Siirry sisältöön
Vaalipäivä 18.4.2027 · jäljellä 146 pv 17 h 35 min · Ennakkoäänestys 7.–13.4.2027

Etusivu · Valmistellut asiat · UtUB 7/2026 rd

Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen

UtUB 7/2026 rd · Valiokunnan mietintö

Tiedot

TunnusUtUB 7/2026 rd
TyyppiValiokunnan mietintö
KuvausValiokunnan mietintö eli sen kannanotto asiasta, jonka eduskunta on lähettänyt sille valmisteltavaksi.
Päivämäärä10.6.2026
KieliRuotsi
AlkuperäinenPDF eduskunnan arkistosta ↗

Aiheet

utrikespolitiksäkerhetspolitikkrigmilitärallianserryska invasionen av Ukraina 2022beredskapupprustninginternationell rättriskhanteringinternationellt samarbeteFörenta staterna (USA)IranUkrainaNatoEuropeiska unionenFörenta nationerna

Henkilöt ja roolit

NimiRooliAsema
Johannes Koskinen allekirjoittaja —
Ville Skinnari allekirjoittaja —
Tytti Tuppurainen allekirjoittaja —
Antti Lindtman allekirjoittaja —
Veronika Honkasalo allekirjoittaja —
Inka Hopsu allekirjoittaja —
Petteri Orpo mainittu statsminister
Minna Kivimäki mainittu statssekreterare för EU-frågor
Elisa Tarkiainen mainittu specialmedarbetare EU-ärenden
Marja Koskela mainittu diplomatisk rådgivare
Elina Valtonen mainittu utrikesminister
Matilda af Hällström mainittu specialmedarbetare
Outi Holopainen mainittu understatssekreterare
Petri Hakkarainen mainittu avdelningschef
Tuomas Tapio mainittu avdelningschef
Piritta Asunmaa mainittu ambassadör
Jori Arvonen mainittu chef för representationen, ambassadör
Elina Kalkku mainittu ambassadör, ständig representant
Kalle Kankaanpää mainittu ambassadör för arktiska frågor
Marja Liivala mainittu ambassadör
Antti Helanterä mainittu strategidirektör
Antti Häkkänen mainittu försvarsminister
Dani Niskanen mainittu specialmedarbetare
Hanna Nyholm mainittu lagstiftningsdirektör
Tiina Raijas mainittu konsultativ tjänsteman
Hiski Haukkala mainittu direktör
Mikael Mattlin mainittu forskarprofessor
Sinikukka Saari mainittu chefsforskare
Maria Lindén mainittu forskare
Matti Pesu mainittu äldre forskare
Teija Tiilikainen mainittu direktör
Janne Jaakkola mainittu Kommendör för försvarsmakten, general
Mikko Hautala mainittu chef för geopolitik och sociala relationer
Timo Vuori mainittu direktör
Iikka Korhonen mainittu utredningschef
Juhana Aunesluoma mainittu professor
Tuomas Forsberg mainittu professor
Benita Heiskanen mainittu professor
Katri Pynnöniemi mainittu professor
Markku Ruotsila mainittu docent
Oscar Winberg mainittu forskardoktor
Anna Kronlund mainittu doktor i samhällsvetenskaper, docent i statslära
Rani-Henrik Andersson mainittu äldre universitetslektor
Mikko Porvali. mainittu forskare, författare
Kari Liuhto mainittu professor
Henri Vanhanen. mainittu fackboksförfattare
Johannes Koskinen mainittu —
Sofia Vikman mainittu —
Eva Biaudet mainittu —
Veronika Honkasalo mainittu —
Inka Hopsu mainittu —
Antti Kaikkonen mainittu —
Anne Kalmari mainittu —
Pia Kauma mainittu —
Jarmo Lindberg mainittu —
Antti Lindtman mainittu —
Jenna Simula mainittu —
Ville Skinnari mainittu —
Tytti Tuppurainen mainittu —
Ville Vähämäki mainittu —
Sanna Antikainen mainittu —
Vilhelm Junnila mainittu —
Sari Sarkomaa mainittu —
Jonna Savola. mainittu —

Valiokunnat

Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhotFinlands BankFinlands FN-förbundFinlands Röda KorsFinlands näringsliv rfFörsvarsmaktenNokia OyjSuomalaiset kehitysjärjestöt - Finnish Development NGOs Fingo ryUtrikespolitiska institutetUtrikesutskottetWWF Finlandförsvarsministerietförsvarsutskottetstatsrådets kansliulkoasiainvaliokuntautrikesministerietÅbo universitet

Teksti

Betänkande
UtUB
7
2026 rd
SRR 2/2026 rd
Utrikesutskottet
Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen
INLEDNING
Remiss
Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen (
SRR 2/2026 rd
Utlåtande
Utlåtande har lämnats av
försvarsutskottet
FsUU 10/2026 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört
statsminister
Petteri
Orpo
statsrådets kansli
statssekreterare för EU-frågor
Minna
Kivimäki
statsrådets kansli
specialmedarbetare EU-ärenden
Elisa
Tarkiainen
statsrådets kansli
diplomatisk rådgivare
Marja
Koskela
statsrådets kansli
utrikesminister
Elina
Valtonen
utrikesministeriet
specialmedarbetare
Matilda
af Hällström
utrikesministeriet
understatssekreterare
Outi
Holopainen
utrikesministeriet
avdelningschef
Petri
Hakkarainen
utrikesministeriet
avdelningschef
Tuomas
Tapio
utrikesministeriet
ambassadör
Piritta
Asunmaa
utrikesministeriet
chef för representationen, ambassadör
Jori
Arvonen
utrikesministeriet
ambassadör, ständig representant
Elina
Kalkku
utrikesministeriet
ambassadör för arktiska frågor
Kalle
Kankaanpää
utrikesministeriet
ambassadör
Marja
Liivala
utrikesministeriet
strategidirektör
Antti
Helanterä
utrikesministeriet
försvarsminister
Antti
Häkkänen
försvarsministeriet
specialmedarbetare
Dani
Niskanen
försvarsministeriet
lagstiftningsdirektör
Hanna
Nyholm
försvarsministeriet
konsultativ tjänsteman
Tiina
Raijas
försvarsministeriet
direktör
Hiski
Haukkala
Utrikespolitiska institutet
forskarprofessor
Mikael
Mattlin
Utrikespolitiska institutet
chefsforskare
Sinikukka
Saari
Utrikespolitiska institutet
forskare
Maria
Lindén
Utrikespolitiska institutet
äldre forskare
Matti
Pesu
Utrikespolitiska institutet
direktör
Teija
Tiilikainen
Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot
Kommendör för försvarsmakten, general
Janne
Jaakkola
Försvarsmakten
chef för geopolitik och sociala relationer
Mikko
Hautala
Nokia Oyj
direktör
Timo
Vuori
Finlands näringsliv rf
utredningschef
Iikka
Korhonen
Finlands Bank
professor
Juhana
Aunesluoma
professor
Tuomas
Forsberg
professor
Benita
Heiskanen
professor
Katri
Pynnöniemi
docent
Markku
Ruotsila
forskardoktor
Oscar
Winberg
Åbo universitet
doktor i samhällsvetenskaper, docent i statslära
Anna
Kronlund
äldre universitetslektor
Rani-Henrik
Andersson
forskare, författare
Mikko
Porvali.
Skriftligt yttrande har lämnats av
Suomalaiset kehitysjärjestöt - Finnish Development NGOs Fingo ry
Finlands Röda Kors
Finlands FN-förbund
WWF Finland
professor
Kari
Liuhto
fackboksförfattare
Henri
Vanhanen.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Inledningsvis
(1)
SRR 2/2026 rd
SRR 3/2024 rd
(2)
FsUU 10/2026 rd
(3)
(4)
(5)
Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omgivning
(6)
(7)
Ryssland
(8)
(9)
(10)
(11)
(12)
(13)
Ukraina
(14)
(15)
(16)
(17)
FsUU 10/2026 rd
(18)
De transatlantiska förbindelserna
(19)
(20)
(21)
(22)
Kina
(23)
(24)
Inverkan av läget i Mellanöstern
(25)
(26)
(27)
Nato
(28)
FsUU 10/2026 rd
(29)
(30)
(31)
(32)
RP 72/2026 rd
UtUU 4/2026 rd
(33)
FsUU 10/2026 rd
Vapenkontroll, krishantering
(34)
(35)
(36)
Europeiska unionen
(37)
(38)
UtUU 1/2024 rd
UtUU 4/2021 rd
(39)
(40)
FsUU 10/2026 rd
Arktis
(41)
FsUU 10/2026 rd
(42)
(43)
(44)
(45)
Nordiskt samarbete, annat regionalt samarbete
(46)
(47)
(48)
(49)
(50)
(51)
(52)
Teknik, kritiska beroenden och kristålighet
(53)
(54)
(55)
(56)
FsUU 10/2026 rd
(57)
(58)
Den regelbaserade internationella ordningen
(59)
(60)
(61)
(62)
(63)
(64)
Avslutningsvis
(65)
FÖRSLAG TILL BESLUT
Utrikesutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner ett ställningstagande med anledning av redogörelse SRR 2/2026 rd.
Utskottets förslag till ställningstagande
Riksdagen har ingenting att anmärka med anledning av redogörelsen.
Helsingfors 10.6.2026
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Johannes
Koskinen
sd
vice ordförande
Sofia
Vikman
saml
medlem
Eva
Biaudet
sv
medlem
Veronika
Honkasalo
vänst
medlem
Inka
Hopsu
gröna
medlem
Antti
Kaikkonen
cent
medlem
Anne
Kalmari
cent
medlem
Pia
Kauma
saml
medlem
Jarmo
Lindberg
saml
medlem
Antti
Lindtman
sd
medlem
Jenna
Simula
saf
medlem
Ville
Skinnari
sd
medlem
Tytti
Tuppurainen
sd
medlem
Ville
Vähämäki
saf
ersättare
Sanna
Antikainen
saf
ersättare
Vilhelm
Junnila
saf
ersättare
Sari
Sarkomaa
saml.
Sekreterare var
utskottsråd
Jonna
Savola.
Reservation
Motivering
Statsrådets redogörelse om förändringen i Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omgivning kompletterar den tidigare utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024. Den behandlar avgränsade teman, dvs. förändringarna i Förenta staternas utrikespolitik, Rysslands anfallskrig mot Ukraina och fredssträvandena för att få slut på kriget, läget i Mellanöstern efter Förenta staternas och Israels anfall mot Iran samt den ökade betydelsen av Arktis i den internationella politiken. Det uppges också att "Finland avser inte att stationera kärnvapen på sitt territorium under fredstid."
Redogörelsen är således kopplad till en proposition (RP 72/2026 rd) som samtidigt är under behandling i riksdagen och som gäller ändringar i kärnenergilagen och strafflagen. Ändringarna möjliggör införsel av kärnladdningar till Finland samt transport, tillhandahållande och innehav av kärnladdningar i Finland om detta grundar sig på Finlands militära försvar som genomförs som en del av Nordatlantiska fördragsorganisationens kollektiva försvar eller försvarssamarbete, eller på Nordatlantiska fördragsorganisationens kollektiva försvar, eller på försvarssamarbete.
Utrikesutskottet har hört sakkunniga om regeringens proposition och lämnat utlåtande till försvarsutskottet. Socialdemokraterna, de gröna och vänsterförbundet lämnade en avvikande mening till utlåtandet (
UtUU 4/2026 rd
RP 72/2026 rd
Det finns ingen anledning att ändra den gällande lagstiftningen, eftersom den gör det möjligt för Finland att delta fullt ut i Natos kärnvapenavskräckning och kärnvapenplanering. Finland omfattas redan av Natos kärnvapenavskräckning. Förenta staterna har kärnvapen utplacerade i Europa som en del av Natos kärnvapenavskräckning. Också de Natoländer som inte har kärnvapen på sitt territorium omfattas av det så kallade kärnvapenparaplyet. Kärnvapnen skyddar vid behov Finland oberoende av var de finns.
När Finland anslöt sig till Nato framkom det heller inte att Finlands kärnenergilag skulle hindra Finland från att omfattas av skyddet från kärnvapenavskräckningen eller från att delta i planeringen av kärnvapenavskräckningen. Det är inte heller känt att det efter anslutningen till Nato skulle ha skett sådana förändringar i den säkerhetspolitiska miljön som skulle kräva en ny bedömning av den gällande lagstiftningen om kärnvapen. Den risk som kärnvapen utgör för mänskligheten bör minskas med alla medel. Beroendet av kärnvapen bör minskas, inte utökas.
Som det framgår av den avvikande meningen (
UtUU 4/2026 rd
RP 72/2026 rd
Dessutom konstateras det i den avvikande meningen till försvarsutskottets utlåtande (
FsUU 10/2026 rd
SRR 2/2026 rd
Finland har traditionellt värnat om parlamentarisk konsensus i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Detta har helt förbigåtts av regeringen när den förbereder en betydande förändring av Finlands kärnvapenpolitik och gällande lagstiftning utan att frågan har behandlats i förväg parlamentariskt och av alla riksdagspartier. Det ligger i Finlands intresse att det råder samförstånd i centrala utrikes- och säkerhetspolitiska frågor, och därför är det viktigt att det parlamentariska arbetssättet respekteras i fortsättningen.
Förslag
Vi föreslår
att riksdagen godkänner ett ställningstagande med anledning av redogörelse SRR 2/2026 rd.
Reservationens förslag till ställningstagande
Riksdagen förutsätter att det även i fortsättningen i kärnenergilagen ska finnas ett förbud mot införsel samt tillverkning, innehav och sprängning av kärnladdningar i Finland.
Helsingfors 10.6.2026
Johannes
Koskinen
sd
Ville
Skinnari
sd
Tytti
Tuppurainen
sd
Antti
Lindtman
sd
Reservation
Motivering
Syftet med redogörelsen har varit att komplettera den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024, eftersom det har skett betydande förändringar i det världspolitiska läget efter att redogörelsen blev klar. Enligt redogörelsen handlar det om förändringar i Förenta staternas utrikespolitik, militära och politiska utvecklingstrender i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och den militära upptrappningen i Mellanöstern, särskilt efter Förenta staternas och Israels anfall mot Iran. Dessutom betraktas det som en förändring att säkerheten i Arktis har blivit mer framträdande på den internationella politiska agendan.
Problemet är att medan man med rätta talar mycket öppet om Ryssland, så talar man inte öppet om den dramatiska förändringen i till exempel Förenta staternas utrikespolitik: man noterar förändringen i Förenta staternas politik och att den ställer allierade och partner inför en ny situation. Den transatlantiska samarbetsmiljön präglas nu av oförutsägbarhet, snabba förändringar och hårdare retorik, sägs det. Men redogörelsen stannar ändå för att intyga hur nära relationerna mellan Finland och Förenta staterna är och hur nyttigt Finland strävar efter att vara för Förenta staterna. Målet är att fortsätta att engagera Förenta staterna i Europas säkerhet. Samma okritiska anda återfinns i utskottets betänkande.
Varken i redogörelsen eller betänkandet nämns eller analyseras de fakta som vi dagligen läser om i tidningarna och som också togs upp under utskottets omfattande utfrågning av forskare i frågor som gäller Förenta staterna. Nu har dessa kritiska kommentarer från forskarna nästan helt ignorerats. Förenta staternas utrikes- och inrikespolitik under Donald Trumps ledning har på många sätt blivit oförutsägbar och mindre tillförlitlig. Detta innebär onekligen konsekvenser också för Europas säkerhet, situationen i Ukraina och Natos verksamhet, som vi redan har sett. Dessa paradigmatiska skillnader erkänns dessutom direkt och öppet i dokument om Trumpadministrationens utrikespolitik (bland annat säkerhetsstrategin 2025 och försvarsstrategin 2026). Enligt dessa dokument anser Förenta staterna bland annat att man inte delar samma värderingar som sina europeiska allierade och att man inte känner någon solidaritet med dem. I ett sakkunnigyttrande som utskottet har fått ta del av sägs det att detta är en dramatisk förändring i amerikansk politik. Trump har också upprepade gånger hotat att dra Förenta staterna ur Nato: engagemanget i Nato är inte längre en självklarhet. Trump har också till exempel fördröjt kongressens beslut om stödåtgärder för Ukraina, meddelat att vapenleveranserna till Nordeuropa fördröjs på grund av kriget mot Iran och meddelat att han drar tillbaka sina trupper från Tyskland. Förenta staterna röstade till exempel tillsammans med Ryssland, Nordkorea och Belarus emot FN:s resolution om Ukraina.
I redogörelsens avsnitt om Iran talas det om attacker från Förenta staterna och Israel, trots att hela världen vet att de två länderna anföll Iran utan att rådfråga eller ens informera sina allierade, och därmed visade fullständig nonchalans för internationell rätt. Det faktum att Israel också anföll Libanon, där över en miljon människor har tvingats fly från sina hemtrakter på grund av Israels angrepp, nämns inte alls i redogörelsen eller betänkandet. Tusentals människor har dött i Israels krigsoperationer i Libanon.
Inte heller nämns folkmordet i Gaza eller situationen på Västbanken — i betänkandet bara ytligt — trots att situationen bara förvärras. Sedan kriget i Iran började har Israel attackerat Gaza nästan varje dag, medicinska evakueringar från området har stoppats och Israels tillbakadragande från Gaza enligt Trumps plan har inte alls gått framåt. På Västbanken har våldet i bosättningarna ökat och blivit alltmer brutalt. Israels apartheidpolitik fördjupas, vilket illustreras av en ny chockerande lag som gör det möjligt att döma uttryckligen endast palestinier till döden. Grönland nämns en gång i redogörelsen, och då bara i en bisats, trots att redogörelsen lyfter fram den ökade betydelsen av säkerheten i Arktis. Det är obegripligt att man inte tar starkare ställning för Danmark och grönlänningarna. I redogörelsen konstateras att Norden är Finlands allra närmaste samarbetspartner, men det framgår inte hur allvarliga de hot som Trump riktat mot sin allierade är. Att inte ta upp urfolkens ställning och rättigheter när man diskuterar säkerheten i Arktis är också en allvarlig brist i betänkandet.
I redogörelsen talas det om vikten av en regelbaserad världsordning, att försvara och stärka den. Tyvärr följer Finland inte konsekvent denna linje i praktiken. Till exempel Finlands utträde ur Ottawakonventionen som förbjuder infanteriminor motverkar förstärkningen av internationella regler och avtal. Om kärnvapenbegränsningarna upphävs, vilket regeringen har föreslagit, kommer det också att försvaga det regelbaserade internationella systemet. Finlands ovilja att fördöma USA:s och Israels attacker som strider mot internationell rätt undergräver också trovärdigheten i det regelbaserade systemet och konsekvensen i Finlands utrikespolitiska linje.
Vänsterförbundet framhåller att Finland alltid måste stå på de mänskliga rättigheternas och den internationella rättens sida. Vi måste sluta med dubbelmoralen i Finlands utrikespolitik. Mänskliga rättigheter främjas inte selektivt, utan alltid och konsekvent. Finland måste kunna fördöma Rysslands, Förenta staternas, Israels och alla andra länders verksamhet som strider mot internationell rätt.
Regeringens strategi är att medvetet fördunkla frågan om huruvida Finland har kärnvapen eller inte. Denna strategi ökar inte Finlands säkerhet, eftersom även de sakkunniga i sina yttranden anser att om vi tillåter kärnvapen på vårt territorium kommer vi att bli ett mål för ryska attacker. Dessutom innebär det också en ökad risk för missförstånd och därmed risken för att ett kärnvapenkrig kan börja av misstag, oavsett om det finns kärnvapen på finskt territorium eller inte.
Vänsterförbundet nöjer sig inte med skrivningen i denna redogörelse att ”Finland avser inte att stationera kärnvapen på sitt territorium under fredstid”, eftersom den skrivningen inte hindrar att kärnvapen förs in i Finland åtminstone tillfälligt under fredstid, eftersom regeringen har för avsikt att avskaffa alla kärnvapenrestriktioner i lagen. Avvecklingen av restriktionerna ökar inte finländarnas säkerhet, utan försvagar den.
Kärnvapenhotet har inte försvunnit. Tvärtom, nya länder försöker skaffa kärnvapen och stormakterna moderniserar sina. Kärnvapennedrustningen är därför viktigare än någonsin, och Finland måste handla aktivt i den.
För Vänsterförbundet är Finlands och finländarnas säkerhet en viktig prioritet. Finland har skött sitt eget försvar och det måste vi göra även i fortsättningen. Det är klart att Finland och Europa i det nuvarande säkerhetsläget måste satsa på försvaret och rätta till de rådande bristerna. Vänsterförbundet förbinder sig dock inte till förvarsutgiftsåtagandet från toppmötet i Haag och har lyft fram denna ståndpunkt också i samband med den försvarspolitiska redogörelsen. I stället för att haka upp sig på procenttal är det viktigare att utreda hur pengarna används, vad vi har råd med och vilka effekter de olika satsningarna har på samhället. Med andra ord måste försvarsinvesteringarna alltid vara behovsbaserade.
Slutligen bör det betonas att utrikes- och säkerhetspolitiken är en integrerad helhet, som också i hög grad påverkas av Finlands ställning och insatser för att minska den globala ojämlikheten och fattigdomen. Till exempel utvecklingspolitiken och den stora paradigmatiska förändringen mot att främja export i stället för att minska fattigdom och ojämlikhet, samtidigt som man massivt skär ner på finansieringen, försvagar också Finlands utrikespolitiska ställning och handlingsutrymme. Dessutom är det, med tanke på hur stor hotet om global uppvärmning och förlust av biologisk mångfald är även ur ett globalt konfliktperspektiv, häpnadsväckande hur liten vikt frågan har fått både i själva den uppdaterade redogörelsen och i betänkandet om den.
Förslag
Jag föreslår
att riksdagen godkänner följande ställningstagande med anledning av redogörelsen.
Reservationens förslag till ställningstagande
1. Riksdagen förutsätter att Finland i sin utrikes- och säkerhetspolitik beaktar den drastiska förändringen i Förenta staternas utrikespolitik under ledning av Donald Trump, och som också påverkar säkerhetsläget i Finland och hela Europa samt Natos verksamhet.
2. Riksdagen förutsätter att Finland fortsättningsvis aktivt främjar kärnvapennedrustning och motverkar spridning av massförstörelsevapen. Finland bör teckna och ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud. Inga kärnvapen bör införas i Finland.
3. Riksdagen förutsätter att Finland alltid och konsekvent försvarar den regelbaserade världsordningen. Vi måste sluta med dubbelmoralen i Finlands utrikespolitik. Finland måste kunna fördöma Rysslands, Förenta staternas, Israels och alla andra länders verksamhet som strider mot internationell rätt.
Helsingfors 10.6.2026
Veronika
Honkasalo
vänst
Reservation
Motivering
I statsrådets aktuella redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen behandlas många förändringar i det världspolitiska läget. I redogörelsen behövs en mer kraftfull identifiering av globala kriser och konflikter och Finlands roll i att hantera kriserna. De massiva nedskärningarna i utvecklingssamarbetet, utrikesförvaltningen och krishanteringen utmanar Finlands möjligheter att hantera kriser.
Statsrådets syn på Förenta staterna är för snäv, och de sakkunniga som utskottet har hört har en mer skeptisk syn på de transatlantiska förbindelserna och Förenta staternas nuvarande och framtida situation än vad som framgår av redogörelsen. Det finns för närvarande en oroande grad av osäkerhet och oförutsägbarhet när det gäller Förenta staterna som allierad partner.
I redogörelsen betonas visserligen vikten av den regelbaserade världsordningen, men ett aktivt engagemang och satsningar på att försvara denna saknas i statsrådets slutsatser.
Särskilt lite uppmärksamhet ägnas åt situationen i Mellanöstern. Inte heller i utskottets betänkande behandlas frågorna om Palestina och Mellanöstern, trots att deras moraliska, politiska och ekonomiska globala inverkan är uppenbar.
Israels våld mot palestinierna, den olagliga ockupationen av de palestinska territorierna och stoppandet av det humanitära biståndets tillträde till Gaza, de olagliga bosättningarna och apartheidpolitiken som diskriminerar palestinierna, vilket den nya lagen som tillåter dödsstraff för palestinier är det senaste exemplet på, har fortsatt efter Israels militära aktioner i Gaza och efter vapenvilan. De eventuella krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, inklusive folkmord, som begåtts i samband med krigshandlingarna i Gaza har ännu inte utretts.
Det enda sättet att få slut på våldet och uppnå en varaktig fred är att ta itu med konfliktens grundorsaker. Det innebär att den olagliga ockupationen av de palestinska territorierna måste upphöra och att palestiniernas rätt till självbestämmande måste erkännas. Finland och EU måste använda alla politiska och ekonomiska medel för att tvinga Israel att upphöra med den decennielånga blockaden av Gaza och med apartheidsystemet mot palestinierna. De måste agera mer beslutsamt för att sätta press på parterna att inleda förhandlingar som bör leda till en tvåstatslösning i området.
Förenta staternas och Israels anfall mot Iran i strid med internationell rätt har lett till krisen i Hormuzsundet. Länderna invaderade Iran utan mandat av FN:s säkerhetsråd, utan att rådfråga sina allierade och utan att bry sig om folkrätten. Efter anfallet har Israel också attackerat Libanon. Israels attacker har dödat tusentals libaneser och tvingat över en miljon människor att fly från sina hem undan bomberna. Libanons sedan tidigare bräckliga samhälle har hamnat i en allt djupare kris.
Förutom att militära åtgärder i Gaza, på Västbanken, i Iran och Libanon är olagliga och moraliskt förkastliga, strider de också mot det internationella multilaterala regelbaserade systemet, som det hör till Finlands tydliga intresse att försvara. I den aktuella redogörelsen om det världspolitiska läget och i betänkandet om den bör Finland ta ställning till brott mot folkrätten. Finland har också alltför länge dröjt med att erkänna den palestinska staten, vilket redogörelsen skulle ha gett ett naturligt tillfälle till.
I fråga om redogörelsens skrivningar om kärnvapen ställer jag mig bakom motiveringen och beslutsförslagen i reservation 1.
Förslag
Jag föreslår
att riksdagen godkänner följande ställningstagande med anledning av redogörelsen.
Reservationens ställningstagande
1. Riksdagen förutsätter att Finland för att försvara den internationella multilaterala regelbaserade världsordningen stöder FN-systemet, tar avstånd från alternativa organ som utmanar det och fördömer alla handlingar som strider mot internationell rätt, oavsett om de utförs av Ryssland, Förenta staterna eller Israel.
2.	 Riksdagen förutsätter att statsrådet skyndsamt bereder erkännandet av staten Palestina.
3. Riksdagen förutsätter att statsrådet i sin EU-påverkan aktivt verkar för att förhindra Israels folkmord på palestinier, för att avveckla den olagliga ockupationen av Västbanken och för att motverka åtgärder som utmanar tvåstatslösningen.
Helsingfors 10.6.2026
Inka
Hopsu
gröna