eller bostadsutrymmen på detaljplaneområdet som används för korttidsuthyrning och som ingen bor i vid tidpunkten för uthyrningen. Enligt den föreslagna huvudregeln är gränsen för tillståndsplikt att bostaden används för korttidsuthyrning i mer än 90 dagar per kalenderår. Syftet är att skapa klarhet i bestämmelserna om korttidsuthyrning och användning av bostäder när det gäller markanvändning och byggande. Propositionen hänför sig till det mål att förtydliga lagstiftningen om uthyrning av bostäder och inkvarteringsverksamhet som ingår i regeringsprogrammet regeringen Orpo. Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt. Lagens 59 b och 59 f §, som gäller korttidsuthyrning, föreslås träda i kraft först vid ingången av 2027. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Allmänt om propositionen I propositionen föreslås det att bygglagen ändras. I det nya 5 a kap. i förslaget till bygglag föreslås bestämmelser om när korttidsuthyrning förutsätter att tillstånd söks för ändring av användningsändamålet. Med korttidsuthyrning avses i propositionen att en möblerad bostad hyrs ut i inkvarteringssyfte mot ersättning i mindre än 28 dagar utan avbrott. Som tillståndspliktig väsentlig ändring av användningsändamålet betraktas användning av en bostad för korttidsuthyrning i mer än 90 dagar per kalenderår. Vid korttidsuthyrning i 90 dagar eller mindre ska ändringen av användningsändamålet inte betraktas som väsentlig. Dessutom kan kommunen enligt lagförslaget höja gränsen till 180 dagar per kalenderår. Beroende på kommunens beslut behöver tillstånd således inte sökas för korttidsuthyrning som överstiger 90–180 dagar per kalenderår. En förlängning av gränsen till mer än 90 dagar kräver att det finns särskilda skäl som följer av lokala förhållanden och att vissa andra villkor uppfylls. Dessutom innehåller kap. 5 a bestämmelser om bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar om korttidsuthyrningsdagarna. Det föreslås att det i bygglagen tas in en definition av nollutsläppsbyggnad enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda. För genomförandet av direktivet föreslås det att bygglagens bestämmelser om väsentliga tekniska krav på energiprestanda och om nära-nollenergibyggnader ändras. De föreslagna ändringar som följer av direktivet har inga omfattande konsekvenser. Bygglagen förutsätter redan nu att en ny byggnad ska byggas som nära-nollenergibyggnad. Ändringen av kravet från nollenergibyggnad till nollutsläppsbyggnad är praktiskt taget närapå obetydlig. Regeringen föreslår också att bestämmelserna om minimiandelen energi från förnybara energikällor i byggnader ändras. Genom ändringen av bygglagen genomförs kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652, nedan RED III-direktivet. Bygglagen föreslås föreskriva att 52 procent av den beräknade inköpta energi som används vid energiberäkningen för nya byggnader och byggnader som genomgår en större renovering ska härstamma från förnybara energikällor, om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Kravet medför inga ytterligare skyldigheter, eftersom de flesta nya byggnader och de byggnader som genomgår en större renovering redan uppfyller det. I propositionen föreslås också bestämmelser om vissa krav som följer av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011, nedan byggproduktförordningen. Vidare föreslås vissa tekniska ändringar i lagen. Sammantaget anser miljöutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget med ändringar. Bedömning av bestämmelserna om korttidsuthyrning Användningsändamålet för byggnader, såsom bostadshus och deras lägenheter, bestäms enligt bygglagen och lagen om områdesanvändning (132/1999). Enligt propositionen har en väsentlig ändring av användningsändamålet för byggnader, och delar av byggnader, på detaljplaneområden allmänt taget varit tillståndspliktig under bygglagstiftningens historia. Det konkreta området för tillståndsplikten har dock över tid kunnat ändras, även om lagens innehåll har förblivit detsamma. Verksamhetsutövaren ska i nuläget i första hand själv bedöma om det är fråga om boende enligt planen och bygglovet eller de facto om sådan inkvarteringsverksamhet som är förenad med regionala begränsningar och skyldigheter i anslutning till byggande avseende inkvarteringsverksamhet och som i ett bygglovsförfarande ska bedömas som ändring av användningsändamålet. I propositionen föreslås inte några bestämmelser om förbud mot korttidsuthyrning. Däremot föreslås bygglagen föreskriva om en gräns på 90–180 dagar. Korttidsuthyrning som varar längre än så ska utgöra en tillståndspliktig ändring av användningsändamålet. Det föreslås att regleringen ska tillämpas på detaljplaneområden, med undantag av stranddetaljplaneområden, och på användning av sådana bostäder som inte används för boende av någon vid tidpunkten för korttidsuthyrningen. Bestämmelserna om tillståndspliktig ändring av användningsändamålet omfattar således till exempel så kallade andrabostäder, placeringsbostäder och bostäder som ägs av dödsbon. Bostäder och semesterbostäder som är i stadigvarande eget bruk faller däremot utanför tillämpningsområdet för det nya kapitlet om korttidsuthyrning. Som det också står i propositionen har sakkunniga bedömt att den föreslagna regleringen inverkar på så sätt att ändringen begränsar kommunens möjligheter att beakta skillnader från fall till fall. Om den föreslagna regleringen genomförs kan tillståndsmyndigheten inte beakta miljöförhållandena i fallet, detaljplanens innehåll och bygglovets särdrag på samma sätt som enligt den gällande lagen. Det föreslås ändå att kommunen har prövningsrätt när det gäller om en bostad kan användas för korttidsuthyrning 180 dagar om året i stället för 90 dagar utan att bostadsinnehavaren måste ansöka om tillstånd för ändring av användningsändamålet. Syftet med den bestämmelse om ändring av användningsändamålet som föreslås i propositionen är att samordna olika former av användning av bostadsegendom så att de orsakar varandra så liten olägenhet som möjligt. I planläggningen har bostadsbruk avskilts från inkvarterings- och turistanvändning just därför att turismen anses avvika från det typiska bostadsbruket och orsaka störningar i boendet. Konsekvenserna av korttidsuthyrning för den övriga användningen av området och för styrningen av kommunernas områdesanvändning är särskilt platsbundna. På alla orter har korttidsuthyrning inte negativ inverkan. Ekonomiutskottet konstaterar i sitt utlåtande ( EkUU 20/2026 rd Sakkunniga har kritiserat den föreslagna lagstiftningen för att företag som börjat bedriva verksamhet inom turism- och inkvarteringssektorn befrias från detaljplanebestämmelser, tillståndsvillkor och byggnadstekniska krav som ställs på olika användningsändamål. Regleringen skapar således två parallella marknader för yrkesmässig inkvartering som omfattas av olika krav på marknadstillträde och bedrivande av inkvarteringsverksamhet. Den föreslagna regleringen som baserar sig på dygnsgränser ger heller inte tillsynsmyndigheten fler metoder att ingripa i skadlig eller störande korttidsuthyrning. Tvärtom omöjliggörs myndighetstillsyn och ingripande i störningar. Enligt utskottets uppfattning beskriver kritiken nuläget, där problemen med korttidsuthyrning i stor utsträckning är lokala och säsongsbetonade. Utskottet anser att kraven på att utveckla tillsynen över korttidsuthyrning är motiverade. I propositionen föreslås det att verksamhetsutövaren ska ha skyldighet att föra anteckningar om korttidsuthyrning. Som anteckningar ska det räcka med till exempel en förteckning eller en tabell över de dagar då bostaden har använts för korttidsuthyrning. I anteckningarna behöver inga personuppgifter uppges. Bostadsinnehavaren ansvarar för att identifiera om en gästs övernattning i bostaden är sådan korttidsuthyrning som omfattas av kapitlets tillämpningsområde. Sakkunniga har kritiserat att tillsynen över efterlevnaden av dygnsgränserna baserar sig på verksamhetsutövarens egenkontroll och frivilliga bokföring av övernattningar. Myndigheten har inte kännedom om alla aktörer som bedriver korttidsuthyrning eller tillräckliga rättigheter att få information för att övervaka att dygnsgränserna iakttas eller för att utreda vem som bedriver korttidsuthyrning. Tillsynen över korttidsuthyrning påverkas av EU-lagstiftningen. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1028 om uppgiftsinsamling och uppgiftsdelning avseende korttidsuthyrning av boende och om ändring av förordning (EU) 2018/1724, som ska tillämpas från och med maj 2026, föreskrivs det om skyldigheten för plattformar som specialiserar sig på korttidsuthyrning att lämna uppgifter om korttidsuthyrning till myndigheterna. Förordningen förpliktar inte medlemsstaterna att införa ett registreringssystem, men om ett sådant är i bruk ska det uppfylla kraven enligt förordningen. Finland hör tills vidare inte till de länder där förordningen ska tillämpas. I propositionen konstateras det därför att det också i Finland vore ändamålsenligt att utreda införandet av ett registreringsförfarande för inkvarterare. De sakkunnigas oro över tillsynen över bestämmelserna om korttidsuthyrning är befogad. Tvångsmedelsärenden som gäller användningen av byggnader, till exempel vitesärenden, initieras enligt utredning i allmänhet hos byggnadstillsynsmyndigheten utifrån anmälningar. Användningen av byggnader övervakas däremot inte systematiskt. Tillsynsåtgärder inleds om myndigheten får en anmälan eller om den direkt får en begäran om att ingripa i användningen av en byggnad på den grunden att den som gjort begäran misstänker att användningen strider mot bygglovet. Miljöutskottet anser att en registreringsskyldighet och en automatiserad överföring av registeruppgifter till de kommunala myndigheterna skulle öka effektiviteten och jämlikheten i tillsynen över korttidsuthyrning. Utskottet anser att regeringen bör bereda införandet av registreringsskyldighet så att skyldigheten har börjat gälla vid utgången av 2027. (Utskottets förslag till uttalande) Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande ( GrUU 52/2026 rd För att säkerställa att inskränkningen är proportionerlig är det enligt grundlagsutskottet väsentligt att propositionen kompletteras med bestämmelser som förhindrar att det uppkommer situationer som är oskäliga ur ägarnas synvinkel. Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att ett effektivare och mer riktat sätt att genomföra regleringen än det som nu föreslås, med beaktande av diverse regionala förhållanden, exempelvis vore att ge kommunen möjlighet att genom ett särskilt beslut förbjuda korttidsuthyrning eller begränsa den till ett visst antal dygn, så att ägaren alltid skulle ha åtminstone möjlighet att hyra ut bostaden under 90 dygn.Miljöutskottet lägger nedan fram de ändringsförslag som föranleds av grundlagsutskottets utlåtande. Bestämmelserna om energiformsfaktorer Ekonomiutskottet har i sitt utlåtande i ärende RP 155/2026 rd EkUU 32/2026 rd För det första instämmer miljöutskottet i ekonomiutskottets åsikt i utlåtandet ( EkUU 20/2026 rd Ekonomiutskottet är i allt väsentligt oroat över att den gällande lagstiftningen om systemet med energicertifikat och energiformsfaktorer inte behandlar olika uppvärmningsformer jämlikt. Utskottet anser att de riksomfattande energiformsfaktorerna fortfarande gynnar fastighetsspecifika uppvärmningslösningar i förhållande till fjärrvärme, vilket leder till att regleringen obefogat leder till utfasning av fjärrvärme och snedvrider konkurrensen mellan olika uppvärmningsformer. Ekonomiutskottet betonar därför att man vid vidareutvecklingen av systemet med energicertifikat måste säkerställa att olika energilösningar behandlas lika. Ekonomiutskottet betonar att bestämmelserna om energiformsfaktorer vid sidan av energiprestandan i större utsträckning än för närvarande bör beakta energisystemets hållbarhet, energiprestandan på systemnivå, tillräcklig eleffekt, möjligheterna till efterfrågeflexibilitet, energinätens kapacitetsbehov samt energiförbrukarnas kostnader. Miljöutskottet anser att de mål som ekonomiutskottet lyft fram är motiverade och att de bör främjas också i detta sammanhang. Enligt direktivet om byggnaders energiprestanda kan man vid beräkningen av energiprestanda använda antingen primärenergifaktorer eller nationella viktningsfaktorer som alternativ till dem. Enligt utredning till utskottet har Finland utnyttjat det handlingsutrymme som direktivet tillåter genom att införa nationella viktningsfaktorer i stället för primärenergifaktorer. Enligt direktivet ska både primärenergifaktorerna och de nationella viktningsfaktorerna bygga på standardiserade, transparenta och regelbundet uppdaterade metoder som beaktar bland annat utvecklingen av det nationella energisystemet, den förväntade energimixen och produktionsstrukturerna för olika energiformer. Direktivet förutsätter också uttryckligen att fördelarna med fjärrvärme och fjärrkyla som levereras till byggnader erkänns och beaktas i beräkningsmetoderna för energiprestanda. Enligt utredning till utskottet gör den gällande och föreslagna regleringen i 37 § i bygglagen det möjligt att beakta de omständigheter som ekonomiutskottet lyft fram. Viktningsfaktorerna enligt den gällande lagstiftningen beaktar de faktorer som förutsätts i direktivet, inklusive det nationella energisystemets särdrag och produktionsstrukturerna för olika energiformer. Dessutom har det i utredningen fästs uppmärksamhet vid att eventuella ytterligare kriterier som styr fastställandet av energiformsfaktorerna i princip bör gälla alla energiformer, också el. Då påverkar de relationen mellan energiformsfaktorerna i större utsträckning än någon enskild energiform, och därför bör konsekvenserna bedömas omsorgsfullt och övergripande. Sammantaget anser utskottet att de mål som ekonomiutskottet lyft fram bör nås genom de nuvarande bestämmelserna om energiformsfaktorer. Andra synpunkter Vid behandlingen av propositionen har utskottet fäst särskild uppmärksamhet vid kraven på träbyggande vid tillämpningen av direktivet om byggnaders energiprestanda. Enligt utredning till utskottet är avsikten att minska byggnaders energibehov med 10 procent i samband med genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda genom att ändra kravet på utjämningsberäkning så att det blir bättre än 10 procent. Ändringen är rimlig och kräver till exempel inte extra isolering av massiva träväggar, utan kompensationen kan göras vid sedvanligt byggande med andra byggnadsdelar, bättre lufttäthet och tekniska lösningar. Sakkunniga har påpekat att lagstiftningen om byggnaders energiprestanda bör vara tydlig och konsekvent. I den föreslagna regleringsmodellen styrs byggnaders energiprestanda i bygglagen, de förordningar som utfärdats med stöd av den, lagförslaget om energicertifikat ( RP 155/2026 rd RP 164/2026 rd Övergångsbestämmelsen om behörighetsvillkoren föreslås bli ändrad. Det föreslås att tidsfristen i fråga om behörighetsvillkoren för projekterare och arbetsledare förlängs. Övergångsperioden ska löpa ut den 1 januari 2030. Förlängningen är avsedd att säkerställa möjligheten för sådana projekterare och arbetsledare att utöva sitt yrke vars kompetens ännu inte har erkänts i enlighet med gällande lagstiftning. Dessutom föreslås det bestämmelser om att en fysisk person uppfyller behörighetsvillkoren för exceptionellt krävande projekteringsuppgifter under vissa förutsättningar, om personen har ett kompetensintyg för exceptionellt krävande svårighetsklass och högst fem år före lagens ikraftträdande har haft en exceptionellt krävande projekteringsuppgift med godkännande av någon byggnadstillsynsmyndighet i Finland. Ett motsvarande undantag föreslås i behörighetsvillkoren för den som har en arbetsledningsuppgift inom ett exceptionellt krävande projekt. Sakkunniga har talat för en förlängning av övergångsperioden för behörighetsvillkoren enligt bygglagen med tre år fram till den 1 januari 2030 på det sätt som föreslås i propositionen. Utan en förlängning av övergångsperioden kan en del av de yrkesutbildade personer som är verksamma inom branschen och som har avlagt sin examen utanför EU/EES-länderna eller som har ett annat medborgarskap än EU/EES inte arbeta i uppgifter som kräver kompetensintyg från och med den 1 januari 2027. Ändringsbehovet beror på att kompetensintyg enligt gällande lagstiftning kan beviljas endast medborgare i en EU -/EES-medlemsstat som har avklarat sin utbildning i ett EU -/EES-land. Kompetenskraven har inte reviderats och därför anses det nödvändigt att förlänga övergångsperioden. DETALJMOTIVERING 37 §. Energiprestanda. I det föreslagna 37 § 3 mom. står det att när en byggnad repareras eller ändras eller dess användningsändamål ändras på ett sätt som kräver bygglov, ska dess energiprestanda förbättras om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Bestämmelsen anger efter det de situationer där kravet inte blir tillämpligt. Utskottet föreslår en ändring i 3 mom. 8 punkten för att harmonisera terminologin med lagens övriga bestämmelser om försvaret. Dessutom föreslås det att 3 mom. preciseras så att kraven inte tillämpas på statlig fastighetsförmögenhet som innehas av Försvarsmakten eller byggnader som annars är avsedda för statens bruk och som har direkt samband med försvarsändamål, med undantag för enskilda inkvarteringsbyggnader och kontorsbyggnader för försvarsmaktens personal. Liknande bestämmelser finns exempelvis i 1 § 3 mom. i bygglagen, där det föreskrivs om undantag från bestämmelserna om bygglov. 59 b §. Tillståndsplikt för ändring av en bostads användningsändamål vid korttidsuthyrning. Utskottet föreslår att paragrafen ändras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Paragrafen ska föreskriva att korttidsuthyrning som pågår högst 90 dagar per kalenderår är tillåten som inkvarteringsverksamhet med stöd av bygglov för boende. Om korttidsuthyrning bedrivs mer än 90 dagar per kalenderår, ska kommunen i enlighet med 42 § i bygglagen pröva om korttidsuthyrning i det enskilda fallet kräver att tillstånd söks. Med undantag av 90-dagarsgränsen är avsikten med den föreslagna ändringen inte att påverka kommunens utövning av prövningsrätt vid tillämpningen av 42 § i bygglagen eller etablerad avgörandepraxis som gäller situationer där korttidsuthyrning i en bostad bedrivs i mer än 90 dagar per kalenderår. 59 e §. Beslutsförfarande. Under sakkunnigutfrågningen föreslogs det att kommunens beslut om ändring av tillståndsplikten ska ingå i byggnadsordningen. Godkännandet av byggnadsordningen ankommer på kommunfullmäktige, vars behörighet enligt 91 § i kommunallagen (410/2015) kan överföras genom förvaltningsstadgan på ett kollegialt organ som kommunen förordnar. Behörigheten får dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare. Utskottet föreslår att motsvarande ändringar görs i bestämmelsen om beslutsförfarandet. 59 f §. Bostadsinnehavarens skyldighet att föra anteckningar. Utskottet föreslår att rubriken ändras så att det tydligare framgår att bostadsinnehavaren ska anteckna uppgifter om korttidsuthyrningen, förvara uppgifterna, lämna ut dem till följande bostadsinnehavare och visa upp dem för byggnadstillsynsmyndigheten. Genom att ordet ersätta ”muistiinpanovelvollisuus” med ”kirjaamisvelvollisuus” i den finska versionen motsvarar rubriken bättre innehållet i skyldigheten. 152 §. Straffbestämmelser. I propositionen föreslås det att 152 § kompletteras med nya 12 och 13 punkter. Den förstnämnda gäller försummelse av märkningsskyldigheterna enligt artiklarna 18 och 19 i EU:s byggproduktförordning och den sistnämnda gäller försummelse av skyldigheten enligt 37 § i bygglagen. Utskottet föreslår en teknisk korrigering i paragrafens subsidiaritetsklausul, eftersom straffbestämmelsen bör hänvisa till den materiella skyldighetsnorm vars överträdelse det är fråga om. Således är formuleringen ”eller miljöbrott av oaktsamhet” i propositionen felaktig. Utskottet föreslår att uttrycket ersätts med ”miljöförstöring av oaktsamhet”. Ikraftträdandebestämmelsen. Utskottet föreslår att övergångsperioden för korttidsuthyrning stryks ur ikraftträdandebestämmelsen. Ändringarna görs till förmån för bostadsinnehavarna och det kan förväntas att den föreslagna lagen träder i kraft nära utgången av den föreslagna övergångsperioden. FÖRSLAG TILL BESLUT Miljöutskottets förslag till beslut: Riksdagen godkänner lagförslaget i proposition RP 83/2026 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) Riksdagen godkänner ett uttalande. (Utskottets förslag till uttalande) Utskottets ändringsförslag Lag om ändring av bygglagen I enlighet med riksdagens beslut ändras av dem det inledande stycket i 42 § 3 mom., 62 § och 195 § sådana de lyder i lag 897/2024, samt fogas , och , samt 2 § Definitioner I denna lag avses med 7) extern granskning 8) användbar golvyta netto 2 3 § Miljöministeriets uppgifter Miljöministeriet ska även uppfylla de förpliktelser som medlemsstaterna åläggs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3110 om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter och om upphävande av förordning (EU) nr 305/2011, nedan byggproduktförordningen 11 § Nära-nollenergibyggnad Med nära-nollenergibyggnad avses en byggnad som har mycket hög energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda. Energiprestandan för nära-nollenergibyggnader ska uppnå åtminstone den kostnadsoptimala nivån för 2023. Nära nollmängden eller den mycket låga mängden energi ska i mycket hög grad tillföras i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten. 11 a § Nollutsläppsbyggnad Med nollutsläppsbyggnad avses en byggnad med mycket hög energiprestanda, bestämd i enlighet med bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda, som kräver noll eller mycket lite energi, producerar noll koldioxidutsläpp på plats från fossila bränslen och i enlighet med artikel 11 i direktivet producerar noll eller mycket lite driftsrelaterade växthusgasutsläpp och som, om det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart, ska erbjuda kapacitet att reagera på externa signaler och då anpassa byggnadens energianvändning, produktion av energi eller energilagring. 14 § Minimiandel energi från förnybara energikällor Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att minst 52 procent av den beräknade inköpta energi som används vid energiberäkningen i en ny byggnad eller en byggnad som genomgår en större renovering är energi från förnybara energikällor, om detta är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Beräkningar ska användas för att visa att kravet på energi från förnybara energikällor blir uppfyllt. 28 § Översyn av byggnadsordning På en byggnadsordning som är i kraft när denna lag träder i kraft tillämpas i stället för 17 § de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, till den del de inte står i strid med denna lag, till dess byggnadsordningen har ändrats i enlighet med denna lag och ändringen har trätt i kraft, dock under högst två år från ikraftträdandet. 37 § Energiprestanda Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att byggnaden på det sätt som användningsändamålet förutsätter projekteras och uppförs så att energi och naturresurser förbrukas sparsamt. Beräkningar ska användas för att visa att minimikraven på energiprestanda blir uppfyllda. När energiprestandan bestäms ska de olika energimängderna omvandlas till adderbar form med hjälp av koefficienter för energiformerna (energiformsfaktorer). Energiformsfaktorn för varje energiform ska bestämmas utifrån en bedömning av förbrukningen av primärenergi, främjandet av förnybar energi och uppvärmningssätt med avseende på den allmänna effektiviteten i energiproduktionen. De byggprodukter och installationstekniska system som används i byggnaden samt deras reglage och mätare ska vara sådana att energiförbrukningen och effektbehovet förblir låga när byggnaden och dess system används för avsett syfte och sådana att energiförbrukningen kan följas. Vid beräkningen av energiprestandan ska utsläppen från energianvändningen beaktas. En ny byggnad för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet ändamålsenligt ska projekteras och uppföras som nära-nollenergibyggnad eller nollutsläppsbyggnad. Nya byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader från och med den 1 januari 2030. Nya byggnader som ägs av offentliga organ ska vara nollutsläppsbyggnader från och med den 1 januari 2028. Nya byggnader ska projekteras på ett sätt som gör det möjligt att i ett senare skede förse byggnaden med ett optimalt antal solenergiinstallationer på ett kostnadseffektivt sätt utan betydande ingrepp i byggnadskonstruktionen. I projekteringen ska solinstrålningen på den plats där byggnaden är belägen beaktas. När en byggnad repareras eller ändras eller dess användningsändamål ändras på ett sätt som kräver bygglov, ska dess energiprestanda förbättras om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Kraven tillämpas dock inte på 1) byggnader med en användbar golvyta på mindre än 50 kvadratmeter, 2) bostadshus för fritidsboende som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år, 3) temporära byggnader som ska användas högst två år, 4) industribyggnader eller verkstäder, 5) jordbruksbyggnader som inte är avsedda för boende och som har ett lågt energibehov eller används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda, 6) byggnader som används för andakt och religiös verksamhet, 7) byggnader som är skyddade med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010), en skyddsbestämmelse i en plan eller upptagande på världsarvslistan enligt konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv (FördrS 19/1987) som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende, 8) byggnader som ägs av försvarsmakten eller centrala myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften Försvarsmaktens byggnader som har direkt samband med försvarsändamål och som…