Siirry sisältöön
Vaalipäivä 18.4.2027 · jäljellä 146 pv 17 h 35 min · Ennakkoäänestys 7.–13.4.2027

Etusivu · Valmistellut asiat · FsUU 10/2026 rd

Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen

FsUU 10/2026 rd · Valiokunnan lausunto

Tiedot

TunnusFsUU 10/2026 rd
TyyppiValiokunnan lausunto
KuvausValiokunnan toiselle valiokunnalle antama lausunto käsiteltävänä olevasta asiasta.
Päivämäärä3.6.2026
KieliRuotsi
AlkuperäinenPDF eduskunnan arkistosta ↗

Aiheet

utrikespolitiksäkerhetspolitikkrigmilitärallianserryska invasionen av Ukraina 2022beredskapupprustninginternationell rättriskhanteringinternationellt samarbeteFörenta staterna (USA)IranUkrainaNatoEuropeiska unionenFörenta nationerna

Henkilöt ja roolit

NimiRooliAsema
Mika Kari allekirjoittaja —
Paula Werning allekirjoittaja —
Riitta Kaarisalo allekirjoittaja —
Jani Kokko allekirjoittaja —
Hanna Holopainen allekirjoittaja —
Timo Furuholm allekirjoittaja —
Petteri Orpo mainittu statsminister
Elina Valtonen mainittu utrikesminister
Antti Häkkänen mainittu försvarsminister
Janne Salminen mainittu justitiekansler
Janne Jaakkola mainittu kommendör för försvarsmakten, general
Outi Holopainen mainittu understatssekreterare
Antti Helanterä mainittu strategidirektör
Kaija Suvanto mainittu rättschef
Heli Hyypiä mainittu ambassadråd
Heikki Karhu mainittu ambassadråd
Piritta Asunmaa mainittu ambassadör
Marja Liivala mainittu ambassadör
Matilda af Hällström mainittu specialmedarbetare
Otto Saxén mainittu överdirektör
Hanna Nyholm mainittu lagstiftningsdirektör
Tiina Raijas mainittu konsultativ tjänsteman
Peppi Heinikainen mainittu specialsakkunnig
Dani Niskanen mainittu specialmedarbetare
Marja Koskela mainittu diplomatisk rådgivare
Mikko Hautala mainittu chef för geopolitik och sociala relationer
Hiski Haukkala mainittu direktör
Harri Mikkola mainittu programdirektör
Kristi Raik mainittu direktör
Tuomas Forsberg mainittu professor
Matti Pesu mainittu äldre forskare
Jyri Lavikainen mainittu forskare
Tapio Juntunen. mainittu universitetslärare
Dr Tarja Cronberg mainittu Distinguished Associate Fellow
Tytti Erästö mainittu äldre forskare
Katri Pynnöniemi mainittu professor
Juha Vuori mainittu äldre universitetslektor
Mikko Savola mainittu —
Timo Furuholm mainittu —
Hanna Holopainen mainittu —
Tomi Immonen mainittu —
Riitta Kaarisalo mainittu —
Mika Kari mainittu —
Pauli Kiuru mainittu —
Jani Kokko mainittu —
Jari Ronkainen mainittu —
Paula Werning mainittu —
Petri Huru mainittu —
Tuomas Kettunen mainittu —
Sari Tanus mainittu —
Heikki Savola. mainittu —

Valiokunnat

Finlands Röda Kors.FörsvarsmaktenFörsvarsutskottetICAN FinlandInternational Centre for Defence and SecurityJustitiekanslersämbetetNokia OyjStockholm International Peace Research InstituteUtrikespolitiska institutetförsvarsministerietpuolustusvaliokuntastatsrådets kansliutrikesministerietÅbo universitet

Teksti

Utlåtande
FsUU
10
2026 rd
SRR 2/2026 rd
Försvarsutskottet
Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen
Till utrikesutskottet
INLEDNING
Remiss
Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen (
SRR 2/2026 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört
statsminister
Petteri
Orpo
statsrådets kansli
utrikesminister
Elina
Valtonen
utrikesministeriet
försvarsminister
Antti
Häkkänen
försvarsministeriet
justitiekansler
Janne
Salminen
Justitiekanslersämbetet
kommendör för försvarsmakten, general
Janne
Jaakkola
Försvarsmakten
understatssekreterare
Outi
Holopainen
utrikesministeriet
strategidirektör
Antti
Helanterä
utrikesministeriet
rättschef
Kaija
Suvanto
utrikesministeriet
ambassadråd
Heli
Hyypiä
utrikesministeriet
ambassadråd
Heikki
Karhu
utrikesministeriet
ambassadör
Piritta
Asunmaa
utrikesministeriet
ambassadör
Marja
Liivala
utrikesministeriet
specialmedarbetare
Matilda
af Hällström
utrikesministeriet
överdirektör
Otto
Saxén
försvarsministeriet
lagstiftningsdirektör
Hanna
Nyholm
försvarsministeriet
konsultativ tjänsteman
Tiina
Raijas
försvarsministeriet
specialsakkunnig
Peppi
Heinikainen
försvarsministeriet
specialmedarbetare
Dani
Niskanen
försvarsministeriet
diplomatisk rådgivare
Marja
Koskela
statsrådets kansli
chef för geopolitik och sociala relationer
Mikko
Hautala
Nokia Oyj
direktör
Hiski
Haukkala
Utrikespolitiska institutet
programdirektör
Harri
Mikkola
Utrikespolitiska institutet
direktör
Kristi
Raik
International Centre for Defence and Security
professor
Tuomas
Forsberg
äldre forskare
Matti
Pesu
Utrikespolitiska institutet
forskare
Jyri
Lavikainen
Utrikespolitiska institutet
universitetslärare
Tapio
Juntunen.
Skriftligt yttrande har lämnats av
Distinguished Associate Fellow
Dr Tarja
Cronberg
Stockholm International Peace Research Institute
äldre forskare
Tytti
Erästö
Stockholm International Peace Research Institute
professor
Katri
Pynnöniemi
äldre universitetslektor
Juha
Vuori
Åbo universitet
ICAN Finland
Finlands Röda Kors.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
(1)
SRR 3/2024 rd
(2)
SRR 2/2026 rd
FsUU 10/2024 rd
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
De transatlantiska relationerna är i en brytningsfas
(8)
(9)
(10)
(11)
(12)
(13)
Finland som medlem i alliansen
(14)
(15)
(16)
(17)
(18)
Det arktiska områdets växande betydelse
(19)
(20)
(21)
(22)
(23)
Fördjupat nordiskt och regionalt samarbete
(24)
(25)
(26)
(27)
(28)
(29)
(30)
Europeiska unionens betydelse
(31)
(32)
(33)
Stöd till Ukraina
(34)
(35)
(36)
Skrivningarna om kärnvapen i redogörelsen
(37)
(38)
(39)
(40)
(41)
(42)
(43)
(44)
Digitalisering och artificiell intelligens
(45)
(46)
(47)
(48)
Övrigt
(49)
(50)
(51)
(52)
(53)
Sammanfattning
(54)
(55)
(56)
(57)
(58)
(59)
(60)
(61)
FÖRSLAG TILL BESLUT
Försvarsutskottet föreslår
att utrikesutskottet beaktar det som sägs ovan
Helsingfors 3.6.2026
I den avgörande behandlingen deltog
vice ordförande
Mikko
Savola
cent
medlem
Timo
Furuholm
vänst
medlem
Hanna
Holopainen
gröna
medlem
Tomi
Immonen
saf
medlem
Riitta
Kaarisalo
sd
medlem
Mika
Kari
sd
medlem
Pauli
Kiuru
saml
medlem
Jani
Kokko
sd
medlem
Jari
Ronkainen
saf
medlem
Paula
Werning
sd
ersättare
Petri
Huru
saf
ersättare
Tuomas
Kettunen
cent
ersättare
Sari
Tanus
kd.
Sekreterare var
utskottsråd
Heikki
Savola.
Avvikande mening 1
Motivering
Statsrådets redogörelse om förändringen i den utrikes- och säkerhetspolitiska omgivningen har samband med regeringens proposition RP 72/2026 rd som behandlas i riksdagen och i vilken det föreslås att 4 § i kärnenergilagen upphävs. I den paragrafen föreskrivs det om förbudet att föra in kärnvapen i Finland. I redogörelsen fastställs hur Finland förhåller sig till Natos kärnvapen i fredstid. Detta sägs om kärnvapen: "Finland har förbundit sig fullt ut till Natos kollektiva avskräckning och  försvar samt deltar i arbetet avseende Natos kärnvapenavskräckning. Finland avser inte att stationera kärnvapen på sitt territorium under fredstid. Finland har åtagit sig att följa fördraget om icke-spridning av kärnvapen och att fullgöra sina övriga internationella förpliktelser. Således kommer Finland inte att bli en kärnvapenstat."
I Finland har det i årtionden funnits en tradition av att diskutera centrala utrikes- och säkerhetspolitiska frågor i förväg mellan partierna över regerings- och oppositionsgränserna. Mot denna historiska bakgrund är det beklagligt att man i fråga om kärnenergilagen har frångått denna tradition.
Finlands gällande lagstiftning har gjort det möjligt för Finland att delta fullt ut i Natos kärnvapenavskräckning och kärnvapenplanering. Som Natomedlem omfattas Finland redan nu av Natos kärnvapenavskräckning. Av dessa skäl är det inte motiverat att i redogörelsen ersätta lagstiftningsbegränsningar med ett politiskt åtagande.
Avskaffandet av begränsningarna i lagen och ställningstagandet på redogörelsenivå motiveras med en tillnärmning till de övriga nordiska ländernas linje. Det bör dock noteras att Finlands utgångsläge skiljer sig avsevärt från de övriga nordiska länderna.
I de andra nordiska länderna är åtagandena om kärnvapen starkare än i redogörelsen. Island har lagstiftning som motsvarar den nuvarande finska kärnenergilagen. Danmark och Norge har klausuler i sina DCA-avtal som innebär att inga kärnvapen kommer att stationeras i dessa länder i fredstid. Det finns inga bestämmelser om kärnvapen i det DCA-avtal som Finland och Förenta staterna har ingått, eftersom DCA-avtalet förhandlades fram i en situation där det inte var lagligt möjligt att föra in amerikanska kärnvapen i Finland. Om förbudet nu upphävs kommer Finlands strategiska ställning att förändras på ett sätt som skulle kräva att kärnvapenbestämmelser införs i DCA-avtalet.
Dessutom skiljer sig Finlands geografiska läge från de övriga nordiska länderna, och därför hade det varit motiverat att göra en omfattande analys av hur ändringen påverkar Finlands säkerhet. Som framgår av de många sakkunnigyttranden som utskottet har fått skulle den föreslagna ändringen, i stället för att öka Finlands säkerhet, medföra betydande risker som inte har lyfts fram i redogörelsen eller i den anknytande propositionen.
Bakom förslaget finns planer på att sprida ut kärnvapen i kristider, vilket delvis ingår i den vanliga kärnvapenplaneringen. Antagandet är att Ryssland skulle avstå från en begränsad kärnvapenattack eftersom man fruktar ett begränsat motangrepp från Nato då spridningen försvårar ett förebyggande angrepp mot alliansens taktiska kärnvapenkapacitet. Så Ryssland skulle behöva rikta in sig på många fler mål, vars exakta läge de inte känner till, utöver de sex europeiska kärnvapenbaserna. I de sakkunnigyttranden som utskottet har mottagit ifrågasätts dock den säkerhetsfördel som spridningen medför, och det hävdas att spridningsplanerna snarare ökar risken för kärnvapenkrig. Slutligen är spridning inte ett hinder för ett förebyggande angrepp, utan det gör bara att en större del av Europa blir sårbart för kärnvapenangrepp. Dessutom finns det andra särskilda eskaleringsrisker i samband med taktiska kärnvapen, eftersom tröskeln för användning är lägre än för strategiska vapen och deras bärare vanligtvis är dubbelanvändningsobjekt, vilket innebär en risk för felbedömningar och missförstånd.
I redogörelsen betonas att ”i en föränderlig situation är det allt viktigare för Finland att försvara och stärka den regelbaserade internationella ordningen.”. Det är viktigt att notera att om kärnenergilagen ändras för att tillåta införsel av kärnvapen till Finland, försvagar vi samtidigt själva det regelbaserade internationella systemet. En liberalisering av Finlands kärnvapenlagstiftning och tillåtelse av kärnvapen på finskt territorium skulle också strida mot Finlands långvariga linje att främja kärnvapenbegränsningar och kärnvapennedrustning.
Avvikande mening
Vi föreslår
att utrikesutskottet beaktar det som sägs ovan.
Helsingfors 3.6.2026
Mika
Kari
sd
Paula
Werning
sd
Riitta
Kaarisalo
sd
Jani
Kokko
sd
Hanna
Holopainen
gröna
Avvikande mening 2
Motivering
Syftet med redogörelsen har varit att komplettera den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024, eftersom det har skett betydande förändringar i det världspolitiska läget efter att redogörelsen blev klar. Enligt redogörelsen handlar det om förändringar i Förenta staternas utrikespolitik, militära och politiska utvecklingstrender i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och den militära upptrappningen i Mellanöstern, särskilt efter Förenta staternas och Israels angrepp mot Iran. Dessutom betraktas det som en förändring att säkerheten i Arktis har blivit mer framträdande på den internationella politiska agendan.
Problemet är att medan man med rätta talar mycket öppet om Ryssland, så talar man inte öppet om den dramatiska förändringen i till exempel Förenta staternas utrikespolitik: man noterar förändringen i Förenta staternas politik och att den ställer allierade och partner inför en ny situation. Den transatlantiska samarbetsmiljön präglas nu av oförutsägbarhet, snabba förändringar och hårdare retorik, sägs det. Men redogörelsen stannar ändå för att intyga hur nära relationerna mellan Finland och Förenta staterna är och hur nyttigt Finland strävar efter att vara för Förenta staterna. Målet är att fortsätta att engagera Förenta staterna i Europas säkerhet.
Redogörelsen varken erkänner eller analyserar de fakta som vi läser om i tidningarna varje dag. Förenta staternas utrikespolitik under Donald Trumps ledning har på många sätt blivit oförutsägbar och mindre tillförlitlig. Detta innebär onekligen konsekvenser också för Europas säkerhet, situationen i Ukraina och Natos verksamhet, som vi redan har sett. Trump har också upprepade gånger hotat att dra Förenta staterna ur Nato: engagemanget i Nato är inte längre en självklarhet. Trump har också till exempel fördröjt kongressens beslut om stödåtgärder för Ukraina, meddelat att vapenleveranserna till Nordeuropa fördröjs på grund av kriget mot Iran och meddelat att han drar tillbaka sina trupper från Tyskland.
I avsnittet om Iran talas det om attacker från Förenta staterna och Israel, trots att hela världen vet att de två länderna anföll Iran utan att rådfråga eller ens informera sina allierade, och därmed visade fullständig nonchalans för internationell rätt. Det faktum att Israel också anföll Libanon, där över en miljon människor har tvingats fly från sina hemtrakter på grund av Israels angrepp, nämns inte alls i redogörelsen. Tusentals människor har dött i Israels krigsoperationer i Libanon.
Inte heller nämns folkmordet i Gaza eller situationen på Västbanken, trots att situationen bara förvärras. Sedan kriget i Iran började har Israel attackerat Gaza nästan varje dag, medicinska evakueringar från området har stoppats och Israels tillbakadragande från Gaza enligt Trumps plan har inte alls gått framåt. På Västbanken har våldet i bosättningarna ökat och blivit alltmer brutalt. Israels apartheidpolitik fördjupas, vilket illustreras av en ny chockerande lag som gör det möjligt att döma uttryckligen endast palestinier till döden.
Grönland nämns en gång i redogörelsen, och då bara i en bisats. Det är obegripligt att man inte tar starkare ställning för Danmark och grönlänningarna. I redogörelsen konstateras att Norden är Finlands allra närmaste samarbetspartner, men det framgår inte hur allvarliga de hot som Trump riktat mot sin allierade är.
I rapporten talas det om vikten av en regelbaserad världsordning, att försvara och stärka den. Tyvärr följer Finland inte konsekvent denna linje i praktiken. Till exempel Finlands utträde ur Ottawakonventionen som förbjuder infanteriminor motverkar förstärkningen av internationella regler och avtal. Om kärnvapenbegränsningarna upphävs, vilket regeringen har föreslagit, kommer det också att försvaga det regelbaserade internationella systemet.
Vänsterförbundet framhåller att Finland alltid måste stå på de mänskliga rättigheternas och den internationella rättens sida. Vi måste sluta med dubbelmoralen i Finlands utrikespolitik. Mänskliga rättigheter främjas inte selektivt, utan alltid och konsekvent. Finland måste kunna fördöma Rysslands, Förenta staternas, Israels och alla andra länders verksamhet som strider mot internationell rätt.
Regeringens strategi är att medvetet fördunkla frågan om huruvida Finland har kärnvapen eller inte. Denna strategi ökar inte Finlands säkerhet, eftersom även de sakkunniga i sina yttranden anser att om vi tillåter kärnvapen på vårt territorium kommer vi att bli ett mål för ryska attacker. Dessutom innebär det också en ökad risk för missförstånd och därmed risken för att ett kärnvapenkrig kan börja av misstag, oavsett om det finns kärnvapen på finskt territorium eller inte.
Vänsterförbundet nöjer sig inte med skrivningen i denna redogörelse att ”Finland avser inte att stationera kärnvapen på sitt territorium under fredstid”, eftersom den skrivningen inte hindrar att kärnvapen förs in i Finland åtminstone tillfälligt under fredstid, eftersom regeringen har för avsikt att avskaffa alla kärnvapenrestriktioner i lagen. Avvecklingen av restriktionerna ökar inte finländarnas säkerhet, utan försvagar den.
Kärnvapenhotet har inte försvunnit. Tvärtom, nya länder försöker skaffa kärnvapen och stormakterna moderniserar sina. Kärnvapennedrustningen är därför viktigare än någonsin, och Finland måste handla aktivt i den.
För Vänsterförbundet är Finlands och finländarnas säkerhet en viktig prioritet. Finland har skött sitt eget försvar och det måste vi göra även i fortsättningen. Det är klart att Finland och Europa i det nuvarande säkerhetsläget måste satsa på försvaret och rätta till de rådande bristerna. Vänsterförbundet förbinder sig dock inte till förvarsutgiftsåtagandet från toppmötet i Haag och har lyft fram denna ståndpunkt också i samband med den försvarspolitiska redogörelsen. I stället för att haka upp sig på procenttal är det viktigare att utreda hur pengarna används, vad vi har råd med och vilka effekter de olika satsningarna har på samhället.
Vid Natos toppmöte i Haag kom man överens om ett nytt försvarsutgiftsåtagande på 5 procent i förhållande till bruttonationalprodukten. Av åtagandet utgör 3,5 procent så kallade direkta försvarsutgifter och 1,5 procent andra försvarsrelaterade utgifter. Åtagandet ska uppnås senast 2035. Vårt lands regering har redan tidigare fattat beslut om att öka försvarsutgifterna till 3 procent före 2030. I planen för de offentliga finanserna höjer regeringen nu målet till 3,2 procent. Det ökar försvarsutgifterna med sammanlagt 2,7 miljarder euro fram till 2030 jämfört med nivån för innevarande år.
Planen för de offentliga finanserna visar också att regeringen Orpo har misslyckats helt i sin ekonomiska politik. Det årliga underskottet i statsfinanserna ökar ytterligare under de kommande åren, vilket medför stora utmaningar för nästa regering. Det svaga ekonomiska läget och regeringens misslyckade ekonomiska politik talar inte för regeringens beslut att på eget initiativ och i strid med tidigare riktlinjer höja försvarsutgiftsnivån. Det är därför nödvändigt att i Finland föra en öppen parlamentarisk debatt om finansieringen av försvarsutgifterna.
Avvikande mening
Jag föreslår
att utrikesutskottet beaktar det som sägs ovan.
Helsingfors 03.06.2026
Timo
Furuholm
vänst